Pusslar sina egna scheman

Beredskap ingår i tjänsten för enhetschefer inom omsorgen i Kungälvs kommun. Det är inget de kan avstå ifrån – på pappret. Men här får varje enhetschef ändå själva bestämma hur ofta de ska ha beredskap.

Tidigare hade alla enhetschefer inom omsorgen i Kungälv beredskap två fasta veckor per år.

– För vissa chefer var det helt okej, men många upplevde det som väldigt jobbigt och hade ångest inför de veckorna, säger Petra Öberg, enhetschef i äldreomsorgen.

I samband med att det var dags att omförhandla beredskapsavtalet öppnade HR-avdelningen och ansvariga verksamhetschefer upp för förändringar och lyssnade på de idéer som cheferna själva hade.

Det ledde till att ansvaret för beredskap delades upp i olika grupper: äldreomsorg boende, hemtjänst samt funktionshinder/socialpsykiatri och boende för ensamkommande. Varje grupp har beredskapsansvar för hela omsorgen 17 till 18 veckor per år. Under sommaren tre veckor vardera, och över jul och nyår rullar ansvaret på vart tredje år.

– Inom varje chefsgrupp, som består av cirka 13 chefer vardera, bestämmer cheferna hur många veckors  beredskap de vill ha. Jag tar gärna flera veckor, medan någon inte tar någon vecka över huvud taget. Vissa tar en vecka, och en annan kanske tar två veckor tätt ihop, för att sedan slippa resten av året. Det här systemet, som vi själva byggt upp, är mer flexibelt. Det skapar en bättre arbetsmiljö och har därför gjort jobbet mer attraktivt.

Petra Öberg har paxat sju beredskapsveckor i år.

– Min särbo har beredskap var sjätte vecka, så jag försöker att välja samma veckor så att vi kan utnyttja den lediga fredagen efter beredskapsveckan ihop. Så jag gynnas faktiskt i mitt privatliv.

Dock måste hon jobba in den obligatoriskt lediga dagen, men även där har det blivit förbättringar.

– Förr var vi tvungna att jobba in tiden under veckan vi hade beredskap, och var därför schemalagda mellan 8.00 till 18.30 i stället för till 16.30. Det var jobbigt. Nu kan jag sprida ut jobbtimmar under hela året.

Hur ofta rycker du ut under beredskap?

– Det är väldigt olika. Senast var det lugnast någonsin. Då jag hade totalt fyra telefonsamtal som varade i snitt två minuter. Andra gånger har jag fått jobba från åtta på morgonen till tio på kvällen både lördag och söndag.

Vilka uppgifter gör ni vid utryckning under beredskap?

– Det handlar mycket om chefsstöd vid brukarärenden och oförutsägbara händelser. Det mesta löser vi via telefon. Det är ovanligt med utryckning på plats, men det kan hända vid till exempel bränder, inbrott eller om personal på något sätt blir utsatt. Men det händer otroligt sällan.

Vid extraordinära händelser kan chef i beredskap även ringa ordinarie chef och verksamhetschefen, eller en så kallad Tjänsteman i beredskap, TiB, vid händelser som påverkar samhället i stort.

– Det finns ett gott stöd runt omkring.

För att ha beredskap i Kungälv krävs dessutom att enhetscheferna har jobbat i minst ett år, för att ha tillräcklig kunskap om verksamheten. Och första gången har de en mentor.

Sju av enhetscheferna inom omsorgen i Kungälv är utsedda att ingå i en arbetsgrupp som träffas två gånger per termin för att utveckla beredskapsuppdraget, minska belastningen och öka känslan av meningsfullhet. Petra Öberg är en av dem.

– Det är jättebra att träffas över gränserna.  Vi diskuterar vilka nya frågor som kommer upp och eventuella förbättringar av rutiner. Just nu ser vi över hur vi kan digitalisera den pärm med kontaktuppgifter, verksamhetsinformation med antal boende och rutiner vid inryckning, som den som har beredskap har med sig.

En av sakerna som arbetsgruppen tidigare har tagit fram är gemensamma rutiner för bemanning.

– Tidigare gick mycket tid under beredskapen åt till rekryteringar vid sjukdom. Nu har vi gett medarbetarna på plats mandat att ringa in ordinarie personal om det inte finns vikarier. Om det ändå inte går att lösa kan de kontakta den chef som har beredskap, som kan beordra in någon i tjänst.

För Petra Öberg passar formen för beredskap som de har i omsorgen i Kungälv väl.

– Jag är jättenöjd, men det är klart att det finns de som inte vill ha beredskap i tjänsten över huvud taget. En del blir stressade av det, och vågar knappt gå på toaletten av rädsla för att missa ett samtal. Men det skulle aldrig falla mig in. Jag går in i duschen, så får personalen ringa igen eller lämna ett meddelande. Är det riktigt akut så ringer de förstås ändå 112