Hur skulle du reagera om du upptäckte att din kollega fick en högre lön för utförandet av samma jobb? Du skulle antagligen känna dig orättvist behandlad, eller hur? För det handlar inte bara om pengar, utan även om makt, inflytande och hur man värderas på sin arbetsplats. Allra mest styrs lönen av om du är kvinna eller man, något som är tydligt när man jämför Sveriges två landslag i fotboll där löneskillnaderna är stora.
- Ett återkommande argument är att det inte finns ett intresse för damfotboll, konstaterar Nilla Fischer, landslagsspelare sedan 2001 och rankad som en av de bästa spelarna i världen. Hon är också den första kvinna att få en arena uppkallad efter sig, Nillavallen i Verum. Hon kallar argumentet för en killgissning eftersom statistiken pekar på motsatsen.
- Vi nådde en miljard tv-tittare sommaren 2019, och hade en publik på plats på dryga 80 000 i matchen mot Brasilien i OS, säger Nilla Fischer.
Fischer spelar idag för Linköpings FC och var under många år fotbollsproffs i Tyskland.
- Intresset finns, men det handlar om att marknadsföra oss som den produkt vi är, med den kvalitet vi har, fortsätter Nilla.
Gästar nya podden Maskineriet
Nilla Fischer gästar i det första avsnittet av Maskineriet där hon bland annat talar om varför damernas löner inte matchar de manliga fotbollsspelarnas löner. En av orsakerna är de fördomar mot damfotboll som fortfarande finns kvar bland män.
- De tycker inte att vi är värda att få spela fotboll, att vi hör hemma i köket, berättar Nilla Fischer i Maskineriet.
Hon vittnar om att negativa kommentarer om damfotboll haglar tätt.
- Vi får höra att vi ser ut som ett gäng kossor som har släppts ut i hagen när vi spelar, och att vi därför inte bör få några pengar alls, uppger Nilla.
Kritikerna verkar tycka att damlandslaget ska vara glada för att de överhuvudtaget får spela. Damfotbollen hamnar i försvarsposition från två fronter då spelarna först måste försvara att de ens får spela, samtidigt som de måste försvara varför de är värda lika mycket som herrarna som gör samma sak. Det var den orättvisan som fick Nilla Fischer att reagera och agera, enligt henne själv. Löneskillnader är lagligt så länge det finns rationella förklaringar. Det kan bero på att ingångslöner fluktuerar, på prestation, på kollektivavtal, och på faktorer som yrkeserfarenheter och ansvar. Men det får inte vara på grund av osakliga löneskillnader som beror på faktorer som utgör en eller flera av diskrimineringsgrunderna.
Motståndet har gjort henne starkare
Trots ojämställdheten har fotbollen bara gjort henne gott, förklarar Fischer överraskande i avsnittet.
- Jag har fått min beskärda del av elaka kommentarer, samt hat och hot. Jag går emot normen som kvinna i samhället. Jag spelar fotboll och ser inte typiskt så kallad feminin eller ‘tjejig’ ut - och jag lever i en samkönad relation. Jag har lite att bita i kan man säga, säger Fischer och skrattar.
Likväl har det gjort henne starkare som person, upplever hon, och det ger kraft åt den fortsatta kampen mot orättvisor.
- Alla orättvisor kan åtgärdas, men de icke-utsatta måste ta taktpinnen för att en riktig förändring kan ske oavsett om det gäller sexism, rasism eller något annat. Det är först när de som inte är drabbade skriker högst på barrikaderna som vi faktiskt når en förändring, menar Fischer.
I slutändan främjas hela samhället av att alla människor behandlas lika, och ges samma förutsättningar och möjligheter.
I intervjun reflekterar Nilla Fischer även över hur livet varit om hon varit man och spelat i herrlandslaget så många år som hon har gjort och om hon vunnit Champions League, tyska ligan och alla andra titlar på klubbnivå. Kontrasten är stor mot hur hon har det idag.
- Jag hade inte bott i ett hus som man hade behövt fixa till. Jag hade nog haft en mångmiljonärsvilla och hela den biten, så länge jag inte hade bränt mina pengar på till exempel Ferraribilar, säger hon och skrattar.