• Josefine Århman. Titel: Chef för särskild kollektivtrafik. Arbetsplats: Uppsala kommun. Ålder: 33 år. Familj: Två barn, fem och åtta år. Intressen: Mode, inredning, löpning, vara med barnen. Oanad talang: Driven fotograf.

  • Josefina Århmans kontor ligger ovanpå bussgaragen i centrala Uppsala och hon träffar ofta chaufförerna som kör rullstolstaxi.

  • Ann Ekman är en av trafiksamordnarna.

  • På två år har Josefin Åhrman vänt ett underskott på 10 miljoner kronor till ett överskott på 12 miljoner.

  • Hösten 2016 fick Josefin Århman utmärkelsen Årets ledare på Framtidsgalan i Stockholm. Motiveringen säger bland annat att hon ''får medarbetarna att arbeta mot gemensamma mål genom sitt trygga ledarskap''.

Utveckling

Hon fick färdtjänsten på rätt väg

25 januari 2017

Efter en kaotisk start på första chefsjobbet har Josefine Åhrman drivit igenom ­stora förändringar på färdtjänsten i Uppsala. Och hon har fått både anställda och resenärer med sig.

Hon kunde inte ha fått en tuffare start. Allt kom på en gång, den 26 november 2014. Arga och oroliga färdtjänstresenärer protesterar mot att de populära och generösa reglerna ska tas bort och telefonväxeln är nedringd. Det kommer också ett chockbesked om ett underskott på tio miljoner kronor. Som om inte det är nog får produktionsledaren Josefine Åhrman också veta att chefen blivit långtidssjukskriven. Mitt i kaoset får hon plötsligt ta ansvaret för färdtjänsten, direkt underställd stadsbyggnadsdirektören som har kallat upp henne på sitt kontor.

– Se till och red upp det här nu Josefine sa han till mig, berättar hon.

Det var tuffa puckar men också en möjlighet som hon längtat efter och kämpat för länge.

– Den dagen bestämde jag mig, det här är min chans. Jag blev tillförordnad chef och beslutade mig för att satsa 200 procent.

När vi träffas drygt två år senare på hennes kontor, ovanpå bussgaragen och mittemellan kulturhuset Köttinspektionen och Lindvalls kafferosteri i centrala Uppsala, har hon varit ”riktig” chef för enheten för särskild kollektivtrafik i ett och ett halvt år. I dag skrattar hon och skakar på huvudet när hon tänker tillbaka på de galna dagarna.

Hennes lilla rum signalerar effektivitet. Två dataskärmar, Outlook på den högra och handläggarsystemet på den vänstra. Ett par bilder på barnen på anslagstavlan. I det kombinerade köket/fikarummet utanför hennes öppna dörr sitter ett gäng anställda och pratar över dagens första kaffekopp.

Under sina första år som chef har Josefine Åhrman drivit igenom flera stora förändringar. Kommunen kunde av juridiska skäl inte ha kvar sin populära Uppsalamodell där resenärerna som har någon form av funktionsnedsättning kunde boka resor direkt med sina favoritchaufförer och slapp samåka.

Josefine Åhrman var med och tog fram nya upphandlingsregler men för att undvika kvalitetsförsämringar ville man inte att kontraktet gick till taxibolaget som bjöd lägst. I stället infördes fasta taxor och alla som klarade de grundläggande kraven fick vara med och köra.

I januari 2015 öppnade kommunen sin egen trafikcentral där resenärerna nu beställer sina resor. I början var kritiken hård men successivt har det vänt. Varje månad mäts hur taxibolagen sköter sig. 250 resenärer får svara på hur nöjda de är, hur punktliga förarna är och hur många fel de råkar ut för. Bolagen med bäst kvalitet får fler uppdrag, de som lyckas sämre får färre. Enligt den senaste mätningen kom 86 procent av resenärerna fram på utlovad tid och 88 procent var nöjda med chauffören.

En stor del av förändringarna har gjorts för att minska kostnaderna, bland annat genom att öka samåkandet. Och det har lyckats.

– Vi går med 12 miljoner i överskott i år så nu blir jag av med 4 miljoner i nästa budget, säger hon utan att verka särskilt ledsen.

– Men det handlar inte om att vi har gjort besparingar eller dragit ned. Det gäller att hela tiden effektivisera, bli bättre och tänka nytt.

Josefine Åhrman har flera exempel på när hon och hennes personal testat nya grepp. När kundernas missnöje var som störst och någon sa ”åk själva får ni se hur det är” tog hon dem på orden och lät personalen teståka för att kolla kvaliteten och prata med förarna. När det kom kritik mot bemötandet i växeln anmälde hon personalen till tävlingen SM i telefoni och service. Nu är enheten en av de tre nominerade arbetsplatserna som kan ta hem titeln i klassen Resor och transport 2016.

