• Susanne Culibrk (i mitten) är första sektionschef och fungerar som mentor åt övriga sektionschefer i äldreomsorgen i Ljungby kommun. Här med Otto Solvang och Marita Svensson.

  • Margareta Engström, verksamhetschef, har jobbat hårt för att förbättra sektionschefernas villkor, och bland annat infört en helt ny yrkesroll.

Utveckling

Med egen mentor i vardagen

29 januari 2019

Äldreomsorgen i Ljungby har något ovanligt. En första sektionschef med uppgift att fungera som mentor. Samtidigt skapar den nya tjänsten utvecklingsmöjligheter för särskilt erfarna chefer.

Otto Solvang har hunnit jobba ett och ett halvt år i rollen som sektionschef för ett äldreboende i Ljungby. Han är personalvetare och därför trygg i frågor som har med arbetsrätt, rekrytering och organisation att göra, men äldreomsorgen som verksamhet är fortfarande ganska ny för honom. Ändå är han aldrig lämnad vind för våg. När det är något han funderar över, kan han lyfta luren och ringa första sektionschef Susanne Culibrk. Hennes jobb är nämligen att vara en tillgänglig mentor i vardagen för Otto Solvang och hans 24 sektionschefskollegor.

– Vårt uppdrag innehåller så många olika bitar. Man kan inte vara bra på allt, särskilt inte som ny i rollen. Då är det skönt att veta att man kan ta stöd av Susanne, säger Otto Solvang.

För hans del har hon exempelvis stöttat upp när hans medarbetare skulle utbildas i det digitala kvalitetsmätningssystemet.

– Susanne kan systemet utan och innan, för mig är det fortfarande nytt. Jag hade behövt lägga ner massor av tid för att kunna hålla i en utbildning och kanske ändå lärt ut något tokigt. Det är ju bättre att Susanne i detta läge gör en punktinsats tills jag hunnit blir mer varm i kläderna, säger Otto Solvang.

Tankarna om en första sektionschef började växa fram när verksamhetschef Margareta Engström, som har egen lång erfarenhet av bland annat sektionschefsrollen från andra kommuner, funderade på hur hon långsiktigt skulle komma till bukt med den svåra rekryteringsfrågan. Hon kom till Ljungby år 2015 och hade hunnit göra en del för att förbättra chefernas situation. De hade bland annat börjat jobba i tvillingpar eller trillingteam för att ta mer stöd av varandra. Margareta Engström tillsatte också succesivt fler chefer, så att man på många särskilda boende nu är fler än en. Ändå såg hon att den höga omsättningen fortsatte och det är en utmaning som Ljungby delar med princip hela landet.

– Kanske är det än svårare för oss som liten ort med närhet till en större stad som Växjö. Det är inte ovanligt att vi behöver rekrytera helt nyutexaminerade. Att kastas in i den här komplexa chefsrollen direkt från universitetet är inte lätt, säger Margareta Engström.

Vissa upptäcker ganska snart att uppdraget inte passar dem och väljer att lämna efter en kort tid. Andra håller ut, växer och utvecklas, men när de har hunnit skaffa sig erfarenhet och meriter är mönstret ofta att de går vidare till en större stad där konkurrensen om chefsposten är lite svårare.

– För att både behålla de duktiga chefer vi har och samtidigt locka till oss nya, måste vi se till att vara en extra bra arbetsgivare, säger Margareta Engström.

Efter åtskilliga samtal om situationen med sina sektionschefer började tankarna om en helt ny yrkesroll i organisationen växa fram. Många nämnde nämligen ett mer tillgängligt dagligt stöd som något som de saknade.

– Jag har själv inte tid att ge cheferna all den vägledning de behöver. Särskilt inte när det är många nya och det parallellt pågår rekryteringar, säger Margareta Engström.

Hon började skissa på den nya tjänsten och senvåren 2017 annonserades den ut. Parallellt pågick mer personliga funderingar i huvudet på en av förvaltningens mångåriga sektionschefer, Susanne Culibrk. Hon har jobbat i kommunen i 40 år, mestadels i ledarroller, och var sugen på en ny utmaning. Men hon visste inte riktigt vad som skulle bli hennes nästa steg. Skulle hon lämna kommunen och göra något helt annat?

– Jag var färdig med uppdraget att ha personal- och budgetansvar. Samtidigt brinner jag ju för vår verksamhet. Det kändes trist om den erfarenhet och kompetens jag har skaffat mig genom åren bara skulle rinna ut i sanden, säger Susanne Culibrk.

Tjänsten dök därmed upp alldeles perfekt. Hon sökte och fick den, efter en noggrann process med även externa sökande.

Men vad gör då en första sektionschef i praktiken? Susanne Culibrk säger att det har varit en resa, och eftersom rollen är helt ny har hon till viss del själv fått forma sitt uppdrag.

– Mina dagar är omväxlande. Jag behöver hela tiden lyssna in sektionscheferna och förstå vad de behöver. Det är ju deras behov som ska styra mina prioriteringar och hur det ser ut kan vara väldigt olika från person till person.

En del är att alltid hålla i trådarna kring introduktionen av nyanställda. Ibland kan hon behöva gå bredvid någon nyrekryterad några veckor på heltid, det gjorde hon i somras.

– Då var det samtidigt två helt nya chefer för ett boende. Jag fanns på plats i deras verksamheter i fyra veckor för att de skulle komma igång på ett tryggt sätt.

Vid andra tillfällen handlar det om kortare punktinsatser som att exempelvis vara med som stöd när någon ska ha ett svårt samtal med kritiska anhöriga. Då är Susanne Culibrk noga att förmedla det chefsförhållningssätt som hon skaffat sig genom åren: spring aldrig och göm dig. Ta alltid alla svåra samtal, gärna så tidigt som möjligt.

– Jag kan förmedla hur jag har gjort. Men sedan är det ju upp till varje person att välja sin egen väg och sätta sin prägel på ledarskapet. Och jag får aldrig ta över sektionschefens roll. Det är han eller hon som håller i taktpinnen, min uppgift är att ingjuta mod.

Ibland behöver Susanne Culibrk också vara tydlig med att hon inte är chef över cheferna. Finns det minsta tveksamhet, som exempelvis om det handlar om budgetfrågor, ber hon dem att vända sig till Margareta Engström i stället.

– Men för det mesta har de själva väldigt bra koll på vilka frågor som hör till vem av oss.

Många av de samtal och råd som Susanne Culibrk ger till sektionscheferna sker utan verksamhetschefens inblandning. Det bygger på att Margareta Engström kan släppa kontrollen. 

– Naturligtvis är det viktigt att jag och första sektionschefen drar åt samma håll vad gäller ledarskap och verksamhetens utveckling. Susanne fungerar som min förlängda arm och jag litar fullt på henne, annars skulle det här inte fungera, säger Margareta Engström och tillägger att modellen nu börjar ge konkreta resultat.

– Vi har haft fler sökande än tidigare till de sektionschefstjänster vi just nu håller på att tillsätta. Så kanske börjar det sprida sig att vi har hög ambition i att försöka stötta våra chefer så mycket vi bara kan.