Kan ett dejtingprogram ändra synen på präster?

Tidningen Vision har träffat prästen Kristin Molander från tv-serien Tro, hopp och kärlek.

– Bilden av kristen tro och präster är väldigt svartvit i Sverige. Folk förväntar sig att präster och andra kristna ska vara ofelbara och leva mer moraliskt än andra. Jag tror att människors syn kan ha förändrats genom programserien Tro, hopp och kärlek, som jag har varit med i.

Varför ställde du upp i Tro, hopp och kärlek?

– Alla vi fyra präster har haft samma bevekelsegrund för att vara med: Vi ville visa att präster är vanliga människor. Jag upplevde att tv-produktionsbolaget ville göra ett schyst ­porträtt av präster i dag och efter många samtal tackade jag ja. Mark Levengood (programledare) borgade också för att det inte skulle bli kladdigt.

Har kyrkan kritiserat dig för att du deltog?

– Ja, initialt fanns en oro – det finns en misstänksamhet mot media inom kyrkan. När programmen började sändas försvann tveksamheten.

Till vardags jobbar du som ”kyrkans diplomat”. Vad ­innebär det?

– Jag företräder Svenska kyrkan internationellt i Kyrkornas världsråd, med administrativt centrum i Genève. Där arbetar vi med att påverka FN i frågor som klimat, kvinnors rättigheter och situationen i Syrien. Bästa med jobbet är alla fantasiska möten människor som får mig att utmanas och förändras.

Du är också huvudskyddsombud. Vilka ­utmaningar möter du?

– I vår tid är leveranstempot högt och det är lätt att människor kommer i kläm. Det är helt enkelt för mycket att göra på min arbetsplats. Jag är väldigt glad över att Arbetsmiljöverket nu har kommit med riktlinjer för social och organisatorisk arbetsmiljö – vi behöver en auktoritet att luta oss emot när vi jobbar med att förbättra den psykosociala arbetsmiljön.

 Till sist  – är du nöjd med hur det gick i ­programmet?

– Jag är mycket nöjd. Men livet är komplext när man som jag bor i Täby, jobbar i Uppsala och Genève och har tre barn varannan vecka. Att få ett förhållande att passa in i det är inte lätt.