Lövin och regeringen är angelägna om att göra något åt den negativa trenden med ökad sjukfrånvaro och intresserade av att höra vilka åtgärder Vision rekommenderar för friskare arbetsplatser. Det växande antalet sjukskrivningar på grund av stressrelaterad psykisk ohälsa är en av Visions viktigaste frågor. För att vända trenden behöver vi förbättra arbetsvillkor och arbetsplatser, istället för att individualisera problemen. Sjukfrånvaro bör alltid analyseras utifrån arbetsmiljö och genus. Flera studier visar att de strukturella skillnaderna mellan kvinnors och mäns sjukfrånvaro till stor del beror på olika villkor och arbetsmiljörisker. Dessutom är det förebyggande arbetsmiljöarbetet sämre i verksamheter där kvinnor är i majoritet.
I Försäkringskassans statistik över stressrelaterade sjukskrivningar återfinns fyra av fem yrkesgrupper inom kvinnodominerade välfärdsyrken. Samtliga yrken kräver en högre utbildning och innebär mycket kontakt med människor. Det handlar exempelvis om psykologer, kuratorer, socialsekreterare, präster, fältassistenter, LSS-handläggare och behandlingsassistenter. Höga sjukskrivningstal finns även bland första och andra linjens chefer samt chefer inom äldreomsorgen.
Vision ser en överhängande risk att trenden med ökad sjukfrånvaro sprids inom mansdominerade yrken, till exempel inom avfalls- och återvinningsbranschen och kommunernas energi- och fastighetsbolag. Avfall Sverige och El-Kretsen uppger att deras anställda vid sex av tio återvinningsstationer utsätts för hot och våld. Inom kommunala bolag leder personalbristen till vakanser, vilket ökar arbetsbelastningen hos dem som jobbar kvar. Det här är en mycket negativ utveckling. Vi vill vända trenden, inte se att den sprids vidare till nya yrkesgrupper!
Att regeringen och vice statsministern nu visar att de tar frågorna på stort allvar känns hoppfullt. Politiker på både nationell och lokal nivå behöver ägna sig åt arbetsmiljöfrågor i mycket högre utsträckning. Att hela yrkesgrupper har en orimligt hög arbetsbelastning, bristfälligt stöd och för litet inflytande över det egna arbetet måste betraktas som en hälsofara, på samma sätt som tunga lyft och belastande arbetsställningar.
I mötet med Lövin lyfte vi fram de fyra viktigaste områdena där det krävs förbättringar för att minska sjukfrånvaron:
Cheferna måste få bättre förutsättningar att minska sjukskrivningarna, genom att ha ett rimligt antal medarbetare per chef. Idag har chefer inom vård, omsorg och socialtjänst ansvar för flest medarbetare på hela arbetsmarknaden, trots att arbetets karaktär snarare pekar på att det inom dessa områden borde vara färre medarbetare per chef. Vision vill se normtal på arbetsplatserna för hur många anställda en chef ska ansvara för. Vad som är rimligt kan variera mellan olika branscher och arbetsplatser, men ingen chef bör ha fler än 25 medarbetare.
Vi behöver uppnå en balans mellan krav och resurser. Höga krav i kombination med begränsade resurser är en bidragande orsak till den höga sjukfrånvaron inom välfärden. En lösning kan vara att anställa fler medarbetare och att använda personalens kompetens smartare. Det kan innebära fler administratörer i sjukvården och socialtjänsten, eller att chefer förses med rätt stödstrukturer inom HR, ekonomi och administration.
Det behövs satsningar på det förebyggande arbetsmiljöarbetet och ökat stöd för rehabilitering. Genom att använda företagshälsovården på ett mer strategiskt sätt kan det förebyggande arbetet fungera bättre. På många arbetsplatser måste anställda få sina besök hos företagshälsovården beviljade av närmsta chef. Det här behöver ändras. Medarbetare ska kunna söka hjälp hos företagshälsovården utan att motivera det hos sin chef. Arbetsgivarna behöver även se över sitt systematiska arbetsmiljöarbete i förhållande till de nya arbetsmiljöreglerna kring organisatorisk och social arbetsmiljö.
För att kunskapen och ambitionerna verkligen ska leda till friskare arbetsplatser och färre sjukskrivningar krävs att ansvariga politiker prioriterar förebyggande arbete och investerar i arbetsmiljön. Politiker i kommuner, landsting och regioner bör upprätta årliga hälsobokslut över hur arbetsmiljön och personalens hälsa utvecklas över tid och identifiera behov av insatser. Också kyrkan och offentligt finansierade privata verksamheter behöver ta ett politiskt ansvar för att påverka utvecklingen.
I vårt gemensamma framtida arbete för friskare arbetsplatser har vi mycket samlad kunskap och många verktyg till hjälp. Särskilt effektivt är Arbetsmiljöverkets föreskrifter om organisatorisk och social arbetsmiljö och parternas gemensamma åtaganden som uttrycks i Avsiktsförklaringen mellan SKL och fackförbunden. Regeringen kan också göra stor skillnad, genom att bidra till en bättre balans mellan krav och resurser. Vi har så mycket att vinna – bättre hälsa och livskvalitet bland arbetstagare, fungerande välfärdstjänster, minskade samhällskostnader för sjukskrivningar och sist men inte minst, ett mänskligare arbetsliv.
Veronica Magnusson