Slut med slit och släng i Malmö

En grön våg drar fram över ­landets ­kommuner och landsting. Malmö är staden där det mesta från gamla­ ­kakelplattor till kontorsmöbler återanvänds. Och personalen kan låna ­väloljade kvalitetscyklar för en bättre miljö – och hälsa.

Vi är i Malmö. Buss 35 stannar nästan utanför knuten till Malmö stads återvinningsverksamhet Malvins lokaler, en före detta maskinfabrik från 1908, cirka en kvarts resa från innerstan. Byggnaden lyser tegelröd.

Dörrarna står öppna. Kent Berglund, strateg på serviceförvaltningen med ett långt förflutet inom brandkåren, är en av dem som varit med och byggt upp verksamheten. Han berättar att lokalerna renoverats med hjälp av arbetslösa i arbetsmarknadsinsatser, som tillfälligt fått jobb tack vare Malvin.

Ett par har fått fasta anställningar. Vi går runt och tittar.

Den flera hundra kvadratmeter stora lokalen är uppdelad i tre: lagret, där kasserade, kommunala kontorsmöbler förvaras i imponerande ordning från golv till tak i väntan på nya ägare, cykelverkstaden där reparationer görs samt en trappa upp till en köksavdelning och ett par kontorsrum.

Spiraltrappan är återbruk från förvaltningens lokaler inne i staden. Allt annat, förutom diskstället, i köksavdelningen är hämtat från olika förvaltningar i staden. Här finns exempelvis ett rejält fika- och konferensbord med stolar, varav några ser ut att komma från någon fin designbutik. Här finns också diskmaskin och mikrovågsugn som andra kasserat men som nu kommer till användning.

I taken finns de gamla fabrikstraverserna kvar och påminner om tider som flytt.

Lokalerna är ljusa, fräscha, tysta.

I cykelverkstaden står ljusblå tjänstecyklar på rad, alla med en liten skylt intill pakethållaren med texten ”I Malmö är det löjligt nära till det mesta”.

Den ljusblå färgen är den nyans som Malmö FF, som debuterade i allsvensken i början på 1930-talet, använder på sina prylar.

2009 gjorde Malmö stad om sin resepolicy, inga bilar till resor kortare än fem kilometer.

I dag cyklar alla inom hemtjänsten, berättar Kent Berglund, strategen och MFF-fantasten som bestämt färgen på cyklarna. Cyklarna är av hög kvalitet, något som sparar resurser i sin tur, och kan leasas av alla förvaltningar åt sina anställda. Då ingår service och reparation. Två servicebilar med personal står ständigt beredda att rycka ut.

I de ljusa lokalerna i cykelverkstaden, där det vackra tegelgolvet också är återbruk, jobbar Leif Nilsson, en av dem som fått fast jobb tack vare tjänstecyklarna. Han jobbar och ler. Här står ett par cyklar med svarta nätkärror – tillverkade i stadens smedja - vagnar på hjul för hemtjänstens matkassar och vaktmästarens posthögar och liknande.

Fönstren som tar upp nästan en hel vägg ut mot gården är snickeriarbete som arbets­lösa utfört, de gamla, enkla fönstren är utbytta mot dubbla, vackra, spröjsade i ljust trä.

Kent Berglund berättar att upphandling av 20 elcyklar just nu pågår och att planer på ett nytt, kommunalt cykelprojekt – ”Cykling utan ålder” – ska lanseras efter ett koncept i Köpenhamn. Så fort man bara hinner.

Vi går runt på ”gatorna” i det så kallade, just nu rätt utplockade, lagret.

Här finns det mesta från kontorsmöbler till hatthyllor och barnvagnar. Mest efterfrågat är större konferens- och höj- och sänkbara kontorsbord.

– En del förskolepersonal kommer hit varje vecka och bara lyser när de hittar något dom behöver. Vi tar vara på allt som är helt och användbart, vissa grejer reparerar vi och flödet är så stort att vi snart har vuxit ur de här lokalerna, säger Kent Berglund. 

Malvin fungerar som en intern Blocket-tjänst via stadens intranät. Här kan personal såväl leta efter som lägga ut olika ting. Allt är gratis. Den som behöver hjälp med transport får betala en liten summa.

2012 köpte Malmö stad nya möbler för 53 miljoner kronor.

Under Malvins första år gjordes en besparing på 3,6 miljoner kronor, en siffra som Kent Berglund i dag uppskattar ligger på runt 6 miljoner kronor. Men han talar inte om vinst eftersom pengarna går direkt tillbaka in i den kommunala budgeten. Planer finns på att även elektronik i framtiden ska kunna hanteras på liknande sätt som möblerna.

Studiebesöken från andra kommuner blir allt fler här i de upprustade verkstadslokalerna i Malmö och konceptet sprider sig. På Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg och i Göteborgs stad finns liknande projekt, döpt till Tage (Ta och ge).  Gamla möbler får nytt liv i stället för att hamna på soptippen.

Innan vi skiljs åt propsar Kent Berglund på att få visa Malmö Återbyggdepå, ett fristående arbetsmarknads- och miljöprojekt beläget i ett industriområde nära hamnen utåt Segevång. Zeljko Kozul är arbetsledare och visar runt. Det är som att gå i ett byggvaruhus. I prydliga rader finns det mesta från gamla lister, element, handfat, fönster och dörrar till – när vi går utanför – tonvis av tegel.

Tack vare kontakt med rivningsföretag, som slipper tid och kostnad för bortforsling och tippavfall, får Återbyggdepån varor att sälja till såväl företag som privatpersoner.

Och historiens vingslag får kunderna på köpet.

Där ligger mer än tusen ton tegel från Malmö Allmänna Sjukhus och teglet där borta kommer från en kyrka, berättar Zeljko Kozul, samtidigt som han nagelfar ett måsägg som en mås lagt bland teglet.

Måsarna tycks ha utsett depåområdet till häckningsställe så snacka om att nytt föds ur gammalt.