Forskaren Wanja Astvik har gjort en nationell studie och fått fram unikt material kring hur arbetsvillkoren ser ut i socialtjänsten i hela Sverige. Drygt 4 800 biståndshandläggare, socialsekreterare och chefer har svarat på en enkätundersökning som nu är analyserad av Wanja Astvik.
– Hela tanken med att det är en nationell studie är att man inte ska kunna skylla eländiga resultat på enskilda kommuner. Det är viktigt att få en tydlig bild av hur det ser ut och att vetenskapligt undersöka sambanden mellan olika faktorer på arbetet, säger Wanja Astvik.
Vad har du då sett i din analys?
– Det jag ser rent deskriptivt är att det finns en rad allvarliga problem i svensk socialtjänst idag. I tidigare fallstudier och regionala studier har vi sett att det finns en bristande öppenhet och en tystnad i organisationerna. En tystnad som man inte förväntar sig i en offentlig och politisk styrd verksamhet. Där förväntar man att de anställda ska kunna tala öppet om kvalitetsbrister och om arbetsvillkor, men vi har sett i olika studier att det brister där och det är inte bara inom socialtjänsten utan även generellt inom offentlig sektor, berättar Wanja Astvik och fortsätter:
– Den här studien visar att väldigt många säger att det inte är okej att ta upp kvalitetsbrister och diskutera dessa. Detta är ju naturligtvis mycket problematiskt. Utan en öppen kritisk reflektion står inte bara viktiga demokrativärden på spel utan även professionaliteten och kvaliteten för dem som socialtjänsten ytterst är till för.
– En annan viktig organisatorisk faktor som får tyngd via denna studie handlar om organisationernas attityder och förhållningssätt till sin personal när det gäller deras vilja och ambition att skapa en hållbar psykosocial arbetsmiljö och att vara mån om sin personal. Trots hög personalomsättning, stressrelaterad ohälsa och mycket annat som pekar på bristfällig arbetsmiljö är responsen från organisationerna ett individuellt skuldbeläggande där det blir upp till individen att arbeta effektivare, prioritera och att "stresshantera". Svårigheterna läggs i knät på den enskilda. Om man har flera från samma arbetsplats som är sjukskrivna eller slutar på jobbet så är det något fel. Det är strukturella fel och det har man inte arbetat med. I denna studie mäter vi detta som vi kallar för personalorientering och det handlar då om man upplever att organisationen är mån om att skapa en bra arbetsmiljö, om man är mån om att behålla sina anställda och så vidare. Där ser vi att det ser ganska förfärligt ut, det är väldigt få som tycker att organisationen har den attityden till sina anställda, säger Wanja Astvik
– Vi har även gjort analyser på detta material för att se vad som påverkar tankar på att lämna sitt jobb, organisationsengagemang och tystnad. Sedan har jag gjort en annan studie där jag tittat på hälsa och arbetstillfredsställelse. Det man kan se i båda de här studierna är hur organisationsfaktorerna blir viktiga. När det exempelvis gäller stressrelaterad ohälsa så är arbetskrav och då framförallt hög arbetsbelastning den viktigaste förklaring till att man utvecklar stressymptom, att man inte är återhämtad och så vidare. Därutöver framkommer att organisationernas öppenhet också i hög grad påverkar stressrelaterad ohälsa och arbetstrivsel.
Wanja Astvik menar att organisationerna måste vända fokus mot sig själva i arbetet med att försöka få stopp på personalomsättning och minska den stressrelaterade ohälsan. Det handlar om organisationernas ansvar att skapa vettiga förutsättningar för personalen att göra sitt jobb, att utveckla en styrning som stödjer och inte motverkar professionalitet, att utveckla och säkra en öppen dialog i organisationerna och till sist att lämna det individuella skuldbeläggandet bakom sig och börja arbeta systematiskt och strukturellt med de psykosociala och organisatoriska arbetsmiljöfrågorna.
– Det räcker inte att man skickar enhetscheferna på chefskurser eller skickar personal till företagshälsovården för att de ska lära sig stresshantering eller för att sänka sin ambitionsnivå. Om man vill ha en hållbar socialtjänst där folk stannar, känner sig lojala med organisationen och mår bra så måste man jobba hårt på organisationsnivå. Det inkluderar politiker, ledning och HR-funktioner. Man måste sätta mål exempelvis för arbetsmiljöfrågorna och man måste ta det här med öppenheten på allvar. Det handlar väldigt mycket om attitydförändringar och att kunna koppla det till de styrsystem som man har. Det är ofta de styrsystemen som ligger bakom de problem som finns i dag. Man har en ensidig fokus på att hålla budget och att leva upp till de mål som politikerna har satt, inte allt det andra som handlar om socialtjänstlagen och så vidare, säger Wanja Astvik.
Vad hoppas du att din forskning ska leda till?
– Jag började forska om socialtjänsten och arbetsvillkoren där ungefär 2007 och redan då var det problem inom socialtjänsten. Men vad man kunde se var att personalomsättningen och arbetsmiljön var en ickefråga hos högre ledning och politiker. Man ville inte kännas vid dessa frågor och man sa att socialsekreterare alltid har klagat och att det inte spelade roll hur mycket resurser som de fick, utan de mådde alltid dåligt. Man bagatelliserade detta och kunde inte erkänna att det här var ett stort problem, säger Wanja Astvik och förklarar vidare.
– Personalomsättningen har nu gått överstyr och det tror jag har bidragit till att många politiker och högre ledning börjar ändra attityd. Det är något som har hänt de senaste åren. Nu har många kommuner börjat visa ett intresse för de här frågorna och de fattar att det har gått åt helt fel håll. Det är dags att göra något för att man ska kunna behålla personalen.
"Är hoppfull"
– Jag hoppas att de här resultaten som vi har fått fram faktiskt sätter fokus på politikens och organisationernas ansvar för att jobba med de här frågorna på ett seriöst sätt. Det är ju egentligen helt uppenbart att en bra arbetsmiljö är en nödvändig förutsättning för verksamhetskvalité och jag tänker att man inte kan fortsätta att blunda för det. Jag känner att en förändring är på gång och ett intresse. Jag är hoppfull, avslutar Wanja Astvik.