• Det är svårt att få folk att engagera sig i föreningslivet. Riccard Slettengren Badiali har i stället skapat nya mötesplatser där engagemanget tas tillvara.

  • Hassan Holani deltar också på integrationsträffen på Ekebyhofs slott.

Mångfald

Han tar tillvara på kraften

26 oktober 2017

Många vill hjälpa nyanlända. Riccard Slettengren Badialis uppgift är att fånga upp engagemanget och länka ihop etablerade Ekeröbor med flyktingar. Hans metod för integration har varit så lyckad att andra kommuner vill kopiera den.

Höstmörkret sänker sig över Ekebyhovs slott. Riccard Slettengren Badiali, utvecklingsledare i Ekerö kommun, räknar in mötesdeltagarna. Det är nätverket ”Öar utan gränser” som samlas, med det gemensamma målet att Ekerö ska vara en kommun som välkomnar flyktingar. Nätverket är Riccard Slettengren Badialis skapelse. Modellen, som även omfattar Facebookgrupper, språkkaféer och vänfamiljnätverk, har fått stor uppmärksamhet runt om i landet. Tjänstemän från andra kommuner har kommit för att studera hur Ekerö gör för att fånga upp invånarnas engagemang för de nyanlända och hur kommunen samarbetar med civilsamhället för att få fart på integrationen.

De som presenterar sig i slottssalen kommer från olika håll – allt från Kurdiska Mödrar i Sverige till Drottningholmsteatern. Ganska många representerar bara sig själva. Längst bak i salen sitter en grupp unga män, de flesta från Afghanistan.

– Till nätverket kan man komma, eller inte komma, om det passar just då, säger Riccard Slettengren Badiali. Vi brukar vara 40–60 personer på mötena. Människor hjälper till så mycket de kan, under en längre eller begränsad period.

Det finns många Ekeröbor som vill engagera sig för de nyanlända, men de gamla organisationerna får allt svårare att attrahera människor. Man vill inte sitta i styrelser eller betala medlemsavgift och gå på allmänna möten.

– Om jag kan ordna möten där människor som vill samma sak träffas händer mycket av sig själv, utan att jag eller någon annan från kommunen behöver lägga oss i.

Det mångkulturella har alltid varit en självklarhet för Riccard. Han fick namnet Riccardo eftersom hans pappa är italienare och mamman svensk. Han talar fem språk och vill gärna lära sig fler. Sin barn- och ungdom tillbringade han i ett villaområde i västra Stockholm. När han beskriver barndomens förort säger han först att det var ”ganska inskränkt”, men ändrar sig genast till ”tämligen likriktat”. Han är försiktig med generaliserade omdömen.

Det kräver kanske ett diplomatiskt sinnelag att arbeta med integration i en kommun där kommunstyrelsens ordförande (M) tidigare sagt att man inte tänker följa anvisningslagens krav att ta emot flyktingar med uppehållstillstånd. Anledningen skulle vara att det saknas bostäder i Ekerö.

När det gäller det uttalandet nöjer Riccard sig med att konstatera att det var ”ett politiskt beslut som vi tjänstemän fick reda på samtidigt som alla andra”.

Beslutet har inte heller blivit verkställt. Hittills har alla anvisade flyktingar fått komma till kommunen, just nu 152 personer, 72 vuxna och 80 barn. Därutöver har kommunen ansvar för 75 ensamkommande ungdomar. Det har gått att ordna bostäder.

Riccard projektanställdes som integrations­ansvarig i Ekerö kommun hösten 2015, mitt i flyktingvågen. Han hade aldrig arbetat i en kommun tidigare, men hans erfarenhet av människor från andra länder var bred.

Efter praktik på svenska ambassaden i Buenos Aires, statsvetarexamen och ett drygt år på det Italienska utrikeshandelsinstitutet började han arbeta med internationella studenter på Stockholms universitet.

– Jag har sett hur bra det blir när människor möts. Hur mycket glädje och nyfikenhet som väcks när man rör sig utanför sin gamla vanliga grupp och får syn på andra delar av världen.

Riccard Slettengren Badialis tjänst betalades till en början med pengar från Länsstyrelsen. Uppdraget var att skapa mötesplatser och samordning. Det fanns många människor i kommunen som ville hjälpa till, men de hade ingen kontakt sinsemellan.

Riccard hade knappt hunnit börja jobba innan flyktingverkligheten på allvar flyttade in i kommunen: Stockholms kommun bad om hjälp med tillfälliga ankomstboenden för 60 ensamkommande pojkar. En före detta förskola i kommundelen Stenhamra öppnades och plötsligt behövdes många hjälpande händer.

