IVOs kritik av Norrköpings kommun hanteras nu av kommunen. Jag vill inte gå in på kritiken då vi vet för lite om vad den exakt består i. Det som däremot är viktigt är att IVOs kritik nu leder till en bredare analys av socialtjänstens villkor. I Norrköping men också i övriga kommuner.

Socialtjänsten, och annan myndighetsutövning, har en väldigt stor påverkan på individens liv och livskvalitet. Därför är det så viktigt att medarbetarna i socialtjänsten har rätt förutsättningar att utföra sitt jobb. Tyvärr vet vi att det inte alltid är så.

Genom Visions Novus-undersökning riktad till landets socialchefer vet vi att kommunernas budgetramar ofta är alltför snäva och att många socialtjänster saknar resurser för att klara viktiga delar av sitt uppdrag. Tre av tio socialchefer anser att det är svårt att göra utredningar och bedömningar enligt de krav lagen ställer. Fyra av tio säger att det är svårt att ge invånarna de insatser de har rätt till och behov av. Därtill uppger sex av tio att det är svårt att arbeta uppsökande och förebyggande. Särskilt oroväckande är att den sociala barn- och ungdomsvården bedöms som särskilt negativt påverkad av kommunens ekonomiska förutsättningar.

Regeringen har en rad lagförslag på sitt bord som kan leda till förbättringar för när det gäller att skydda utsatta barn. Bland annat kommuners skyldighet att årligen överväga vårdnadsöverflyttningar när ett barn varit placerad i samma familjehem i tre år och möjligheten att följa upp barnets situation efter avslutad placering förlängs till sex månader. De är bra förslag i sig. Dock konstaterar IVO att gällande Norrköping att kommunen inte använt hela det utrymme som finns inom befintlig lagstiftning för att vidta åtgärder och åstadkomma skydd. Varför kommunen brustit i att nyttja de möjligheter som funnits för att skydda barnet i detta fall framkommer inte och det behöver analyseras vidare.

En viktig del i att stärka socialtjänsten är att medarbetare har goda förutsättningar att leva upp till lagstiftningens intentioner. Det handlar om att:
- Politiker måste ta sitt ansvar att säkerställa tillräckliga resurser i verksamheten för att leva upp till lagstiftningen
- Professionens ska ha ett stort mandat att göra bedömningar och fatta beslut utifrån bästa tillgängliga kunskap
- Kommunala riktlinjer ska tydliggöra lagstiftningen och underlätta tillämpningen av den
- Nyanställda ska garanteras gedigen introduktion i yrkesrollen och på arbetsplatsen
- Cheferna ska ha förutsättningar för ett närvarande och stödjande ledarskap

Genom att alltid se till barnets bästa och nyttja alla de möjligheter som finns att skydda barnet, låta professionens röst få ett större genomslag hos politiker och i domstolar samt ge landets socialtjänster tillräckliga resurser kan vi bättre skydda utsatta barn och unga. Så att det som hände ”Lilla hjärtat” aldrig händer igen.

Veronica Magnusson, förbundsordförande