Hon släpper in folk i värmen

Ett stort hjärta för medmänniskor är Monica Chiara Antonsons största styrka som verksamhetschef på härbärget Vinternatt för EU-migranter. Men samma varma hjärta kanske gör henne för snäll ibland.

Det är tyst och mörkt, så när som på julbelysningen. Monica Chiara Antonson har släckt ner för att visa hur det känns att vaka när 24 gäster sover tryggt i de tio rummen.

– Det ger tillfredsställelse i själen och energi som gör att jag inte går in i väggen, säger hon.

Men än är klockan bara sju på kvällen och gästerna kommer först om någon timme. Vi hinner prata om hennes arbete och chefskap – och om nöden mitt ibland oss.

Fem nätter per gång

Monica Chiara Antonson basar över Frälsningsarméns härbärge Vinternatt som ligger i Årsta i Stockholm. Här kan hemlösa EU-migranter få tak över huvudet och en säng fem nätter i rad. Sedan måste de vara ute i två.

– Det är för att det inte alltid ska vara samma som kommer medan andra aldrig får plats. Vi måste avvisa 20 personer varje dag, säger hon.
Ungefär hälften av härbärgets gäster är romer, som ofta kommer familjevis. Övriga är singelkommande från alla möjliga länder, oftast män med familjen kvar i hemlandet.

Monica Chiara Antonson har varit arbetsledare på härbärget sedan starten 2012. Innan dess jobbade hon som ledare i Citykyrkans sociala verksamhet för svenska hemlösa.

– Jag tycker om att ha ansvaret, komma med idéer och lösa problem. Och jag tycker uppriktigt mycket om människor. De känns aldrig som en börda. Där har jag nog mina styrkor som chef, säger hon.

Tron är stark

Hon är ekonom i grunden men har mest jobbat som socialarbetare, som hon benämner yrket. Både avlönat och ideellt. Hennes kristna tro är stark.

Pappa var italienare och familjen bodde i Italien hennes första tio år. Som barn var hon självgående, lillgammal och bestämd. Och snäll. Hon tog sig an andra barn så att ingen skulle vara utanför. Hon minns särskilt när hon som sjuåring åkte med familjen till Rivieran på semester.

Monica Chiara Antonson brukar stå på uppfarten vid entrén och ta emot gästerna.

Det var många hemlösa katter i området och hon samlade in Kalle Anka-tidningar från de andra barnen på hotellet. Sedan satte hon sig på trottoaren med en kompis och sålde tidningarna i stället för att vara på stranden. För pengarna köpte hon kattmat.

– Jag kan inte titta bort när jag ser nöd. Så är det än i dag.

Varm mat ett måste

Röda linser, potatis, tomatsås, rostad lök och kryddor. Klockan har blivit halv åtta och nattens personal har kommit. Behandlingsassistenten Béla tar fram ingredienserna till kvällsmålet – soppa som är så tjock i konsistensen att den nästan kvalar in som gryta. Och så bröd till det.Eftersom gästerna kommer in från lång tid i kylan är det viktigt att maten är mättande och varm.

Béla, som inte vill säga sitt efternamn, talar ungerska. Kollegan Nasco Borisov, som är kvällens coach, behärskar de slaviska språken. Med Monica Chiara Antonsons flytande italienska täcker personalen in nästan alla språk som förekommer på Vinternatt.

Totalt har härbärget 15 medarbetare, varav sju fast anställda. Alla utom Monica Chiara Antonson jobbar natt, alltid i par.

Ber för sin personal

Hennes tider är varierande och uppdelade. Fram till lunch är det oftast administration och möten med Stockholms stad, andra frivilligorganisationer, personal och volontärer. Sedan är hon ledig ett par timmar och på eftermiddagen handlar hon varor inför kvällen.

– På grund av pandemin har vi delat upp oss så att vi alltid har några som kan jobba även om andra är sjuka eller i karantän. Så nu arbetar jag bara tre fyra kvällar i veckan, innan blev det åtminstone fem. Natt jobbar jag bara när någon är sjuk, berättar hon.
Det låter som väldigt mycket arbete men hon säger att hon håller sina 38 timmar i veckan.

Det är svårt att säga att det är fullt till en person på 70 plus som har sovit ute i minusgrader.

Snäll. Tolerant. Så lyder Nasco Borisovs och Bélas omdömen om Monica Chiara Antonson.

– Jag vet att hon ber för oss, det är viktigt för mig, säger Béla.

Kanske är hon för snäll, tror verksamhetschefen själv. Det är lättare att vara mjuk än hård och det kan ta lite för lång tid att sätta ner foten när det behövs.

