Regeringen meddelade i dag om att man ska införa årliga lönekartläggningar för alla företag från och med årsskiftet. Förhoppningen är att man ska komma åt osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män. Detta efter att alliansregeringen 2009 drev igenom att företag inte längre behövde göra lönekartläggningar mer än vart tredje år. Nu vill den rödgröna regeringen att detta återigen ska göras varje år med start från 2017.
Förslaget lämnas över i dag fredag till lagrådet och väntas få stöd från Vänsterpartiet, Sverigedemokraterna och Liberalerna. De övriga allianspartierna uppges vara emot en förändring skriver Sveriges Radio.
Om förslaget går igenom kommer kravet på en handlingsplan för företag med minst 25 anställda att försvinna. Arbetsgivare med minst tio anställda kommer att få krav på sig att dokumentera sitt arbete med att kartlägga kvinnors och mäns löner.
– Jag är mycket glad att regeringen äntligen lägger fram förslaget om årliga lönekartläggningar, det är en fråga som Vision drivit länge. Däremot är jag orolig för att det blir ett slag i luften om inte lagen också kompletteras. Som lagen är utformad i dag har den omfattande luckor och lämnar stora öppningar för egna tolkningar, säger Veronica Magnusson, förbundsordförande i Vision.
I somras frågade Vision förbundets ordförande i landets kommuner, landsting och regioner om deras syn på lönekartläggningarnas kvalitet. Då svarade färre än var femte ja på frågan om deras kommun, landsting eller region gör lönekartläggningar med ett innehåll som lever upp till de krav som lagen ställer.
De svarade också:
• Mer än var femte kommun, landsting eller region gör löne¬kartläggningar mer sällan än vad den nuvarande lagen föreskriver.
• Var sjätte kommun, landsting eller region gör så dåliga lönekartläggningar att det inte går att utläsa om det finns osakliga löneskillnader.
• I fler än åtta av tio kommuner, landsting eller regioner kan facket bara delvis eller inte alls påverka arbetet med lönekartläggningar.
– Vision anser att lagen behöver skärpas på en rad områden. Det gäller till exempel frågan om hur lönekartläggningen ska göras, hur samverkan med fackliga företrädare ska se ut, kvaliteten på analysen och vilka sanktioner som kan vidtas när lönekartläggningarna inte utförs som de ska, säger Veronica Magnusson, och fortsätter:
– Lagen behöver också bringa klarhet i vilken myndighet eller instans som har uppdraget att bedöma kvaliteten och besluta om åtgärder vid brister. Först då kan vi på allvar använda årliga lönekartläggningar som det är tänkt, nämligen för att åtgärda de osakliga löneskillnaderna mellan kvinnor och män, avslutar Veronica Magnusson.