Gör drömmen verklig

Funkismellon är en boost för självförtroendet för både artister och personal. Bakom evenemanget står chefen Göran Andersson, som har prisats för att han ­sätter guldkant på mångas liv.

Han har knappt sovit i natt. Tankarna snurrade som en blinkande discokula. Kommer ljudet fungera? Finns tillräckligt med sittplatser? Och rullstolarna, hur ska det gå med dem…?

Nu står en trött och samtidigt lite speedad Göran Andersson mitt i havet av sammetsklädda stolar på Parkteatern i Örebro. ”Dancing Queen” dunkar ur högtalarna och hans kollega springer runt med en doftsprej och pyser luktagott för att kamouflera stanken av avlopp – det märks att revykungen Peter Falcks gamla teater länge stått oanvänd.

– När lokalen byggdes tänkte man inte på att det fanns rullstolar, säger Göran Andersson och drar ut en lång tejpremsa. Med bestämda rörelser försöker han fästa en ramp i rätt läge.

Om sju timmar kommer de första rullstolarna med viss möda tryckas upp över den glappande rampen. Men vad gör väl lite glapp när lokalen är fylld av melloglädje?

Det är sjätte året som Göran Andersson, enhetschef för funktionsstöd, håller i trådarna för Funkismellon, som är en melodifestival för personer med funktionsvariationer.

Publiktillströmningen till Funkismellon var så stor förra året att de nu har satsat på en större lokal. Därav Görans sömnlöshet. De väl inarbetade rutinerna är plötsligt uppkastade i luften. Kommer allt att landa väl?

Göran har en förmåga att se möjligheter och saker han tar tag i har en tendens att växa.

– Jag har sökt fondmedel för att vi ska nå ut med Funkismellon ännu mer. Jag hoppas att vi så småningom kan starta i andra kommuner och sedan ha en länsfinal i Örebro.

Och när han gör saker så vill han att de ska vara på riktigt.

– Där borta ska vi fixa ett Green room, som artsterna ska sitta i. Precis som på stora melodifestivalen, säger han.

– Många daltar med personer som har funktionsnedsättningar, som om de vore barn. Jag tycker inte om det. Det vi gör för denna grupp får inte vara larvigt. När vi har disco på Aktivitetshuset Kraften så lägger vi inte bara på en skiva och dansar lite. Nej, det ska vara en riktig DJ.

Man tror ofta att det tar för mycket tid från annan personal att anställa någon med funktionsvariation.

Göran Andersson

Repetitionerna är i full gång, stroboskopet kastar multifärgat ljus över scenen och professionella dansare rör sig runt Alexandra Raffel, som sjunger Dollys Styles låt ”Habibi”.

– Få se nu, vi behöver någon servicemottagare som kan lägga ut dassrullar på toaletterna, säger Göran och ser sig omkring.

”Servicemottagare” är den benämning som förvaltningen för funktionsstöd använder om de personer som behöver stöttning på grund av sin funktionsnedsättning.

Tre servicemottagare är med och hjälper till på teatern på förmiddagen och efter lunch kommer ytterligare sex. Det är ungdomar som annars brukar vara på Aktivitetshuset Kraften, ett fritids för unga med högfungerande autism som Göran länge har varit chef för.

Göran Andersson bestämde sig tidigt att han ville jobba med människor.

– Jag är usel på teknik, så att bli snickare var uteslutet. Jag har alltid haft lätt att prata med folk. När jag var 16–17 år sa folk ”du borde jobba med barn och unga”.

Efter en fritidsledarutbildning på folk­högskola fick han sommarjobb på en grupp­bostad för personer med intellektuell funktionsnedsättning, och på den vägen är det.

– Det kändes fantastiskt när de lyckades med något och att jag kunde vara behjälplig i det. De tog små, små steg och till slut fixade de att åka buss alldeles själva. Sedan gillar jag att de här personerna oftast är väldigt ärliga.

Ärlig och uppriktig. Så beskrivs även Göran Andersson av både medarbetare och chefskolleger som hjälper till på Funkismellon.

”Från början var det bara närmaste anhöriga som tittade på Funkismellon. Nu kommer allmänheten hit. Många säger: "Vilken glädje! Det här är det bästa jag har sett’", säger Göran Andersson.

Fritidsassistenten Linus Sjöberg, som sköter storbildsskärmen under kvällen öser på med superlativ om sin chef. Men nämner även det mindre smickrande ordet rörig.

– Göran är grymt engagerad och positiv. Han vågar ta krafttag. Dessutom sätter han alltid servicemottagaren i centrum. Men ibland kan det bli lite virrigt och stressigt, säger Linus.

