Välriggad början för Senija

Hon har både en mentor och en ”tvilling”. Regelbundna ­uppföljningsmöten med närmaste chefen är också en del av Senija Fehratovics årslånga introduktion till jobbet som ­enhetschef inom omsorgsförvaltningen i Landskrona.

Det är måndag förmiddag och dörren till Senija Fehratovics kontor på Skiftesvägens äldreboende är för ovanlighetens skull stängd. Det är veckans samordningsmöte med boendets två platsansvariga som pågår. Ett nytt datorprogram, semesterlistor och besök av psykologstudenter är några av punkterna som avhandlas.

– Syftet med psykologstudenternas projekt är ju att ni ska stärkas som grupp. Då är det viktigt att ni känner er trygga och vågar säga vad ni tycker, därför tycker jag inte att jag ska vara med, säger Senija Fehratovic och de två platsansvariga undersköterskorna nickar instämmande.

Mötet avslutas och Senija tar plats bakom sitt stora papperstyngda skrivbord.

– Låt dörren vara öppen när ni går, säger hon till medarbetarna när de lämnar kontoret.

Alla är välkomna in på chefens rum, både anställda och boende.

– Det här är ett demensboende och jag är noga med att det ska kännas som ett hem. Mitt kontor är en del av det. Det finns ett par brukare som tycker om att komma in hit och sortera papper, så det mesta som ligger här är sådant som inte är så viktigt, säger hon och gör en svepande gest över högarna på skrivbordet.

Det har gått ett drygt halvår sedan Senija Fehratovic, 33, tillträdde jobbet som enhetschef på Skiftesvägens äldreboende. Ett ganska stort steg för en socialsekreterare som mest arbetat med barn och unga tidigare.

– Jag har alltid varit intresserad av ledarskap och siktat hitåt, säger hon.

När Senija sökte jobbet hade hon ingen aning om att omsorgsförvaltningen i Landskrona stad har en gedigen introduktionsplan för nya chefer. Men det är något hon är tacksam för i dag.

– Introduktionen har hjälpt mig mycket, både konkret och känslomässigt. Från första stund har jag vetat vart jag ska vända mig med mina frågor och jag har aldrig känt att jag behöver kunna allt.

Redan innan Senija började hade hennes närmaste chef bokat in henne på möten med nyckelpersoner inom förvaltningen.

– Det var toppen att träffa till exempel ekonomiavdelningen eller rehabteamet precis i början. De berättade om sin verksamhet och hur de kunde hjälpa mig.

Under första arbetsveckan blev hon också tilldelad både en mentor och en tvilling. Mentorn har lång erfarenhet som enhetschef inom förvaltningen och till henne kan Senija vända sig när som helst med alla möjliga frågor. De träffas regelbundet.

– Min tvilling är en annan enhetschef. Hon ersätter mig när jag är borta och vice versa, vilket innebär att vi måste ha bra koll på varandras verksamheter. Det är jättebra. 

Introduktionsplanen är en plan för hela första året som nyanställd. Det är Senijas närmsta chef som ansvarar för att den följs. Efter en vecka hade de två ett första uppföljningsmöte, sedan sågs de igen efter en månad, efter tre månader och nu är det snart dags för halvårsuppföljningen.

– Att jobba som chef inom en politiskt styrd organisation är komplext. Men introduktionen gjorde det hanterbart redan från början, jag tror att jag hade haft svårt att få ihop helheten annars.

En kall vind följer med Senija Fehratovic  genom porten när hon kommer tillbaka från sin lunchrast. Hon stannar upp och rättar till snittblommorna som står på ett litet bord i den mörkblå foajén.

– Jag uppvaktar fastighetskontoret för att få ommålat här. Ljusa väggar skulle kännas mer hemtrevligt, säger hon.

Genom den halvöppna dörren till dagrummet intill hörs försiktiga pianotoner. Senija lutar sig fram och vinkar till damen som spelar, men går inte in.

– De senaste dagarna har jag inte varit ute i verksamheten lika mycket som jag brukar, säger Senija och pekar på en lapp som sitter på dörren.

”Misstänkt kräksjuka” står det med stora bokstäver.

Senija Fehratovic har höga ambitioner med sitt ledarskap och pratar passionerat om sitt jobb. För en utomstående känns hon självklar i rollen och både äldre och mer erfaren som chef än hon faktiskt är.

– Jag har inte reflekterat över att jag är ung för att vara chef. Det är ingen som har förminskat mig eller ens påtalat det, säger hon.

Däremot kände hon att personalen var lite bekymrade över hennes bristande erfarenhet av äldrevården i början. Men eftersom Senijas egna chefer inte såg det som ett problem, har hon inte gjort det själv heller.

– Jag har kunnat tillåta mig själv att vara ny. Och att göra fel, säger hon.