Professor på dumhetsjakt

Vart tog det kritiska tänkandet vägen? Organisations­professorn Mats Alvesson ser ett arbetsliv fullt av styrdokument och floskler och konstaterar att ”funktionell dumhet” är den kanske viktigaste framgångsformeln för den som vill göra karriär. I alla fall på kort sikt.

Sitter du av möten utan att fråga dig om det är slöseri med tid? Går du på utvecklingssamtal även om de inte leder till utveckling och refererar till organisationens värdegrund utan att grubbla över om den säger något av värde?

I så fall präglas ditt beteende av funktionell dumhet. Det är ett begrepp som professor Mats Alvesson har lanserat utifrån sin forskning om hur och varför anpassligheten breder ut sig i dagens arbetsliv.

Han tar emot i ett rum belamrat med böcker, rapporter och kompendier på tredje våningen på Ekonomihögskolan i Lund. Strax intill har sociologen Roland Paulsen sin arbetsplats, vars forskning om tomt arbete präglat av dödtid och sysslolöshet – snarare än högt tempo och stress – har beröringspunkter med Mats Alvessons egen. De två motvalsarna är förmodligen landets främsta kritiker av arbetlivets styrning och organisering.

– Visst, det finns likheter i vår forskning, men slutsatserna är väldigt olika. Rolands är att vi borde jobba mindre, min att vi kan leverera en bättre samhällsservice till medborgarna om vi blir mer kritiska och ställer problematiserande frågor.

Nyligen kom den svenska översättningen av hans bok ”Dumhetsparadoxen – den funktionella dumhetens fördelar och fallgropar”, som han skrivit tillsammans med forskaren André Spicer. Paradoxen innebär i korthet att organisationer anställer välutbildade medarbetare som i slutändan gör meningslösa saker. Boken är en svidande vidräkning med ett arbetsliv som tycks besatt av yta och enkla slagord snarare än innehåll och komplexitet.

Hur har vi hamnat där? På en bondgård eller liten fabrik finns en återkoppling till vad som fungerar och inte fungerar, konstaterar Mats Alvesson. Men till exempel i en kommun eller statligt verk saknas ofta tydliga återkopplingsmekanismer, vilket gör verksamheten svår att utvärdera.

Förväntningar från omvärlden och krav från tillsynsmyndigheter gör det viktigt att visa att man är framgångsrik och har ryggen fri. Då gäller det att med emfas basunera ut att man är allt det man vill vara – en toppmodern organisation med hög kompetens och formellt oantastlig verksamhet.  

– Numera producerar de flesta papper, policys och planer och inte produkter i gängse mening. Snitsiga powerpoint-presentationer och tjusiga policydokument smäller ofta högre än goda resultat. Det blir viktigare att förmedla bilden av framgång än att faktiskt vara framgångsrik.

Denna attityd skapar en näringsrik mylla för allehanda visions- och värdegrundsarbete, impression management som det brukar kallas. Svulstiga formuleringar om kompetens, effektivitet, hållbarhet, visioner, innovationer, mångfald och jämställdhet hindrar – snarare än hjälper – organisationen att ta tag i faktiska problem, anser Mats Alvesson.

– Om någon missköter sig på jobbet ska alla arbeta med värdegrunden och rutinerna ska ses över. Ingen blir uthängd eller kränkt, men sannolikheten att man verkligen får bukt med problemen är liten.

Övertron på ledarskapet är en del av problemet, enligt Mats Alvesson. Centreringen kring chefen som stjärnan i solsystemet gör att medarbetarna tar följarposition och blir passiva.  

Så hur ska man vara för att passa in och premieras i en sådan organisation? Här kommer hans begrepp funktionell dumhet in i bilden. ”Funktionell” för att idealmedarbetaren fungerar väl innanför de givna ramarna, ”dumhet” för den svaga förmågan eller viljan till reflektion och kritiskt tänkande.

– Funktionell dumhet är den kanske viktigaste framgångsformeln för den som vill göra karriär i en sådan organisation.

