Vad ska vi äta om kriget kommer?
I dag kalvar på grönbete. Om två år köttbullar på tallriken i kommunens skolor och äldreboenden. Vännäs säkrar mattillgången och de lokala lantbruken på en och samma gång.
Det är brist på nötkött i landet och lätt att sälja till slakterierna. Trots det vill Lars Martinsson på Suslagården vara med och leverera till kommunen.
Vännäs är Västerbottens till ytan minsta kommun, bara 25 pendeltågsminuter från Umeå. Här ska de äldsta, de svagaste och barnen serveras 2 000 dagliga kommunala portioner mat. I dag räknar kommunen med att klara uppdraget i två veckor om kontakten med omvärlden stryps.
– Den första veckan gör vi av med färskvarorna, den andra tar vi det som finns i skafferi och frys. Den tredje veckan måste vi försöka bygga upp ett lager för, säger kommunens kostchef Emma Karlsson.
Lagren har avvecklats
Tidigare hade Sverige stora beredskapslager av livsmedel men de har avvecklats successivt. Det förändrade säkerhetspolitiska läget, klimatförändringarna och importberoendet har synliggjort hur sårbart samhället är.
Christin Westman och Emma Karlsson har lobbat länge för mer närproducerad mat i kommunens kök, men de blev ändå förvånade när politikerna satsade så mycket pengar.
Potatis i källaren
Jan Nilsson, moderat politiker och andre vice ordförande i kommunstyrelsen, tittar ut på grönskan utanför medborgarhuset och blickar samtidigt tillbaka genom decennierna. När han kom hit som sjuåring hade vartenda småhus en potatislår i källaren och vartannat flerfamiljshus odlade på gården.
– Och vid tiden för andra världskriget gick det tretton jordbruk på dussinet. Dem skulle man ju vilja ha tillbaka nu. Vi behöver bli mycket mer självförsörjande med mat, säger han.
Som tur är, är Vännäs en tillväxtkommun med hyfsad ekonomi. De politiska partierna har enats om att beredskapen behöver höjas.
I år satsas 400 000 kronor och de kommande tre åren är det budgeterat 600 000 per år för att öka den lokala livsmedelsproduktionen.
– Vi har tecknat avtal med tre grönsaksproducenter och är på gång med fem nöt- och tre lammproducenter, alla i Vännäs, berättar näringslivsutvecklare Christin Westman.
Förstekock Camilla Lundblad tar vara på potatismoset som blivit över. Det kommer att användas i någon annan måltid, till exempel spritsas på en gratäng.
Puré och pickles
Nu i slutet på juni är skolorna sommarlovsstängda men förskolor och äldreboenden ska ha mat och matlådor fyllas. I det kommunala köket på Vängården rör förstekocken Camilla Lundblad i en jättelik kastrull. Idag får både gamla och unga en lunch bestående av parisare med bröd och potatismos, rostad lök och grillgurka.
Det blir en annan typ av matlagning i de tre kommunala köken från och med nu, förklarar hon. Mindre halvfabrikat och mer från grunden med de grönsaker som råkar komma in – ofta med kort varsel.
– Förut var allt planerat och beställt. Nu kan Emma ringa och säga att imorgon kommer det en massa broccoli. Då får vi lösa det så att allt används innan det blir dåligt, säger Camilla Lundblad.
Pumpapuré, grönkålschips, picklad zucchini – bara fantasin sätter gränser.
– Vi får vara kreativa. Plus att vi stärker upp närområdet. Jag tycker att det här är hur utmanande och roligt som helst.
I höst blir det lamm från trakten på tallrikarna i Vännäs äldreboenden.
Blir inte billigare
De stora förändringarna kommer med det lokala nöt- och lammköttet under hösten. I höst kommer också en färsmaskin som formar smeten som man vill. Då är det slut med fabriksrullade köttbullar.
– Vi använder vansinnigt mycket färs men ett djur har ju många delar. Vi ska ta vara på alla styckdetaljer och koka buljong på benen, säger Camilla Lundblad.
På hennes önskelista står en vakuummaskin och ett stekbord. Om pengarna räcker…
– Det kanske är steg vi måste ta. För om vi ska köpa hela djur måste vi ha utrustning som gör det möjligt att ta hand om dem, säger Emma Karlsson.
Christin Westman tillägger att det knappast blir billigare med närproducerat. Men syftet är inte heller att kommunen ska tjäna pengar utan att öka beredskapen och stärka företagen.
– Det är superviktigt att personalen får både utbildning och verktyg, så att de är med på banan, säger hon.
Susanne Brevik gillar att sälja sina pumpor till kommunen. ”Det känns bra att veta att allt tillagas och kommer på bordet”, säger hon.
