Så tog han sig tillbaka efter sjukskrivningen
2016-10-11
Det är ungefär fyra månader sedan socialsekreteraren Gustav Södling kom tillbaka från sin sjukskrivning för utmattningssyndrom. Att byta tjänst var ett sätt att skapa nya förutsättningar för att komma tillbaka till ett arbetsliv som man också orkar leva med.
När Gustav Södling som nyutexaminerad socionom fick sin första fasta tjänst som socialsekreterare på Individ- och Familjeomsorgen i Mjölby kommun fick han likt andra nyutexaminerade ganska snart börja ta även svåra ärenden. Arbetsbelastningen blev efter några år alltför hög för att Gustav skulle betrakta jobbet som långsiktigt. När han började jobba på socialförvaltningen i Linköpings kommun räknades Gustav med sina fem års arbetslivserfarenhet till en av de mest rutinerade på enheten Barn och Ungdom 0-20.
Personalomsättningen inom socialtjänsten är hög i stora delar av landet. Gustavs arbetsplats var inget undantag. När personalen ofta byts ut hamnar mycket ansvar på de som anses rutinerade, oavsett hur länge de har jobbat.
– Eftersom jag var en av dem som varit med längst fick jag ta många tuffa ärenden. Till slut känner man att man inte har möjlighet att hinna ett till. Men om jag inte hade tagit ärendet så hade ju någon som varit ny på jobbet fått det i stället, säger Gustav.
När det ständigt fattades personal och ny personal behövde läras upp så blev arbetsbördan inte längre hanterbar och Gustav blev sjukskriven för utmattningssyndrom. Då hade Gustav en längre tid dragits med flera stressymptom och haft svårt att sova på nätterna.
– Det finns ingen marginal att ha en dålig dag eller må dåligt. Alla ska ligga på max hela tiden.
Samma vecka som sjukskrivningen hade Gustav också mottagit ett dödshot i sin tjänst.
– Att bli hotad är något man får räkna med. Det händer en kanske varje eller vartannat år. För mig hade det varit skönt att få mer stöttning från ledningen under allt detta. När chefen inte har tid så blir det att kollegorna stöttar upp varandra när det händer, men det borde vara ett chefsansvar.
Linköpings kommuns socialförvaltning deltog under hösten 2015 i de tidsmätningar som regeringens nationella samordnare för den sociala barn- och ungdomsvården Cecilia Grefve, genomförde i 50 kommuner i landet. Tidsmätningarna visade bland annat att cheferna på Gustavs enhet ägnade 16 procent av sin tid åt arbetsledning. Ungefär lika mycket tid ägnade socialsekreterarna åt kontakt med familjer, men bara 1 procent av arbetstiden åt enskilda möten med barnen.
För att komma till rätta med arbetsmiljöproblemen inom socialtjänsten så har Gustav tillsammans med ordföranden och huvudskyddsombudet i Linköpings kommunavdelning tagit fram ett åtgärdsprogram. Åtgärdsprogrammet innehåller förslag på vad som akut måste förbättras inom socialtjänsten i Linköpings kommun för att personalen ska orka med sitt jobb. Förslagen är bland annat att ge cheferna bättre förutsättningar att ta hand om sin personal, exempelvis genom ett ökat samarbete med personalfunktionen. Ett annat förslag är en höjning av de för ansvarsgraden i arbetet väldigt låga lönerna inom socialtjänsten.
– Det är ett tufft jobb. Du omhändertar barn. Klienter dör. Du kan bli hotad, säger Gustav och fortsätter:
– Efter att jag blev sjukskriven för utmattningssyndrom var det lite som att bli avkastad från en karusell som jag suttit på väldigt länge och då kunde jag se utifrån att det varit en helt orimlig arbetsmiljö innan och att jag inte fått förutsättningar för att göra mitt jobb på ett bra sätt, avslutar Gustav.