Min bok är ett varningsrop

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar är en kolsvart berättelse där författarens mardröm om ett fascistiskt och ­totalitärt samhälle blir verklighet. Nu har Tidningen Visions läsare röstat fram Johannes Anyuru till Årets författare 2017.

Han ville skriva hur det känns att vara muslim i Europa när det inträffar ett terrordåd. Om den sorg och rädsla han känner.

– Jag ville skriva en bok som bar på något omöjligt, fantastiskt eller mirakulöst. En bok som kunde undfly samtidspolitiken. Därför blev det en bok som gränsar mot science fiction, säger Johannes Anyuru.

En vinterkväll utför en ung kvinna och två män med bombvästar och automatvapen en attack mot en serietidningsaffär i Göteborg.  I en fullsatt lokal presenterar en kontroversiell konstnär sin nya bok med karikatyrer av profeten Muhammed och ska diskutera yttrandefrihetens gränser.

Gruppen, som svurit trohet till terrororganisationen Daesh, tar gisslan och hotar skära halsen av konstnären. Men kvinnan inser plötsligt att hon måste stoppa attacken. Hon känner igen hela situationen, som om hon varit där förut och att det de gör är fel.

Två år senare besöker en författare en rättspsykiatrisk klinik utanför Göteborg där kvinnan är inspärrad efter attacken. Hon, den enda överlevande terroristen, har skrivit ner berättelsen om sitt liv och vill visa författaren. Hon berättar att hon har levt i framtiden, i ett fascistiskt samhälle där medborgarna delas in i svenskar och icke svenskar och där muslimer och judar förföljs och spärras in i koncentrationsläger. Nu har hon kommit tillbaka för att vända utvecklingen. 

I Nationalencyklopedin förklaras ordet dystopi med: ”En skildring av ett inhumant, ofta totalitärt, framtida samhälle”. Det är en perfekt beskrivning av Johannes Anyurus bok som är en bitande kritik mot dagens samhälle. Här finns tydliga paralleller till konstnären Lars Vilks, Guantanamolägret, Charlie Hebdo, IS, hets på sociala medier och främlingsfientligt hat mot muslimer och judar. I boken leder metoderna vi använder i dag för att stoppa terrorismen – mer kontroll, skärpta lagar och hårdare straff – till framtidssamhället kvinnan har sett.

Berättelsen är Johannes Anyurus mardröm men han säger att den samtidigt är drömmen för många högerpopulistiska partier. Det har han sett när han läst igenom program från främlingsfientliga partier som Sverigedemokraterna, Dansk folkeparti och Front National i Frankrike.

– Den här framtidsvisionen är liksom alla dystopier ett varningsrop, säger han.

I boken finns en strimma av hopp, att mardrömmen kan stoppas. Den ger inget tydligt svar på hur men Johannes Anyuru ser flera vägar.

– Jag tror att många problem som människor tolkar som etniska eller kulturella handlar egentligen om klass. Ser man våldet i förorterna som en klassfråga är det lättare att lösa politisk. Ser man det som ett kulturellt problem, att man kommer från ett annat land eller har en annan religion, blir det mycket svårare att lösa politiskt. Då måste man i stället börja tillgripa det som blir fascism. Tankar på att vi måste göra oss av med vissa människor eller bli av med en hel kultur.

Johannes Anyuru tror också att vi kan stoppa främlingsfientligheten i vardagen människor emellan, att det pågår en process där vi försöker finna vårt sätt att vara ett mångkulturellt samhälle.

– Det är inte så lätt som vi alla trodde att det skulle vara. Det uppstår friktion och konflikter. Det måste hanteras politiskt men jag tror framför allt att det måste hanteras i vardagen av oss alla. Vi måste möta varandra och förhandla fram ett nytt sätt att vara. Att det överhuvudtaget kan pågå trots alla svårigheter ger mig hopp.

Johannes Anyuru började skriva poesi i tonåren och debuterade med diktsamlingen Det är bara gudarna som är nya. Nio år senare kom det internationella genombrottet En storm kom från paradiset. Den handlar om hans pappa, strids­piloten som flydde från Uganda till Sverige.

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar är en av de skönlitterära böcker som sålde mest i Sverige hösten 2017.

– Det var en glädjande överraskning. Jag är förvånad över att så många som inte är bekanta med science fiction-genren har tyckt om den så mycket. Har man inte läst den typen av böcker tidigare tror jag det kan vara ganska svårt att hänga med.

Hur fick du idén att skriva i den stilen?

– Från populärkulturen, från filmer och serietidningar som jag sett och läst under min uppväxt. Historien om någon som kommer från framtiden för att förhindra en kastastrof finns ju till exempel i Terminator. Jag har länge varit intresserad av att ta populärkulturella gestalter och skriva om dem på ett litterärt sätt, superhjältar har dykt upp ibland i mina dikter. Det är nog något jag kommer att återvända till i mitt skrivande.

I höstas fick Johannes Anyuru Augustpriset för boken men han säger att det känns annorlunda att bli utvald av Tidningen Vision läsare.

– Det är alltid roligt och speciellt att få ett pris där vanliga läsare har röstat, säger han.