Nej, hat och hot ingår ­aldrig i jobbet

"Att drygt var tredje socialchef blivit utsatt för personangrepp, kränkning, hot eller våld under det senaste året är ett problem som landets kommunledningar bör ta på största allvar", skriver Visions förbundsordförande Veronica Magnusson.

Utöver en oacceptabel arbetsmiljö för socialcheferna innebär utsattheten i förlängningen ett hot mot demokratin. Vem vill arbeta i ledningsposition och riskera hat och hot för att man gör sitt jobb?

Visions Socialchefsrapport visar att problemet är vanligast i kommuner med färre än 20 000 invånare. Men det som oroar mig mest är att många chefer inte söker stöd hos sin arbetsgivare.

En tredjedel av de utsatta cheferna har inte gjort det, särskilt inte i mindre kommuner. Bland dem som sökt stöd hos arbetsgivaren tycker en femtedel att stödet inte var tillräckligt. Även här utmärker sig de mindre kommunerna.

Läs mer: Socialchefsrapporten 2020: Var tredje chef utsatt för påhopp

Varför det förhåller sig så här kan en bara spekulera kring. Finns det i mindre kommuner sämre resurser för stöd? Finns det en kultur av att hat och hot "ingår i jobbet"? Är man som socialchef i en mindre kommun mer offentlig? Och vilken roll spelar tonaliteten i medias granskning av kommunal verksamhet och jakten på klick?

Klart är att hoten och kränkningarna måste stoppas. Lokala arbetsgivare har huvudansvaret att se till att chefer får rätt stöd, att det finns rutiner för hur hotfulla kommentarer och mejl hanteras och att polisanmälningar görs. Visions skyddsombud kan stötta och driva på arbetsgivare som inte tar ansvar. Även Visions chefsombudsmän och Chef Direkt kan ge råd.

Samtidigt är hat och hot mot tjänstepersoner ett växande samhällsproblem där vi alla har ett ansvar att säga ifrån. Genom att visa civilkurage och markera när någon går över gränsen. Det är nödvändigt för att värna den demokratiska processen och för att välfärdens chefer och medarbetare ska vilja stanna kvar.