Slipper stå på marknader
Solen lyser på Suslagårdens växthus och 50 nötkreatur – och på några får och höns som man har för skojs skull.
Gården har funnits i Lars Martinssons släkt sedan 1500-talet. Han och hustrun Susanne Brevik är kött- och grönsaksbönder.
Tidigare har de sålt grönsakerna och en del av köttet till privatpersoner och på marknader. Men det var mycket jobb för lite pengar så det har de slutat med nu.
I stället köper Vännäs kommun allt som Susanne Brevik skördar.
– Det är jätteskönt. Jag behöver inte jaga kunder, stå på en massa marknader och försöka få ihop det med småbarnslivet längre, säger hon.
Kommunen räknar med att köpa mellan 20 och 25 djur per år. Lars Martinsson och de andra köttbönderna som deltar ska turas om att leverera två åt gången. Han tror att de första ska finnas slaktade och styckade före vecka 36.
Just nu är det brist på nötkött och lätt att sälja rubbet till slakterierna. Trots det vill han vara med och leverera till kommunen.
– Jag tycker det är roligt att veta vart köttet tar vägen och att det inte bara hamnar på ICA, säger Lars Martinsson.
Vännäs kan få köpa lokalt nötkött för 700 000 kronor. Mer tillåter inte EU:s upphandlingsregler.
Bönder till skolan
Men upphandlingsreglerna sätter gränser för hur mycket närproducerad mat kommunen kan köpa. När större volymer ska upphandlas måste inköpen konkurrensutsättas på EU-marknaden. Sex kommuner i Västerbotten gör därför en gemensam upphandling av en stor livsmedelsgrossist, där ”lokalt” definieras som de fyra nordligaste länen och Österbotten i Finland.
Samtidigt försöker Vännäs hitta vägar att ge de egna lantbrukarna större utrymme.
– Inom ramen för den stora upphandlingen finns en möjlighet att teckna avtal med lokala producenter på upp till 700 000 kronor per år, säger Christin Westman.
En annan lösning för att köpa lokala produkter på sikt, och som EU kan godta, är att kommunen samtidigt med köttet upphandlar en pedagogisk tjänst under djurens uppfödning. Då skulle bönderna bli en del av skolans verksamhet, berätta om matproduktion och ta emot elevbesök på gårdarna.
Susanne Brevik och Ursula Lundin rensar ogräs i Vännäs första tillsammansodling.
Delar på skörden
– Det finns medborgare som tror att kommunen kommer med cornflakes om allt skiter sig, suckar politikern Jan Nilsson.
I Vännäs beredskapstänk ingår att alla medborgare ska kunna bidra till sin försörjning genom att odla i pallkragar och balkonglådor – eller på åkern. I våras startade den första tillsammansodlingen på kommunal mark.
Åkern ligger i Nyby i utkanten av tätorten och är på fyra hektar. Den uppodlade delen är mycket mindre. Här spirar majrova, potatis och andra grödor med högt näringsinnehåll.
En del tror att tillsammansodlingar är samma sak som kolonilotter, men så är det inte. Här är det gemensamt arbete och beslutsfattande som gäller. Skörden ska de tio deltagarna dela på så småningom.
Ursula Lundin är en i gänget. Hon har odlat lite hemma i trädgården tidigare men aldrig på en åker.
– Det är fantastiskt. Jag får lära mig jättemycket och det är kul att träffa nya människor som man aldrig skulle träffa annars. Och om krisen kommer är man lite förberedd, säger hon.
Det finns medborgare som tror att kommunen kommer med cornflakes om allt skiter sig.
Jan Nilsson, politiker (M)
Gruppen är blandad på alla sätt. Kvinnor och män från 24 till 63 med olika nationaliteter och odlingserfarenhet. En del bor i lägenhet, andra i villa. Susanne Brevik från Suslagården är projektledare. Hon har velat starta tillsammansodling i Vännäs länge.
– Vi går igenom vad som ska göras, pratar om odling generellt och vilka grönsaker som går och inte går häruppe, säger hon.
Man träffas på åkern varje onsdag och Susanne Brevik är med varannan gång. De som har verktyg tar med. Det går bra att komma hit när som helst för att titta till eller vattna. Man kommunicerar via en textapp.
Kallsådd och växthus
Tillsammansodlingen drivs som en studiecirkel i samarbete med Medborgarskolan, som också har haft välbesökta utbildningskvällar för allmänheten på olika teman under våren – kallsådd, bygga växthus, en helkväll om potatis.
Förhoppningen är att det ska bli fler Vännäsbor på den här och andra kommunala åkrar framöver. Blir skördarna stora är kommunen beredd att köpa överskottet. Men då måste odlarna bilda företag först.
– Vi ska ha kurser i nyföretagande under hösten, säger Christin Westman.