– Det bästa är att han låter mig utvecklas på jobbet. Sådana här grejer är en stor anledning till att vara kvar – mellon gör att jobbet lyfter.

Göran har tidigare haft 25 medarbetare, men under 2019 har han bara tio. Just nu är han frikopplad på halvtid för att vara eventfixare och ambassadör för förvaltningen. Han ordnar sommarfestival, mello och julfester för servicemottagarna.

Dessutom är han som ambassadör ute i ­skolor och pratar om funktionsnedsättningar. Då har han ofta med sig en av kvällens tävlande

– Jon Wickholm.

Jon har två neuropsykiatriska diagnoser och blev mobbad i skolan. Förra året beskriver han som ett helvete, men nu har det lyft. En positiv sak är att han, tack vare Göran, har fått praktikplats på Aktivitetshuset Kraften.

Jon Wickholm tävlade med ”Heart of Steel”.

– Jag är intresserad av Görans vision att liksom ”trycka ut” verksamheten till allmänheten – att visa att vi som har funktionsnedsättningar är människor.

På scenen ska Jon Wickholm uppföra en egen låt. Det är knappast någon glättig schlager utan tungt growl.

– Jag vill inspirera andra att våga sticka ut. Förut var jag inställd på att pleasa alla andra. Men man måste pleasa sig själv för att må bra.
Göran tycker inte att samhället gör tillräckligt för den grupp som Jon Wickholm tillhör.

– Servicemottagare som är högfungerande hamnar lätt i psykisk ohälsa. De har svårt att få jobb och får sällan känna att de lyckas.

– Arbetsgivare tror ofta att det tar för mycket tid från annan personal att anställa någon med funktionsvariation. Men de kan vinna jättemycket.

Det borde finnas mer jobb i offentlig sektor för dem.

För att stärka självkänslan är evenemang som Funkismellon viktiga.

Ändå måste Göran varje år argumentera för att det han gör ska få finnas kvar. Varken Aktivitetshuset Kraften eller festivalerna är lagstadgad verksamhet. Där kan politikerna ta fram osthyveln eller slaktkniven om det behöver sparas pengar. Och med tanke på kommunernas dåliga ekonomi så ligger Görans uppdrag i riskzonen.

– Fast Funkismellon tror jag inte plockas bort eftersom det är en succé.
Om årets upplaga blir succé eller inte återstår att se. Klockan tickar och om bara några timmar slås dörrarna upp. Göran Andersson stelnar plötsligt till.

– Jäklar – diplomen! Dem har vi glömt. Vilken miss!

Några mobilsamtal senare sitter han och kollegan Susanne Pettersson i en bil för att hämta diplomen. På vägen tillbaka hoppar Göran ur vid Ica Maxi för att köpa rosor.

Entusiasmen var på topp på Parkteatern. ­Salongen fylldes av ­hejarop, allsång och ­öronbedövande applåder från de 800 personerna i publiken. Vinnare blev Frida Sandvall med ­”Dancing Queen”.

– Han är jävligt bra i vanliga fall. Men när han är stressad blir han disträ, säger Susanne.

– Görans största fördel är att han delegerar. Han ser vad jag är kapabel till och behöver inte ha 100 procent kontroll hela tiden.

Göran Anderssons ledarfilosofi handlar mycket om delaktighet. Det gäller både medarbetare och servicemottagare.

– Jag försöker se deras förmågor och intressen och ger dem stort ansvar. De vet att de under tiden kan ta kontakt med mig och att de inte behöver känna sig som sämre medarbetare om något inte fungerar.

Göran Andersson och Susanne Pettersson gör en snabb utryckning för att plocka upp de glömda diplomen och lite andra saker på Aktivitetshuset Kraften. ”På senare tid har jag jobbat dag och natt”, säger Göran.

– Det är ett plus när medarbetare vågar be om hjälp. Det är ett bevis på att de vill att saker blir så bra som möjligt. Man tar ett större ansvar genom att erkänna svaghet.

Även servicemottagarna får påverka innehållet i den verksamhet som Göran leder.

– Jag gillar att bolla med dem. De ska styra innehållet i den mån de klarar av det. De kanske säger att de vill åka till Spanien och det är ju svårt att tillmötesgå, men kanske kan man i stället åka till Hällefors? Vi hittar något som går att genomföra.

Salongen på Parkteatern börjar fyllas och sorlet stiger. Göran Andersson rättar till sin guldhatt och svingar fjäderboan runt halsen. Mellos välkända introlåt drar igång.

Nu börjar det!