Det är en nattsvart bild du målar upp. Har du täckning för den?

– Det är ingenting jag kan bevisa med siffror, men det är ett mönster som träder fram i mina studier. Folk som gör karriär ska helst vara politiska korrekta, glida undan komplikationer och inte krångla till saker. Det sker en slags selektiv fördumning.     

Är det inte vanskligt att prata om dumhet?

– Jo, det kan vara en fara om man bara ser ­dumheten hos andra. Då är det inte så lyckat, men meningen är att man ska se den också hos sig själv.

Han påpekar att funktionell dumhet inte handlar om obegåvade människor eller lågt IQ, utan om rimligt kompetenta medarbetare som tänker innanför boxen, rationaliserar sin opportunism och följer auktoriteterna för dagen. Begreppet fångar in det Mats Alvesson kallar dumhetsparadoxen.

– Trots att det handlar om välutbildade medarbetare finns en förväntan att de ska vara medgörliga och okritiska. Det är en del av normaliteten, hur vi förväntas vara.

Och fördelarna är många, i alla fall på kort sikt, enligt Mats Alvesson. Jobbet flyter på, personen smälter in i arbetsgruppen, får uppskattning av chefen, vilket ger goda chanser till befordran.

Men på längre sikt finns en baksida, både för den enskilde och för organisationen som helhet.

– Många slås av tvivel, känner att något är fel och blir cyniska. När medarbetare håller inne med sin kritik och ignorerar motsägelser börjar de också blunda för verkliga problem på arbetsplatsen.

Men funktionell dumhet är inte bara en enkelriktad återvändsgränd. Den kan också vara fröet till mer djupgående förändring.

Den medarbetare som inte anpassar sig, byter jobb eller resignerar i cynism kan försöka sticka hål på ballongen. För att lyckas har Mats Alvesson några råd på vägen: Först och främst måste man se till att ha rätt. Minst lika viktigt är att försöka få med sig andra på arbetsplatsen.

– Det gäller att på ett ödmjukt och respektfullt sätt peka på problemen. Inte komma med färdiga lösningar utan fråga om detta är ett rimligt arbetssätt?

Är denna metod meningsfull? Kan vi använda tiden på ett bättre sätt? Svaret att så gör alla andra eller så har vi alltid gjort, duger inte. Det ska finnas sakskäl som ska prövas i en öppen diskussion på arbetsplatsen.

– Vad håller och vad håller inte? Jag är övertygad om att mycket av arbetet med styrdokument och värdegrunder skulle man helt kunna sluta med. 

Hur öppnar man för de kritiska rösterna? Ett förslag från Mats Alvesson är att skapa en roll som djävulens advokat på arbetsplatsen med uppgift att peka på det som inte fungerar och granska verksamhetens normer kritiskt. Efter tre månader går uppdraget vidare till någon annan i arbetslaget.

– Kanske ska personen till och med ha en tröja på sig där det står Djävulens advokat. Då kan man inte sitta och jönsa med. Då tror jag att man får en normförskjutning som gör folk mer benägna att tänka kritiskt.

Så vad ser Mats Alvesson i spåkulan? Mer funktionell dumhet eller mindre?

– Många har intresse av att det bara fortsätter. Allt från varumärkesexperter och kommunikatörer till ledarskapscoacher och organisationskonsulter. Kommuner anställer informatörer i rasande takt för att sprida en positiv bild av den egna verksamheten.

– Folk vill inte ha produktiva jobb i dag, det ska vara lite tjusigt och abstrakt.

Hur är en arbetsplats som präglas av funktionell smarthet?

– Ett ställe där de anställda är benägna att tänka själva. De funderar på vad som är rimligt och ändamålsenligt och för fram sina synpunkter utan alltför mycket självcensur eller ångest.

Vad krävs för att skapa ett sådant klimat?

– Att människor visar lite mod och integritet. Och att de får stöttning från sin omgivning när de gör det.