– Ryktesspridningen hade kommit igång, mycket på grund av flygblad som Nordisk Ungdom delade ut i Stenhamra om de ensamkommande, att de skulle vara farliga och våldtäktsmän.

Motståndet försvann snart. Pojkarna visade sig inte vara farliga alls, utan goda fotbollskompisar till Stenhamrabarnen. Mycket av omsvängningen berodde också på volontärerna som arbetade på boendet.

– Det blev inte längre hett att vara emot boendet, utan ganska fint att vara för. De Ekeröbor som faktiskt möter de nyanlända vet ju mycket mer om dem och kan berätta för de andra, de som är rädda.

En av dem som deltar i Öar utan gränsers möte på Ekebyhovs slott är Karin Gustafsson. Hon representerar vänfamiljnätverket  och hennes engagemang började när hon anmälde sig som volontär till ankomstboendet. Tillsammans med några vänner funderade hon på vad de kunde göra för de flyktingfamiljer som skulle komma. Med hjälp av Riccard Slettengren Badiali, Öar utan gränser och socialtjänsten fick Karin kontakt med en nyanländ eritreansk kvinna.

– Vårt första möte var fantastiskt, i en soffa på Öppna förskolan i Stenhamra. Vi hade inget gemensamt språk men googleöversatte i telefonen och till sist förstod jag att hon behövde en soffa. Det enda hon hade hittat var amerikanska nätbutiker med soffor som kostade 25 000 kronor. Hon hade ju ingen aning om att det fanns Blocket och Second Hand-butiker.

Här började Karins arbete med att skaffa fram möbler till de nyanlända. Via den Facebooksida som Riccard Slettengren Badiali startat fick hon kontakt med människor som ville skänka möbler, och sådana som kunde köra släpvagn (”dragkroks­klubben”). Numera försöker hon få dem som skänker möbler att själva ordna med transporten, så att de får möta mottagaren.

– Många vänfamiljmatchningar sker genom att någon skänker ett skrivbord.

I dag arbetar Karin Gustafsson som kommunens vänfamiljs- och bostadskoordinator, formellt anställd av Ekerö pastorat men i nära samarbete med Riccard och kommunen.

Riccard pratar gärna om tekniska lösningar. När frivilliga skulle rekryteras till ankomstboendet fick de anmäla sig via ett formulär på nätet. De 80 som anmälde sig godkändes efter registerutdrag hos polisen och fick sedan sköta schemaläggningen av sig själva på nätet.

– Det fungerade utmärkt och hade kostat en heltidstjänst om någon på kommunen skulle ha skött det.

Det har blivit varmt och syrefattigt i slottssalen. Maria-Pilar Reyes, som kom till Sverige från Chile på 70-talet, berättar om hur viktigt det är att bli sedd som individ, inte bara som flykting eller en representant för sitt födelseland. En god man informerar om de ensamkommande som fyllt 18 år och kan tvingas flytta från kommunen. I pausen kommer en av de unga afghanska männen, som suttit längst bak, fram till Karin Gustafsson. Han vill bjuda henne på middag. Hon tackar ja.

Innan mötet är slut har Drottningholmsteaterns chef föreslagit ett samarbete, för att med teater och musik skapa möten mellan människor. Mängder av idéer har fötts och möten planerats.

Riccard Slettengren Badiali släcker ner sin dator och går nöjd ut i höstkvällen. Ytterligare några nyanlända kommer att mötas av välkomnande Ekeröbor.

RICCARD SLETTENGREN BADIALIUTVECKLINGSLEDARE, CIVILSAMHÄLLE OCH INTEGRATION I EKERÖ KOMMUN.

Ålder: 32 år.
Gör: Utvecklingsledare, civilsamhälle och integration i Ekerö kommun.
Bor: Solna.
Familj: Sambo.
Fritid: Naturen och staden. Paddlar kajak, åker långfärdsskridskor – och går på teater och museer.
Inspireras av: Att lösa problem. Jag vill göra skillnad, i mitt arbete handlar det om att skapa möten och motverka segregation.

Två tips från Riccard
Samverka med alla som vill samma sak. Att vägarna till målet är olika kan vara en fördel. Hjälp dem som vill göra en insats att nå ut till de nyanlända.

Inkludera de nyanlända i arbetet för att ta del av deras kunskap och tankar om hur alla kan jobba tillsammans för integration.