Georgios kräver det lilla extra

Sjukfrånvaron var nitton procent och personal mobbades. Inom ett år hade Georgios ­Katsikiotis vänt kaoset till framgång. I dag är han en av Nacka kommuns mest uppmärksammade ledare. Men inget har kommit gratis.

Vi ska träffa en naturbegåvning, enligt högre chefer i Nacka kommun. En ledare med flera utmärkelser bakom sig, nu senast blev han Årets chef 2017. 

Men det börjar inte så bra. Georgios Katsikiotis är helt omöjlig att fånga, han som skulle vara så extremt tillmötesgående. Det verkar säkrast att kolla upp honom. Kanske medarbetarna på serviceenheten på Nacka kommun kan tänka sig att tala öppet ifall anonymitet utlovas?

Självklart, säger de. Men efter några samtal lägger vi ned – chefen är kul, omtänksam, han involverar och tror på sina medarbetare. En av de tillfrågade jämförde honom visserligen med dynga, men bilden var ändå vacker: Georgios Katsikiotis är näringen som får medarbetarna att växa.

När vi väl lyckas få fatt i honom i Nacka kommunhus ber han om ursäkt för att han inte hört av sig. Han är lite generad för det men han hade för mycket att göra. Vi upplyser om medarbetarnas förbehållslösa uppskattning, och berömmet tar han emot med obesvärad saklighet.

– Jag jobbar mycket med att möta de behov och de önskemål som finns i gruppen. Behöver mina medarbetare mig så ser jag till att tiden finns för det. De blir sedda och hörda.

Kort sagt är hans första prioritering medarbetarna, journalister får vänta.

Georgios Katsikiotis anställdes på arbetsplatsservicegruppen i Nacka kommun direkt efter gymnasiet. Där blev han så småningom chef, efter att ha gått Nacka kommuns Utvecklingsakademi samt Ledarskapsakademin, kommunens ledarförsörjningsprogram. Efter bara ett år med honom i ledningen slogs arbetsplatsservicegruppen ihop med en serviceavdelning som hade mycket stora problem.

Det är nu sex år sedan. I dag har åtta personer blivit 32. Sjukfrånvaron har gått från nitton till två procent, medarbetarindex är finfint.  Ungefär hälften av medarbetarna är kvinnor. Här finns många nationaliteter och stor spridning i ålder. Allt verkar perfekt.

Det var alltså en kille med rätt blygsam erfarenhet av ledning som fixade detta.

– Det handlar om att tro på det man vill uppnå, säger Georgios Katsikiotis.

Är han någonsin rädd för att misslyckas? Nä, inte. Rätt oblygt konstaterar han att han lyckas med vad han företar sig eftersom han är orädd och prestigelös, och eftersom han har ett jäkla driv. Men resultaten är det gruppen som presterar. Hans uppgift är att ordna förutsättningar för arbetslaget att åstadkomma bra saker. Det innebär att han är lika tydlig uppåt som nedåt: budget och bemanning ska motsvara uppgiften.

Återkommande under intervjun säger Georgios Katsikiotis ”Vi är tillsammans”.  Fostrad inom fotbollen – Boo FF, pojkar -84 – är han en utpräglad lagspelare. Han rekryterar med tanken att olikheter stärker laget, och han etablerar en vänlig grund för alla olikheterna att samsas på.

– Nyckeln ligger alltid i relationerna. Vi skrattar mycket och vi uppmärksammar varann. Det är väldigt enkelt att visa tacksamhet när man har fått hjälp: ”Tack för hjälpen igår, det gjorde min dag”. Det får alla att må bra, säger han.

Anna Maria Olander Jansson, HR-utvecklare och programansvarig i Nacka kommun och ansvarig för Ledarskapsakademin, säger om Georigos Katsikiotis:

– Han är ärlig i sitt ledarskap och han har ett stort hjärta för medarbetarna. Samtidigt är han tydlig i uppdrag och mål. Han har alla sidor en bra chef ska ha.

Våra anonyma röster bekräftar det, som nämnts. ”Han gör oss till starka medarbetare”, säger en.

