Bryderiet

30 januari 2015

Neddragningar. Hur ska man som chef hantera ett beslut om neddragningar? Hur gör man om man vill vara lojal mot arbetsgivaren, men inte vill svika sin personal, brukare och deras anhöriga?

Ett boende med funktionsnedsatta har fått tuffa besparingskrav från kommunledningen – personalkostnaderna måste minska rejält. Det innebär att schemat måste göras om så att det blir färre som jobbar under natten och under helger och på kvällar.

Extrapersonal kommer inte heller att kunna kallas in i samma uträckning som tidigare eller när någon i personalen blir sjuk. Personalen på boendet är mycket upprörda och menar att de inte kommer att kunna göra ett bra jobb under de nya förutsättningarna. Stämningen är i botten och många har redan börjat leta efter nya jobb.

Brukarna och deras anhöriga är också de mycket oroliga över hur det här ska påverka deras situation och kvaliteten på omvårdnaden.

Det blir enhetschefen på boendet, Maria, som får i uppdrag att berätta om förändringarna i verksamheten som nu måste ske. Själv är hon egentligen emot neddragningarna och känner sig mycket osäker på om hon och personalen kommer att kunna ge brukarna en god omvårdnad. Hon har framfört sin oro över att besparingarna kommer att gå ut över kvaliteten i verksamheten till förvaltningschefen utan att få något annat svar än att ”det är som det är, besparingarna måste genomföras”.

Maria har två tonårsbarn och har just köpt ett nyproducerat hus och vill av ekonomiska skäl ogärna avsäga sig chefskapet och därmed sin högre lön. Dessutom brinner hon för sitt jobb som hon tycker är både viktigt och meningsfullt.

Men hur ska hon kunna genomdriva förändringarna när hon är negativt inställd till dem? Och hur ska hon kunna se sig själv i spegeln och sova gott om natten? Hur ska Maria göra?