Vi befinner oss just nu i Varanasi i nordöstra Indien. Det är en av världens heligaste städer. Floden Gagnes rinner genom staden, den giftigaste och heligaste av floder. Miljontals hinduer kommer hit på pilgrimsfärd, för att bada vid någon av de många nedstigningsplatserna som ligger vid flodbanken i hopp om att renas från sina livs synder.

Vi är här av en helt annan anledning, vårt uppdrag är nämligen att göra en fältstudie. Vi studerar vanligtvis tredje terminen på socionomprogrammet på Göteborgs universitet, det var dags att göra vår B-uppsats och vi fick den fantastiska möjligheten att åka hit under fem veckor med 25 andra studenter.

Vi har valt att göra en fältstudie gällande­­ flickors och kvinnors situation på en skola här i Varanasi som heter Ashray charitable trust, det en verksamhet som skapades och drivs av den katolske prästen Father Francis, de riktar sig till de verkligt fattiga i det området där verksamheten är belägen. Det är ett slum-område med stor fattigdom och låg utbildningsnivå. Inom verksamheten finns en skola, en kooperativ trädgård och ett hälsocenter.

På skolan går ca 70 elever, 40 pojkar och 30 flickor. De kommer från svåra hemförhållanden, oftast med inslag av våld. Skolan blir en frizon. En av skolans grundtankar är att främja flickorna och att ge de självförtroende och uppmuntran till fortsatta studier. Vi gör dagliga observationsstudier, vi sitter med i klasrummen och för anteckningar, vi har även gjort ett antal intervjuer . Det problem vi har valt att fokusera på är huruvida flickorna ges och eventuellt tar plats på de av oss utvalda arenorna. Vi tittar på hur aktiva flickorna är, det vill säga hur mycket de hörs och syns, till exempel genom handuppräckning. Vi tittar även på om barnen behandlas olika av lärarna utifrån deras kön. Varför vi har valt detta fält kommer sig av att vi vill förstå och belysa det kvinnliga könets betydelse i en annan kultur än vår egen. En kultur som är än mer mansdominerad än vår.

Det vi ser är en generation i förändring. De lärare som arbetar där är väl medvetna om det könsförtryck som försiggår och de arbetar aktivt för att flickor och pojkar ska få samma rättigheter i samhället. De intervjuer vi gjort med den relativt unga personalen på centret ger oss hopp om framtiden då de alla inser det viktiga att arbeta för ett mer jämlikt samhälle.