Svänger det bra i Sandviken?

Kalle Bergdahl i Årets kulturkommun Sandviken.

– Jodå, det gör det. Jag flyttade hit i våras och kan ju inte svara för hela kulturlivet, men jag blev mäkta imponerad av Kulturcentrum. Det är en gigantisk byggnad, nästan ett helt kvarter stort, med alla enheter inom kultur & fritid, bibliotek, kulturskolan med flera, som jobbar individuellt och i olika projekt. Till exempel ger samarbetet med ungdomscoacherna mig fantastiska förutsättningar att nå nya ungdomar till kulturskolan.

Är det en del av ditt jobb som verksamhets utvecklare?

– Ja, vi ska bli bättre på att nå unga som inte deltar i den ordinarie kulturskolan. För att lyckas jobbar vi uppsökande på skolor, och med öppen verksamhet här. På onsdagkvällar kan alla komma hit och gratis prova på olika aktiviteter, som att spela instrument, delta i teaterhörnan eller på konstskolan.

Och i somras gjorde ni ”Kultur på gatan”. Vad är det?

– Det ingår inte i min tjänst, men jag var med och genomförde det med studieförbundet Bilda. Det handlar om att främja unga kulturarbetare. Vi anställde nio ungdomar under tre veckor, två grupper som spelade musik på olika platser i Sandviken och en konstgrupp.

Och du som är relativt ny i Sandviken. Saknar du något i kulturlivet?

– Jag kommer från Dalarna som har en tradition med mycket pop- och rockband. Nu gör man musik på andra sätt och aktiviteten minskar i replokalerna. Det är inte specifikt för Sandviken, men jag saknar en livescen för yngre. Var är de unga banden som är hungriga, taggade och vill ut och giga och skapa sina egna spelningar?

Du spelar ju själv också. Hur går det?

– Jag har spelat i band och skrivit musik sedan jag var tio-tolv år och det är kanske därför jag är lite nostalgisk. Det fanns en mer levande replokalskultur förr. Själv är jag inte heller ute och spelar så mycket för tillfället, jag sitter mycket hemma i källaren, skriver och spelar in låtar.