En Björk av rätta virket

Det började med kaos för den superunga social­chefen i Ljusdal. Det passade en person som ­Mikael Björk, som triggas av utmaningar och drivs av att hitta lösningar. ”Man kan lugnt säga att det var lite rörigt”.

När Mikael Björk tillträdde posten som socialchef i Ljusdals kommun drogs förvaltningen med ett jätteunderskott. Dessutom hade flera ­chefer i kommunen slutat inom loppet av ­några månader. Strax efter han hade börjat brann kommunhusentrén. Sedan kom flyktingvågen.

– Så i december tänkte jag att nu kan det väl bara gå uppåt.

Mikael Björk ler, där han sitter i sitt ljusa arbetsrum på femte våningen i Ljusdals kommunhus. Att han triggas av utmaningar är uppenbart.

Det började redan under utbildningen till personalvetare. Efter bara ett års studier sökte och fick han ett sommarvikariat som enhetschef inom personlig assistans i Uppsala kommun. På den vägen är det. På hösten ville inte arbetsgivaren släppa honom utan ordnade så han kunde fortsätta på deltid vid sidan om sina studier. 

Som ny chef blev han tilldelad sådana kunder som ingen annan ville jobba med: personer som spottade på personalen, använde fula ord, gav uttryck för nazistiska åsikter med mera.

– Då gällde det att komma ihåg att det var en del av deras funktionshinder. Jag hade stor nytta av att jag själv hade jobbat som personlig assistent. Det gjorde att jag förstod vad det innebär att ha människor som jobbar i ens hem och att det är medarbetarna som bäst vet hur arbetet ska utföras. Samtidigt var jag noga med att höra av mig till dem som hade krävande kunder. Det var en otroligt lärorik tid.

Efter avslutad utbildning och ett par år som enhetschef fick han en ny tjänst, som ledare för ett utvecklingsprojekt. Sedan dröjde det inte länge förrän han klättrade ännu högre, till ett jobb som områdeschef. Nu stod han för första gången inför uppgiften att leda chefer. 

– Så jag fick en påkostad och omfattande utbildning i just det. Men sedan var jag så otacksam att jag slutade.

Det var Hälsingland som drog, efter tolv år i Uppsala. Mikael och hans hustru Tina hade träffats redan i Ljusdals gymnasium och följts åt till Uppsala. Men de hade alltid planerat att återvända till hemtrakterna. Nu hade de fått sonen Elias och kände att det var dags.

– Vi ville tillbaka till naturen och bergen. Och så var det praktiskt att ha nära till far- och morföräldrar.

Att det gick att köpa ett stort nybyggt hus i centrala Ljusdal för en lägre summa än de fick för sin Uppsalalägenhet hade också betydelse.

Turen var med dem. När Mikael Björk, på vinst och förlust, ringde chefen på Ljusdals omsorgsförvaltning blev hon häpen: Samma dag hade de bestämt att de skulle rekrytera en ny verksamhetschef. Mikael Björk sökte och fick tjänsten.

Han tillträdde i början av sommaren, hann jobba någon vecka innan han tog föräldraledigt och semester – och kom tillbaka till en omsorgsförvaltning i kaos. Den chef som hade rekryterat honom hade blivit fråntagen sitt chefsuppdrag. Kommunchefen tog tillfälligt på sig själva chefsrollen, medan Mikael Björk ombads att sköta frågorna i nämnden.

När så tjänsten som förvaltningschef utlystes hade han fått blodad tand.

Han visste att han skulle komma till en ­förvaltning där medarbetarna kände sig svikna och illa behandlade och där budgetunder­skottet uppskattades till  närmare 60 miljoner. Men ändå. Efter många och långa diskussioner både hemma –  ”min fru har alltid vetat att jag har ambitioner, så vi kom överens om att jag skulle ta den här chansen” – och med omsorgsnämndens ordförande beslöt han sig för att lämna in en ansökan. Som slog an.