Josefine Åhrman hade som mål att bli chef innan hon fyllde 30. Hon missade med ett drygt år. I dag när kommunerna skriker efter kompetent personal är det svårt att förstå att hon faktiskt fick slå sig fram för att över huvud taget få ett jobb i kommunen.

Det började när hon som 18-åring provjobbade tre dagar på ett äldreboende där hennes mamma var tillfällig chef.

– Efter det fick jag jobb som boendeassistent på ett annat ställe och hankade mig fram på vik i fem år. Jag älskade det men efter ett tag ville jag vidare, jag ville kunna påverka mer.

Så småningom fick hon jobb som personal­administratör. Men äldreboendet blev privatiserat och eftersom kommunen inte kunde erbjuda något annat jobb föreslog man henne ett utköp. 24 år gammal skulle Josefine Åhman, som brann av energi och engagemang, få ett och ett halvt års lön för att sluta.

– Jag gick bärsärk i kommunen och bokade in möten med personalkontoret. Ni kan ju inte köpa ut mig, det är ju helt galet, sa jag.

I sista sekunden fick hon ett tips om ett halvårsvikariat på färdtjänsten och i januari 2010 började hon som handläggare. Samtidigt som hon jobbade 100 procent pluggade hon HR på heltid vid Uppsala universitet.

När chefsstolen blev ledig 2013 sökte hon. När hon fick nobben var hon helt inne på att dumpa kommunen för gott. Men äntligen var det någon som såg henne. Den nya chefen gav henne flera sidouppdrag och mycket ansvar. Bland annat uppdraget att starta en beställningscentral i kommunens egen regi.

För att få utlopp för sin lust att påverka jobbade hon fackligt i Vision. Hon gick med i Visions mentorsnätverk och fick kontakt med en verksamhetschef i Botkyrka kommun. De hade många diskussioner om saker som drivkrafter och prioriteringar. Hon gick också utbildningen Ledare i Vision som främst handlar om att bli en facklig ledare.

– Där fick jag bekräftat att jag verkligen var på rätt väg i min vilja att leda och förändra.

Josefine Åhrman har tagit med sina egna erfarenheter in i chefsjobbet – hur det känns att inte bli sedd, att inte veta vad man förväntas göra och verksamhetens mål.

– Jag jobbar väldigt mycket med mätbara indikatorer och försöker tillsammans med mina anställda sätta upp tydliga mål som är lätta att förstå.

Det kan till exempel vara att 90 procent av alla samtal ska besvaras inom 90 sekunder. Enheten följer alltid upp målen på arbetsplatsträffarna för att se hur det går. Personalen ska känna att de har koll och kan vara med och påverka med sina egna insatser.

– Alla ska veta sin roll och vad de förväntas göra, det har jag själv saknat tidigare. Det var jättejobbigt eftersom jag är så målmedveten. Jag fick försöka snickra ihop egna mål.

I dag har alla på trafikcentralen samma kompetens och samma titel, transportsamordnare. Josefine Åhrman tycker att det gör det svårt för varje individ att växa och sätta egna mål. Därför har hon infört en kompetenscirkel där alla kan fördjupa sig inom olika områden beroende på var de är intresserade av och vill bli bättre på. Nu kan de bli kundbokare eller planerare och ha olika arbetsuppgifter. Ett par kommer att bli trafikledare som är en operativ ledarfunktion.

– Det viktiga är de blir motiverade att vilja utvecklas. Det monotona ska bort så att det blir roligare och får våra anställda att vilja stanna kvar. Jag vill också att taxibolagen ska känna att vi har bättre koll, att vi är specialister och är duktiga.

Josefine Åhrman har ett starkt driv att utveckla sig själv och verksamheten. Men under det första året som chef höll det på att gå överstyr. Hon jobbade extremt hårt och hade ständigt en dunkande huvudvärk. På ett möte kände hon hur ansiktet började domna bort.

– Jag trodde jag hade fått en hjärnblödning och tog en taxi upp till akuten. När jag satte mig i väntrummet tog jag upp datorn och fortsatte jobba. Då fick jag en riktig tankeställare.

Som tur var det bara en akut stressreaktion men det blev en vändpunkt.

– Sedan den dagen har jag haft bra balans i mitt liv. Man måste hitta återhämtningspauser och delegera. Och det har jag blivit mycket bättre på.

Nästa stora mål ska Josefine Åhrman ha uppnått dagen då hon fyller 40 år, om knappt sju år.

– Då är jag vd i näringslivet eller kommundirektör, säger hon och skrattar.

JOSEFINES 3 BÄSTA TIPS

  • Prestiglöshet. Våga vara mänsklig och bjud på dig själv.
  • Ställ krav. Kraven ska vara genomförbara och kunna följas upp.
  • Lyhördhet. Lyssna och ta in, vad fungerar och vad fungerar inte.