Så bra är Mona Sahlins bok ”Makt-Lös”

”En tragisk historia om en stark, engagerad, politisk människas långsamma men obevekliga färd mot botten. Det gör ont i magen att läsa Monas Sahlins bok”, så skriver vår recensent Susanne Blick om nya boken ”Makt-Lös”.

Bästa med boken:

Mona Sahlin tar chansen att, utan att bli avbruten och häcklad, beskriva sina upplevelser under de sista turbulenta åren i offentligheten. Hon skildrar ett ärligt och brinnande engagemang i politiken. Hon ville verkligen förändra ”partiet” som fastnat i tjock betong. När hon klev på som partiordförande 2007 hade hon en klar vision om hur en modernisering av socialdemokratin skulle gå till. Men hon lyckades inte. Motståndet i det egna partiet var för starkt. Hon lämnade politiken. Stukad men långt ifrån knäckt.

Vilka bör läsa:

Alla som är intresserade av politik och ledarskap ur ett kvinnligt perspektiv. Funkar även som avskräckande exempel för journalister som inte vill starta drev som krossar en människa.

Mest överraskande:

Den naivitet och skyddslöshet som hon blottar. Både mot människor i sin omgivning och mot media. Någonting borde hon ju ha lärt sig efter alla år i stormens öga. Men det verkar inte så.

Bästa citatet:

”Att lämna partiet har i efterhand känts allt mer som att flytta hemifrån. Partiet var min familj. Jag var den olydiga dottern som kunnat ta ut svängarna.”

Det mest berörande:

Hon ger sig entusiastiskt i kast med uppdraget som Nationell samordnare mot extremism. Historien är känd. Hon behöver en livvakt och hon väljer honom själv. Hon sätter hans lön och hon skriver på papper. Så börjar Expressen känna vittringen och jakten börjar. Hon dras djupare och djupare ner och det gör riktigt ont att läsa.