Vinna eller försvinna

Det sägs att elitfotbollstränare bara är sex dåliga matcher bort från att riskera att få kicken.

Men forskning har visat att ett tränarbyte bara ger kortvarig positiv effekt för laget, innan det återgår till det ”normala”. Det spelar alltså mindre roll för lagets prestationer vilken tränare laget har.

Men en klubb som ger en tränare goda förutsättningar, oftast resurser, ger också tränaren större chans att nå resultat. Och duktiga tränare söker sig till bra klubbar. Win-win.

Den bästa tränaren jag själv har haft i min fotbollskarriär är samtidigt den enda som lett mitt lag ned en division. Han fick ändå fortsatt förtroende. Så bra. Han hade ju skapat en grym gemenskap i laget, och med den gick vi snart upp igen, både en och två divisioner.

I de flesta landsting och regioner gör man ungefär som i elitfotbollen. Om cheferna inte levererar inom (vanligtvis) fyra år är det tack och goodbye till uppdraget, enligt kontrakt mellan dem själva och arbetsgivarna. Samtidigt har studier visat att det kan behövas sju år av särskilt stöd för en ny chef innan hen satt sig in i rollen ordentligt.

Jag vet att många chefer trots allt trivs med och taggas till att vara goda ledare genom tidsbegränsade chefskontrakt. Men kan det finnas en risk ibland att chefer, av rädsla för att förlora sitt uppdrag, mer blir en arbetsgivarens ja-sägare och mindre ser till medarbetarnas bästa?

Jag tror att en arbetsgivare som ger en chef goda förutsättningar, såsom förtroende och tid att leda, också ger chefen, och därmed medarbetarna, större chans att prestera. Och duktiga chefer söker sig till bra arbetsgivare. Win-win.