Therese hittade sitt inre lugn igen

Kraven på Therese Nilsson var stora, både på jobbet och från ­henne själv. Tills slut sa kroppen ifrån, och hon drabbades av ­utmattningsdepression. Men hon bestämde sig för att ta sig ur den.

Hon vaknade mitt i natten av en huggande smärta i bröstet.

– Hjärtat slog snabbt, hela kroppen skakade, jag svettades och hade svårt att andas.

Det var i december 2014. Therese Nilsson hade drabbats av sin första panikångestattack. Hon hade under flera år dessförinnan ständigt haft en känsla av att inte räcka till. Hon jobbade då som utvecklare av kvalitetsfrågor i Eskilstuna kommun med skyhög arbetsbelastning och stort ansvar. Och med tre barn fanns ingen tid kvar till henne själv.

– Mina behov fick stryka på foten, och för mig blev det normaltillstånd. Jag brydde mig mer om andra än om mig själv, hade höga krav på mig själv och ville inte vara sämre än andra på att klara livspusslet. Jag ville vara duktig och frågade aldrig andra om hjälp eller berättade hur jag kände, säger Therese Nilsson.

– Jag tyckte ingenting kändes roligt. Jag hade värk i huvud, axlar och nacke och sov aldrig en hel natt, men blundade för varningssignalerna. Min kropp skrek efter vila och återhämtning, men jag lyssnade inte.

Den där natten i december fick dock kroppen nog.

– Det blev en tankeställare, och jag drog i nödbromsen.

Morgonen efter panikångestattacken gick Therese Nilsson till läkaren, som sjukskrev henne i två veckor och ordnade akuttid hos en KBT-terapeut.

– Jag förstod här att beteenden är inlärda och går att förändra. Jag bestämde mig för att ta tag i min situation.

Therese Nilsson skrev ned saker som hon gjorde för mycket och för lite av i jobbet, i familjen och på fritiden. Att sätta ord på tankarna gjorde henne medveten om problemen.

– Jag la ner mycket tid på att reflektera vad jag vill och behöver, och det blev så tydligt när det kom på pränt. Då fanns det bara ett val för mig; från och med nu skulle jag våga ta större plats i mitt liv.

Bland annat skrev hon redan under sjukskrivningstiden en handlingsplan till arbetsgivaren med en lista på saker hon ville förändra, bland annat att hon skulle ha färre uppdrag, som chefen godtog.

Hemma började hon kommunicera med sin familj och fick dem alla att kunna prata om hur de mår och hur de vill vara mot varandra. De införde kravfria lördagar, och en gång i veckan har Therese och hennes man relationstid, ett tillfälle då de stänger av tv och mobiler, för att i stället fokusera på varandra.

– I dag mår jag jättebra. Förr var jag ofta irriterad, gnällig och saknade energi. Nu har jag mer ork, är lugnare inombords och mycket gladare. Men jag måste dagligen fundera över vad jag vill och behöver för att mår bra, något som jag också kommunicerar med omgivningen.

Just kommunikation är den största framgångsfaktorn, enligt Therese Nilsson, som nu jobbar som utvecklingsstrateg mot barn och unga i kommunen.

– Om jag har mycket på jobbet så ber jag min chef att hjälpa till att prioritera.

Meditation och avslappningsövningar har också hjälp Therese Nilsson att ­finna lugn och att vara närvarande i nuet. Hemma och på fritiden har hon skrotat sin att-göra-lista och har i stället en prio-lista, som även innehåller saker hon vill göra.

– Jag har insett att allt inte behöver vara perfekt. Det är okej med hämtmat ibland och det behöver inte alltid vara nystädat. Jag menar, vad är det värsta som kan hända?