Pernilla Vera Jr står stadigt när det blåser i Botkyrka

Våra kriser är hennes vardag. Trygghets- och säkerhetsdirektören Pernilla Vera Jr måste finnas i de akuta händelserna och i det långsiktiga arbetet samtidigt.

Branden i Kagghamra pyr fortfarande under sitt sandtäcke när Pernilla Vera Jr langar fram ett par koppar kaffe i det fikarum hon delar med polisen i Botkyrka. Kommunen har under året drabbats av katastrof efter katastrof. Covid-19 är numera vardag. Parallellt med denna övergripande kris har övergrepp mot barn på en förskola ägt rum, avfallshögen i Kagghamra har brunnit i månader, och en tolvårig flicka skjutits till döds. Listan kan göras längre men vi stannar där.

Medieuppmärksamheten har varit svår, särskilt omkring branden. Kommunen anklagades för att undanhålla uppgifter. Kritiken bidrog till att kommunen snabbade på processen med granskning av handlingarna och i slutändan släpptes nästan alla uppgifter om branden. Det ändrade till viss del tonen i nyhetsrapporteringen. När SLB-analys, Stockholms luft- och bulleranalys, i mars redovisade resultat från provtagningar av luften trodde Pernilla Vera Jr att krönet på uppförsbacken i medierna äntligen var nådd. De giftiga ämnen som fanns i röken från avfallshögen var visserligen förhöjda men understeg gränsvärdena. Röken orsakade obehag, men inte skada.

”Oro för barn, djur och växtlighet”

Men TV4 tolkade resultaten fel i sin nyhetssändning. En rättelse kom dagen efter, samma dag som kommunen hade beslutat att anmäla tv-bolaget till granskningsnämnden för radio och tv. Vid denna tidnings pressläggning hade nämnden dock ännu inte fattat något beslut.

– Man måste kunna ha förståelse för hur människor som bor i Kagghamra mår nu. Det finns en oerhörd oro för vad barn kan ha andats in, och hur branden påverkat djur och växtlighet.

Blicken är stadig och lättläst. Just nu bedrövad. Svårigheterna att tränga igenom den rädsla hos invånarna som underblåsts av felaktig rapportering är enorm. Kommunen har gått ut i alla tillgängliga kanaler med korrekt information. På frågan om det känns som om de når fram blir svaret ett kort nej.

Som Pernilla Vera Jr ser det hela ska journalister förstås få svar på sina frågor helt oavsett om de skjuter bredvid målet eller inte.

– Men kommuner är sårbara på det sättet. När tjänstepersoner i ledande roller måste springa på alla bollar tar det samtidigt dyrbara resurser från de akuta händelserna som vi jobbar med att lösa.

Pernilla Vera Jr anser att samarbete med olika aktörer är ett måste. ”När vi arbetar för introvert och ska pinka revir sätter vi krokben för oss själva”, säger hon.

Utmaning att hålla fokus på prevention

Även det långsiktiga arbetet behöver hållas på spår under tiden, vilket har varit en stor utmaning under året. Men Botkyrkas framtid hänger på det. Pernilla Vera Jr uppfattar att hennes främsta bidrag professionellt ligger i det våldspreventiva arbete som inleddes 2012. Det är ingenting mindre än en pågående kulturförändring i arbetssättet inom kommunen:

– Vi har jobbat fokuserat på en förflyttning och tillsammans lyckats skapa ett utrymme som egentligen inte fanns.

På Linkedin skriver hon att hon leder det våldspreventiva arbetet med okonventionella metoder.

– Jag har inte nöjt mig med att vi ska sitta fast i det organisatoriska mellanrummet. Mitt sätt att leda arbetet har inneburit att inte bara chefer får möjlighet till samverkan utan även att cheferna är skyldiga att se till att deras medarbetare kan göra detsamma.

Hon knackar på hos skolan, polisen, bostadsbolaget, föreningslivet. Och hon frågar ”Vad tycker du är viktigast, hur vill du bidra”? Främst handlar det om att bryta stuprörstänket, att förena aktörer trots de olikheter som kan finnas i arbetssätt och kommunikation.

– Alla säger att de vill göra det, fastän många egentligen bara vill fortsätta som förut. ”Vi gör redan det där” får jag höra ibland. Visst, okej. Men resultaten är inte bra – då behöver vi mer pang för pengarna.

