Ska jag hålla tyst?

Som chef är man också ­arbets­givarens ­representant. Är det då okej att kritisera ­arbetsgivaren ­offentligt? Var går gränsen till att kallas illojal?

Kristina är inte bara ekonomichef inom kommunens omsorgsförvaltning. Hon är dotter till sin gamla mamma också.

Mamman bor på kommunens nya flaggskepp till äldreboende. Lokalen är modern och ändamålsenlig och maten tillagas på plats. Det är något som kommunen gärna stoltserar med.

Det man inte ropar ut lika högt är de nedskärningar som samtidigt gjorts bland personalen, vilket också har drabbat de boende på flera sätt. Bland annat får Kristinas mamma inte lika mycket sällskap som tidigare och ibland händer det till och med att hon inte kan gå på toaletten när hon vill, eftersom personal inte alltid finns tillgänglig precis när hon behöver deras hjälp.

Det upprör Kristina.

Hon skriver av sig sitt missnöje på sitt Facebook-konto: ”Kommunen mörkar verkligheten. Och vad tänker de som bestämmer med egentligen?”. Men precis innan hon ska trycka på Sänd-knappen tvekar hon.

Hon tänker på en chefskollega i kommunen som i sin roll som fritidspolitiker i opposition tidigare uttalat sig kritiskt mot sin arbetsgivare i lokalpressen. Arbetsgivaren menade att det var illojalt gjort och hade gett chefskollegan en varning.

I den situationen vill Kristina inte hamna. Just det faktum att hon är chef kräver kanske större lojalitet gentemot arbetsgivaren, funderar Kristina. För som chef är hon ju själv många gånger en representant för arbetsgivaren, särskilt inom just omsorgsfrågor.

Samtidigt vet Kristina att yttrandefriheten för offentligt anställda är långtgående, och hon tycker verkligen att problemet borde upp på dagordningen och att fler borde få veta hur det faktiskt är ställt. Ska Kristina våga stå för vad hon tycker? Eller riskerar hon för mycket?

Shame Shamhi föreståndare Villa Hasselfors HVB, Örebro

”Jag hade inte gått ut offentligt med min kritik.”

– Först och främst är det ju bedrövligt att kommunen har skurit så hårt i bemanningen. Men jag hade inte gått ut offentligt med min kritik och hängt ut andra. Jag tycker det är mer professionellt att prata direkt med ansvarig chef som har fattat beslutet än att gå bakom ryggen, som jag tycker att Kristina gör om hon lägger ut sin kritik på sociala medier. Då kanske hon dessutom får en annan förståelse för beslutet.

Men borde inte Kristina kunna hävda att hon har yttrandefrihet?

– Självklart. Det är det jag älskar med Sverige. Men jag är tveksam till om det verkligen blir en lösning på problemet att skriva om det på sociala medier.

När är ett bra tillfälle att kritisera arbetsgivaren på sociala medier?

– Kanske i samband med en Lex Sarah-anmälan eller liknande, när händelsen ändå är offentlig.

Henrik andersson IT-chef, Emmaboda kommun

”Kristina bör och har rätt att fram­föra sina åsikter.”

– Kristina både bör och har rätt att framföra sina åsikter, så att fel och brister lyfts. Men kritik ska vara konstruktiv, så därför tycker jag att det är fel väg att gå via sociala medier. 

– I min egen kommun har vi ett öppet klimat, så jag hade lyft saken internt. Kristina har ju dessutom som ekonomichef i förvaltningen jättestora möjligheter att framföra problemen så att det kan bli förbättringar.

Men Kristina är ju förbannad och vill visa omvärlden hur det ligger till på äldreboendet.

– Självklart får hon uttrycka sina känslor på sociala medier, men frågan är om det ger någon effekt. Och i så fall bör hon vara tydlig med att det är som privatperson hon gör inlägget. Då tror jag inte att hon behöver vara orolig för att arbetsgivaren ska ge henne en varning för det. Det låter orimligt.

Helén Plym enhetschef, myndighets­enheten, Jönköpings kommun

”Som chef är jag även ambassadör för arbetsgivaren.”

– Vi har yttrandefrihet, men jag tycker inte att det är okej att hänga ut äldreboendet på det sättet. Det finns alltid en orsak till att saker är som de är, som kan förklaras om Kristina tar upp kritiken direkt med den det berör. Hennes mamma blir knappast hjälpt av att Kristina skriver om problemet på sociala medier.

Kan det inte vara ett sätt att sätta press på de som håller i pengarna?

– Jag tycker man ska ta det i rätt ordning. Om det inte hjälper att prata med enhetschefen får hon gå högre upp. Om ändå inget händer bör hon göra en anmälan, kanske enligt lex Sarah eller till Arbetsmiljöverket. Det finns också ju andra forum för anmälningar.

– Som chef är jag även ambassadör för arbetsgivaren, så jag är noga med vad jag säger och tycker utåt.

Är inte det att lägga ­munkavle på sig själv?

– Nej, man kan kommunicera på ett snyggt sätt.