– Personalen säger att jag behöver bli bättre på att hålla på mina egna regler och jag försöker. Men det är svårt att säga att det är fullt till en person på 70 plus som har sovit ute i minusgrader i många nätter.

Hög stressnivå

Sammanlagt har Monica Chiara Antonson varit chef i 13 år. Men det var först när hon kom till Frälsningsarmén hon började resan mot att bli en bra chef, enligt henne själv. Hon har fått handledning och interna utbildningar men har framför allt tittat på sina egna chefer och lärt av dem.

– Det viktigaste jag har lärt mig är att själv gå före som gott exempel, inte efter med pekfingret. Och att vara tillgänglig och lyssna.

Att kliva in och göra skillnad på de sätt hon kan är ett kall för Monica Chiara Antonson. ”Jag har nog socialarbetandet i mig sedan barnsben”.

Eftersom gästerna har det så tufft är det en hög stressnivå på härbärget. Konflikter uppstår och det händer att personalen måste tillkalla polis för att avvisa någon som är påverkad av alkohol eller droger. Det vill till att de som jobbar mår så bra att de orkar med sina pass.

Samtalar ofta

När det inte är pandemi och Monica Chiara Antonson kan växla mellan arbetslagen, har hon i princip utvecklingssamtal med medarbetarna varannan vecka. Innan gästerna kommer brukar hon vara med antingen personalen i köket eller coachen på kontoret medan de gör i ordning inför kvällen.

– Då har vi utrymme att samtala på ett naturligt sätt och jag får höra hur de har det, säger hon.

Hon har också infört ”incheck” och ”utputt”. Det innebär att de som ska jobba inleder kvällen med en runda där de berättar hur de mår. Någon kanske är stressad och trött för att barnen har varit jobbiga därhemma. Då kan arbetskamraterna ta hänsyn till det.

– På morgonen har vi en liknade stund i ett par minuter. Då kan vi tacka Gud för natten som varit eller bara stämma av om något särskilt har hänt, säger Monica Chiara Antonson.

Gäster i två år

Klockan är nu strax nio på kvällen och de första gästerna har anlänt. För de tio kronor biljetten kostar får de vara på härberget till sju i morgon bitti. De får en säng, rena lakan, handduk, tillgång till dusch och tvättstuga, en varm måltid och frukost.

Det gifta paret Brilianca och Alexander, Briliancas kusin Verdecia och Verdecias svärmor Loncuza, är romer från Rumänien och har gästat härbärget i omgångar i två års tid.

När det blir mycket administration och budgetfrågor släpper Monica Chiara Antonson allt pappersarbete och äter soppa med gästerna några kvällar i rad, här med Loncuza och hennes familj. ”Efter några soppor med varma samtal är energin tillbaka”, säger hon.

Alexander talar både italienska och engelska och för gruppens talan. Han är glad för han har fått tidsbegränsat jobb på en restaurang, efter att tidigare ha pantat flaskor och haft påhugg som cykelbud. Namnet är fingerat för han vill inte utsätta sig för risken att arbetsgivaren ska få veta att han är rom.

Familjen bor i ett av familjerummen och gör sin första natt av fem den här vändan. Men de räknar inte dagarna, det skulle bli outhärdligt.

– Det här känns som vårt hem nu och Monica är som en familjemedlem, säger Alexander.

Utsätts för kränkningar

Monica Chiara Antonson har samma förhållningssätt till medarbetarna som till gästerna – lyssna med respekt, hitta och utveckla styrkorna. När hon har pratat klart med medarbetarna vid niotiden på kvällen har hon likadana samtal med gästerna.

– Att få dem att känna att någon står på deras sida är nog det jag brinner mest för. För folk ser ner på dem. Jag skulle kunna prata hela kvällen om alla kränkningar de utsätts för.

Jag har gjort något för att förändra 24 människors liv, åtminstone för ett litet tag.

Namnet till trots har Vinternatt öppet året om. Samtal pågår nu om att öppna ännu ett härbärge, vid sidan av de tre som finns i staden. Att stänga på grund av pandemin har det aldrig varit tal om. Inte i en tid när hamburgerrestauranger och andra ställen, som tidigare fungerat som värmestugor, har gjorts otillgängliga av smittrisken.

– Jag skulle vilja ha öppet dygnet runt, säger Monica Chiara Antonson.
Gästerna har två timmar på sig att äta och komma till ro. Klockan elva ska det vara tyst. Hon återvänder till känslan när lugnet lagt sig och alla sover.

– Den är magisk. Jag är på rätt ställe vid rätt tidpunkt och har gjort något för att förändra 24 människors liv, åtminstone för ett litet tag.