"Ett barn förlorade sitt liv" 

Hon fortsätter jobba på förbättringar på den fronten också. Precis före pandemin startade Pernilla Vera Jr Våldspreventivt Center, VPC, som ska öka möjligheterna till samverkan mellan myndigheter och olika aktörer i samhället. Det våldspreventiva arbetet har börjat i skolan och ska med hjälp av VPC ut i hela samhället.

Vissa resultat ser hon – våldet har minskat, det är också mindre grovt än tidigare. Men framgångarna kan snabbt överskuggas. När en tolvårig flicka sköts till döds förra sommaren kom Botkyrka i fokus som en kommun präglad av gängvåld och tystnadskultur. ”Du är på en tryggare plats nu” löd en av de många hälsningar som lades vid minnesplatsen. Även i fråga om tolvåringens död var mediebevakningen hård, men Pernilla Vera Jr upplever den inte som orättvis, snarare som att rätt frågor varit i fokus. Samma frågor som hon arbetar så hårt med.

– Det var tungt för oss alla. Ett barn förlorade sitt liv på grund av en förlupen kula och det kändes ända in i själen.

”Det vi gör påverkar andra, på gott och ont. Välj vem du vill vara och stå inte på sidlinjen.”

Samtidigt är det precis då som Pernilla Vera Jr håller blicken fäst på prioriteringarna, ser till att alla står fast vid dem och fortsätter göra vad de sagt att de ska. Det långsiktiga arbetet tar tid, alla måste stå ut med det också när det ser som mörkast ut.

"Välj vem du vill vara" 

Hon håller hårt i ännu ett av sina bidrag till tryggheten i Botkyrka – de fyra principer som vägleder arbetet: Åskådarperspektivet, anknytning, utmanandet av stereotypa könsnormer, och ledarskap.

– För att vi ska lyckas få till förändringar i samhällsutvecklingen krävs det att man ser sin del och att man är en del av ett större sammanhang. Det vi gör påverkar andra, på gott och ont. Välj vem du vill vara och stå inte på sidlinjen, uppmanar hon.

Bra eller dåligt – det som finns i samhället, det har vi alla varit med om att bygga. I åskådarperspektivet ligger att alla påverkas av våld, inte bara offer och förövare, och att vi bidrar till att skapa vårt samhälle. Ledarskapsperspektivet manifesteras i de 200 ungdomar som har utbildats till mentorer för våldsprevention, som just nu fungerar som förebilder för andra unga. 

Den unga Pernilla Vera Jr:s väg kunde ha blivit rakare med en sådan uppställning. Hennes närmast gränslösa engagemang för samhällsutvecklingen har en fast botten i den egna barndomen. Hon vet hur de förutsättningar ser ut som förmår barn och ungdomar att göra destruktiva val, för hon har själv växt upp med dem. Av de ungdomar hon hade omkring sig då är fler än tjugo inte längre i livet i dag.

– Jag växte upp i en miljö med en hel del gränslösa beteenden och låg vuxennärvaro.

Egna framtiden såg inte ljus ut

Hon fick tidigt lov att bli bra på att sortera vad som var viktigt för henne, att själv navigera i vad som är rätt och fel. Det har betydelse för var hon är i dag, och hur hon vill bidra till samhällsutvecklingen i Botkyrka.

– När det kör ihop sig för ungdomar så finns som regel föräldrarna inte på plats så de kan hjälpa till. De unga behöver förlita sig på de medskick de fått. Det kan komma från föräldrar, men också från idrott och observationer de själva gör, säger hon.

Med hög frånvaro under det sista året på gymnasiet såg hennes egen framtid inte lysande ut. Men hon hade en passion för idrott. I föreningslivet lärde hon sig samspel och ledarskap. Idrottslinjen på Bosöns folkhögskola blev första steget på vägen till en masterexamen i samhälls- och kulturanalys. Samhällsintresset är brett, men barns rättigheter står tydligt i fokus, kopplat till mänskliga rättigheter och maktstrukturer.

Den dagen hon fick erbjudande om jobbet som trygghets- och säkerhetschef i Botkyrka hade hon järnkoll på sina villkor: 

– Jag tackade nej först. Sen sa jag att jag är beredd att göra det bara om det finns en insikt om att trygghets- och säkerhetsarbetet behöver ha en tydlig sammankoppling, att det våldsförebyggande och den långsiktiga samhällsutvecklingen hör ihop. Det lät rimligt, tyckte kommundirektören.

Så här är hon, och hon känner att hon är på rätt plats.

– Jag är extremt värdegrundsdriven. Jag är öppen för utmaningar, men bara om det lirar med det jag tror på. Annars får det vara.