Chefen själv säger att han förväntar sig av medarbetarna att de sträcker sig lite utanför sin komfortzon, att de ska prova uppgifter med mer ansvar än de är vana vid. Serviceenhetens uppdrag kan vara oväntade och ska resultaten bli bra krävs kreativitet, samarbete och mod.

– Jag jobbar mycket med empowerment, att släppa fram kraften till medarbetarna. De känner varandras styrkor och de vill göra resultat. Och samtidigt som det är på allvar är det viktigt att ha kul. När vi skrattar mycket får vi ett engagerat gäng.

Georgios Katsikiotis pekar ut utrymme för att misslyckas som en förutsättning för utveckling. Och han har uppenbart roligt när han berättar om ett av de bästa misslyckandena, den fina självserviceportalen som de hade stora förhoppningar på. Den som alla beställningar och felanmälningar och sådant skulle gå genom.

– Sen när vi körde igång portalen så fick vi sitta inne hos oss och se på våra dashboards hur alla ignorerade den. Den var verkligen jättefin, vi hade varit duktiga. Men vi byggde en portal som vi själva ville ha, utan att fråga efter användarnas önskemål.

Han skrattar högt. Han har nyss berättat hur viktigt det är att se i tid när något inte kommer att funka, och att då avbryta. Men just det här fiaskot körde de ända in i mål i tron att de gjorde något fantastiskt bra.

– Det gick helt åt skogen, men sen byggde vi på fakta: varför blev det så? Vi lärde oss något om vad vi ska ha för angreppssätt när vi ska implementera andra system och andra verktyg.  Nu jobbar vi mycket med effektkartor och vi tar in ickeanvändarna ordentligt. Det var ett bra misslyckande.

Vi blir avbrutna av sprängningar utanför. Hela rummet skakar. Nacka kommun ska växa med 50 000 invånare och utanför stadshuset byggs fortsättningen på tunnelbanans blå linje. Fler ska ha service utan att administrationen växer. Eftersom serviceenheten jobbar med digitala lösningar lär den växa i betydelse. Georgios Katsikiotis ser framför sig hur de efterhand minimerar de enkla uppgifterna för att kommunens medarbetare ska kunna arbeta med en högre grad av komplexitet. Han ser hur hans enhet ger mer mervärde. Blir ännu viktigare.

Företagsamheten ligger i blodet. Han är tredje generationen i Nacka, barnbarn till arbetskraftsinvandrare från Grekland. Han har vuxit upp i en släkt där allt gott kommer från modet att ta det extra steget. Och från hårt arbete.

Styrkan kommer också från egna svåra tider, och egna överkommanden. När mamman, själva tillvarons hela grund, föll ned i en djup depression var Georgios Katsikiotis bara sex år.

– Mina föräldrar skildes. Dåförtiden var det inte vanligt, greker gjorde inte så. Det knäckte min mamma, hon blev så sjuk att hon inte kunde ta hand om mig och min bror. Vi fick flytta hem till pappa på heltid. Han var nog inte riktigt förberedd på det. Mamma var ju den som tog hand om oss, berättar han.

Relationen till mamman har han tagit vara på, efter förutsättningarna. Det bestämde han sig för redan som barn. Men han saknar den ömsinthet som var hennes domän, det som togs ifrån honom när hon blev sjuk.

– Jag fick inte växa upp med henne. Det var svårt. Men också det har gjort mig till den jag är. Jag har lärt mig att man inte får något gratis i livet. Och jag har lovat mig själv att jag alltid ska vara väldigt nära som förälder.

Att bli pappa till dottern Leah, nu drygt ett år, förändrade livet, på många sätt, och Georgios Katsikiotis har under det senaste året blivit en mycket mer effektiv chef.

– Men jag är aldrig stressad. På helgerna släpper jag jobbet helt. Och när jag kommer hem på vardagarna har jag fullt fokus på Leah, på den tid vi kan få tillsammans innan hon somnar. Det ger så mycket tillbaka, så mycket energi. När vi busar… det garvet! Det är härligt.

Vad det så småningom blir av Leah Katsikiotis återstår att se. För närvarande älskar hon i alla fall när föräldrarna ser till så gungan svänger ruskigt högt.

– Leah gillar när det är fart. Hon vill inte ha nåt mesgungande, förklarar stolt pappa.