– Jag skulle nog ha kunnat bli en bra försäljare – jag kan paketera, skapa hopp och visioner.

Väl på plats hade kaoset utökats. Under hösten hade ytterligare tre av sju chefer inom kommunens ledningsgrupp slutat. En psykiskt sjuk man hade kastat in en brandbomb som orsakat stora skador i kommunhusets entré och dessutom hade Ljusdal, precis som övriga Sverige, tagit hand om ett stort antal flyktingar, något som givetvis inte minst märktes hos omsorgsförvaltningen.

– Man undrade ju lite i vilken ände man skulle börja.

Först samlade han sin ledningsgrupp: Var står vi, hur kan vi skapa lugn och ro? Men i samma veva slutade både ordförande och sekreterare i omsorgsnämnden.

– Ordföranden beskrev nämnden som ett stort fartyg utan styrning och kapten.

Efter en tid fick nämnden en ny ordförande. När hon och Mikael Björk tillsammans analyserade läget kom de fram till att politiker och tjänstemän ofta uppträdde som varandras motståndare.

– Det fungerar ju inte. Vi måste ju hjälpa och stötta varandra. Så medan nämndordföranden tog de här frågorna med nämnden försökte jag få mina medarbetare att fatta hur beroende vi är av politikerna och att vi måste acceptera att det finns vissa saker de inte kan göra. Att det är demokratins spelregler.

– Jag blir ofta frustrerad över hur fokuserade vi i Sverige är på att göra saker rätt i stället för att göra rätt saker. Vi fastnar i diskussioner om vad som är kommunens ansvar och så vidare, i stället för att utgå från vad som är bäst för medborgarna.

Och så sakteliga förändrades attityderna. I dag tycker sig Mikael Björk känna en annan anda inom sin förvaltning. 

Också när det gällde budgetunderskottet behövdes en analys. Ljusdal är en liten kommun till antal invånare (cirka 19 000), men desto större ytmässigt. Större än hela Gästrikland, faktiskt. Med hemtjänstpersonal som måste åka långa sträckor varje dag och äldreboendeplatser utspridda i kommunens alla hörn drar kostnaderna förstås i väg. Men det gick också att konstatera att behovet av boendeplatser var på väg att minska. Nämnden beslöt att stänga två boenden.

– Och det var ju jag som fick verkställa. Vi hade ett informationsmöte där jag fick stå på scenen och få skäll från en grupp arga människor. Det var förstås tufft. Men vi såg snabbt att vår prognos stämde.

I övrigt gjordes omprioriteringar, förhandlingar om kostsamma avtal med mera, i syfte att få en budget i balans, ett jobb som fortskrider, och som så sakteliga börjat ge positiva resultat.

När Mikael Björk hade börjat bli varm i kläderna som chef på omsorgsförvaltningen åkte han och hälsade på sin företrädare, den avsatta chefen som en gång hade anställt honom och som nu jobbade som enhetschef på ett boende.

– Vi hade ett jättebra samtal och jag kom fram till att det var slöseri med resurser att inte använda en duktig förvaltningschef med lång erfarenhet.

Han föreslog henne en tjänst som kvalitets- och utvecklingschef, vilket hon accepterade.

– I dag har vi ett väldigt bra samarbete.

Att hon har erfarenheter och kunskap från hans post har han också haft glädje av.

– Jag har vänt mig till henne många gånger.

Mikael Björk har inte ångrat sitt beslut att söka tjänsten som socialchef, även om det är krävande, inte minst när man samtidigt är småbarnspappa. I dag har familjen två söner.

– Philip tog sina första steg i går.

Samtidigt har han fem minuters gångväg hemifrån till kommunhuset, lika långt till matbutiken och ännu kortare till sjön som han brukar skida runt. Och:

– Från dag ett har jag haft som regel att alltid vara hemma prick klockan fem. Det finns inget arbete i världen som är mer värt än familjen.