En krissituation definieras av att något avviker från det normala och kräver resurser för att hanteras. Det kan vara något som drabbar många människor, hotar grundläggande värden och funktioner och kräver samordnade åtgärder mellan olika krishanteringsaktörer. Ibland finns en tydlig tidsavgränsning, men många gånger är det svårt att se när en kris börjar och slutar.

– När det gäller covid-19 är det svårt att förutse när krisen är över och vi kan återgå till någon form av normaltillstånd. Om det ens går att nå dit utan att det förändrar vårt beteendemönster, säger krisledarskapsexperten Aida Alvinius.

En av de främsta utmaningarna med att vara ledare i kris är att våga fatta beslut på oklara grunder. Det alla ledare behöver tänka på är att dokumentera vilket underlag beslut har fattats på, även om det är undermåligt.

– Det kan gå fel om det går för fort, men det gäller att alltid vara transparent med sitt utgångsläge. Vår ledarskapsforskning på Försvarshögskolan visar bland annat att det är då förståelse och tolerans för misstag ökar. Våga hellre modigt fatta ett felaktigt beslut med transparent underlag, än att förbli feg genom att låta bli.

Så vad är skillnaden mellan att leda i vardag och i kris? Aida ställer sig frågan om det verkligen behöver vara någon skillnad i sättet att leda. Allt beror på hur väl en organisation byggt upp tillit och ett utvecklande ledarskap innan en kris inträffar.

–  Alla roller borde vara klara redan innan en kris inträffar. I en kris kan tidsperspektivet vara snävt och det finns kanske inte tid till att förhandla och söka överenskommelser kring ett beslut. Det kan handla om liv och död och då är det bra om tilliten redan finns där, säger Aida.

Något som idag präglar vår samtid är att vi lever i ett individualiserat samhälle med narcissistiska inslag, menar Aida.

– Tankesättet ”what’s in it for me” präglar både individer och organisationer samtidigt som delar av samhället i stort lider av resursbrist. Även i ett normaltillstånd är många verksamheter inom offentlig sektor underfinansierade med stress och dålig arbetsmiljö som följd. Idag ser vi tydligt konsekvenser av denna underfinansiering inom vård- och omsorgssektorn.

Kombinationen av individualistiskt tänkande, tillsammans med den kris som nu utgörs av coronapandemin, drabbar därför hela samhället på olika sätt. En av konsekvenserna är att det är lätt att människor börjar skylla på beslutsfattare och politiker, leta syndabockar och sprida desinformation i sociala media medvetet eller av oaktsamhet. En del låter också bli att ta ansvar för sig själv eller andra genom att undvika myndigheternas rekommendationer.

– Tankesättet ”det drabbar inte mig” är en vanlig anledning till att det inträffar. Vi behöver därför tänka om och tänka mer kollektivistiskt och solidariskt gentemot varandra. Ett bra krisledarskap kännetecknas därför av mod att fatta beslut, kollektivism och en stor skopa medmänsklighet. Coronapandemin är diffus på många sätt och därför måste det finnas ledare som goda förebilder i en sådan situation. Vi är i det här tillsammans, säger Agda.

Aidas bästa ledarskapstips under en pågående kris:

1. Skapa en lägesbild av situationen. Håll dig uppdaterad kring vad som sker med syfte att förstå hur detta påverkar enskilda individer, organisationen och vad det kan innebära långsiktigt.  
2. Var i nuet och ha hjärtat med dig. Hantera din egen och andras stress, var uppmärksam på signaler och agera solidariskt och omtänksamt om andra. I kristider behövs medmänsklighet mer än någonsin.
3. Delegera och ge förutsättningar för ett kollektivt stöd. Uppmuntra att alla hjälps åt och var en förebild i det. Forskning visar att människor är mer benägna att hjälpa varandra under en katastrof.