Bryter negativ hvb-trend

Efter den första placeringen av ett barn följer ofta fler. Och därpå alltför ofta en ­vuxentillvaro i utanförskap. Med en ny modell för stöd och finansiering tror sig Norrköpings kommun ha funnit en metod att bryta den onda cirkeln.

Med täta kontakter med de samhällsplacerade ungdomarna, med deras familjer och med skola, BUP och hvb-hem har Team Nystart skapat ett nytt sätt att arbeta med ungdomar som är placerade på hvb-hem och SIS-placeringar (Statens institutionsstyrelse). Målet är att minska antalet omplaceringar och att förbättra ungdomarnas skolresultat. Syftet är att arbetssättet ska gå att använda vid arbete med alla utsatta grupper.

Team Nystart är alltså ett projekt som långsiktigt ska öka kvaliteten i det sociala arbetet i kommunen. Det finansieras med tio miljoner kronor av den privata aktören Leksell Social Ventures, och 60 ungdomar ingår i utvärderingen.

Därmed är Norrköpings kommun först i landet med att använda ett så kallat socialt utfallskontrakt, alltså ett avtal som reglerar återbetalning av privata investeringar i kommunens välfärdsarbete. Ju bättre det går för ungdomarna, desto mindre kostar de i framtiden för kommunen, och desto mer får den privata aktören tillbaka.

Arbetet med Team Nystart inleddes i augusti 2016. Laget består av arbetsterapeut, specialpedagog, två socionomer samt projektledare. De arbetar tillsammans med handläggaren på socialtjänsten, som fattar alla beslut i ungdomarnas ärenden.

Det är för tidigt att se resultat, men redan nu går det att säga att mer än hälften av ungdomarna klarar sig bättre än förväntat i skolan.

En av arkitekterna bakom arbetssättet är socionomen Martina Westergren. Hon gick in i arbetslaget med erfarenhet av att vara handläggare på socialtjänsten och fick rollen som spindeln i nätet. Hon har samordnat Team Nystarts arbete med alla ungdomar och varit kontakten mellan handläggaren på socialtjänsten och arbetslaget.

– Att vara handläggare är en svår roll. Under de senaste åren har ­ärendena blivit fler och mer komplexa, samtidigt som kraven på dokumentation ökat. Det är mer rättssäkert men det tar väldigt mycket tid, konstaterar hon.

Hennes omedelbara reflektion är att alla kommuner på liknande sätt borde stötta ungdomarna i deras kontakter med olika samhällsfunktioner. Då blir möjligheten att bygga förtroende större, och ungdomarna vågar uttrycka vad de själva ser som sina behov:

– Många tycker att handläggaren, som är myndighetsutövare, är skrämmande. Den bild som ofta finns i medier är att man tar barn eller gör livet värre för både barn och föräldrar. Det är det första hindret när man som handläggare möter en ny familj, att få deras förtroende i ett samarbete. Det är lättare med den roll vi har i Team Nystart.

 Medan handläggaren har kontakter var tredje månad med ungdomarna, träffar Team Nystart varje ungdom minst var tredje vecka och har telefonkontakt däremellan. De lär känna sina ungdomar som de tonåringar de är, inte bara som individer med problem. De finns där när tonåringarna vill fika och snacka, eller när de behöver skjuts till flickvän eller familj.

– Vi kommer in i bilden när de placeras. Den första kontakten handlar om att skapa förtroende, därefter gör vi en kartläggning av ungdomens behov. Alla insatser bygger på delaktighet. När ungdomarna känner att de har ett mål, och att arbetslaget hjälper dem att nå dit, går allt så mycket lättare, berättar arbetsterapeuten Johannes Vitalisson.

Han konstaterar att förtroende är helt nödvändigt för att en ung människa som är van att uppfattas som ett problem ska öppna sig så mycket som behövs för att deras tid med Team Nystart ska utnyttjas väl. Ungdomens delaktighet och måluppfyllelse samt skolresultat är de parametrar som mest påverkar utvärderingen.  Det är de områden som bedömts viktigast för att ungdomen ska lyckas senare i livet.

Martina Westergren påpekar att delaktighet också förutsätter att ungdomen förstår vad som hänt. Här kan handläggare underlätta med tydlighet och ett bra språk.

– Ofta vet de inte vad de har fått för insatser, eller varför. Då kan vi hjälpas åt att göra en livslinje; varför placerades ungdomen, var någonstans, och var fanns föräldrarna?

De täta kontakterna med ungdomarna ger också bra insyn i hur hvb-hemmen fungerar och hur det fungerar med vård och skola på de orter där hvb-hemmen finns. Här blir arbetslaget också ett stöd för handläggaren, som inte har möjlighet att skaffa sig samma koll.

– Vi har kunnat se om matchningen med hvb-hemmet inte är bra, och i vissa fall fått larma för att hemmet varit för dåligt. Och vi kan stötta handläggare med motiveringar till olika åtgärder, som att exempelvis betala för privat vård om köerna på orten är för långa, berättar Johannes Vitalisson.

Dessutom finns Team Nystart där vid slutet av vägen, där Martina Westergren uppfattar att socialtjänsten brukar tappa dem. De flesta har lämnat Norrköping för ett hvb-hem på annan ort på ett dramatiskt sätt. Ett drogsug kan komma tillbaka direkt, familjen kan vara nervös och kompisarna ovetande om var man har varit.

– Jag har sett många som har varit helt skakis när de har klivit av tåget hemma. Men vi riggar ordentligt för vad som ska komma sen. Vi fungerar som ”hjälpjag” som hjälper ungdomarna att fatta bra beslut för framtiden, säger hon.