Kultur

Läst & hört: Inifrån

29 januari 2019

Politik är inget för den känsliga. Eller för att använda det något slitna uttrycket: med sådana vänner behöver du inga fiender.

Syftet med boken:

Förvånansvärt öppet och ganska osentimentalt berättar Anna Kinberg Batra om lyftet från gruppledare för den moderata riksdagsgruppen till partiledarposten. Efter lite betänketid och konfererande med familjen, bestämde hon sig för att ta steget ut i hetluften. Beslutsam och sugen på uppgiften, men inte beredd på mediedreven, intrigerna och det interna maktspelet.

Tröttsammaste lärdomen:

Att vi inte kommit så långt sedan 90-talet då Sahlinaffären briserade. Kvinnliga toppolitiker granskas fortfarande med en särskild lupp av media, partikollegor och motståndare. Hon radar upp otaliga exempel på konstiga påhopp och kritik som hennes manliga motsvarigheter aldrig behöver stå ut med.

Intressantaste lärdomen:

Anna Kinberg Batra reflekterar också mycket över det förändrade tempot i politiken. Hur Twitter, Facebook och andra sociala medier påverkar skeenden. Som partiledare går det inte att vara bortkopplad en sekund utan att riskera att hamna i bakvattnet på någon debatt som startat med ett Twitter­inlägg.

Bästa citatet:

”Hur feministiskt vore det egentligen att avstå från att säga vad man tycker offentligt i syfte att stryka män med mediemakt medhårs?”

Sämsta med boken:

Inte så roligt skriven, det tar en stund innan den tar sig. Ganska mycket namedroping i början. Förmodligen vill hon lyfta fram sina vänner i partiet. Det blir lite för internt och tråkigt.