Sexuella trakasserier är ett dolt men allvarligt arbetsmiljöproblem. Den som utsätts drar sig många gånger från att berätta, bland annat av rädsla för att inte bli tagen på allvar. Berättelser om sexuella trakasserier kommer därför oftast inte naturligt, det är istället de förebyggande insatserna som kan göra störst skillnad. Det menar Fredrik Bondestam, föreståndare för Nationella sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs universitet.

– Det jag upplever saknas i arbetslivet är en grundläggande kunskap och förståelse för vad utsatthet, trakasserier, våld och mobbing innebär för den enskilde och arbetsgrupper. Varje ny erfarenhet av utsatthet behöver tas på allvar. Därför måste det systematiska arbetet prioriteras genom att lägga tid på det och kontinuerligt följas upp.

Möjliggör berättelser

Det allra viktigaste för att bekämpa sexuella trakasserier på arbetsplatsen är tidig upptäckt och att sätta stopp direkt. För chefer gäller det bland annat att fråga sina medarbetare om de själva drabbats eller om de hört eller sett någon annan utsättas.

– Informera medarbetarna att du under din arbetsmiljörond kommer att fråga om utsatthet och arbetsmiljö. Du kan skapa en trygghet genom att tydligt signalera att du tänker ta hand om det. Att möjliggöra för berättelser är ett stort och viktigt ansvar, speciellt nu när många jobbar på distans till följd av corona.

Chefen behöver samtidigt bygga en bred beredskap för att berättelser av olika slag kommer att komma. Chefen själv, den som utsätts och ofta en hel arbetsgrupp kan behöva stöd från företagshälsovården eller psykologstöd.

– Arrangera för att det går att koppla in ett sådant stöd till alla som behöver. Det är många som påverkas av att sexuella trakasserier pågår på en arbetsplats, säger Fredrik Bondestam.

Definiera gränsdragningen

Diskrimineringslagstiftningen utgör en gemensam ram för vad sexuella trakasserier kan handla om. Men varje arbetsplats behöver också bestämma vilka spelregler som ska råda just där. En majoritet av alla som upplever sexuella trakasserier är åskådare, eller bystanders som Fredrik kallar det.

– Det kan innebära att man hör och ser saker som pågår och kanske blir en passiv förövare genom att inte ingripa. Arbetsplatsen behöver därför skapa en kultur där man tydligt definierar vad som är okej och inte och där man sätter stopp när någon går över gränsen. Att bygga en sådan kultur är inget som kan göras i efterhand utan måste göras i förebyggande syfte.

Utsattheten ökar

Trots flera decennier av förebyggande insatser minskar inte förekomsten av sexuella trakasserier. Numer sker en del av trakasserierna också digitalt. Till följd av coronapandemin jobbar många hemifrån, vilket kan göra trakasserierna extra svåra att upptäcka när arbetsgruppen inte träffas fysiskt. Däremot finns en gyllene möjlighet att ta upp frågan om utsatthet med medarbetarna just för att pandemin pågår.

– Om det är någon gång som medarbetare är mottagliga för frågan så är det nu, för nu måste arbetsgivarna verkligen visa att de bry sig om sin personal. Vi ska också komma ihåg att alla inte jobbar på distans, trakasserier av olika slag sker fortfarande fysiskt eftersom det finns många arbetsgrupper som inte har möjlighet att jobba hemma.

Efter #metoo-hösten 2017 finns en positiv samtalskultur kring utsatthet, vilket har skapat bättre förutsättningar för arbetsgivare.

– Metoo löser såklart inte allt men det skapar ett öppet fönster för att jobba med frågan. Visions medarbetare som har många kontaktytor kan möta utsatthet från många olika håll. Därför gäller det att skapa en majoritetskultur som fokuserar på att ingripa, säger Fredrik Bondestam.

Fredriks bästa tips till dig som chef

1. Ta det preventiva arbetet på allvar. Lägg tid på att skapa en arbetsplatskultur som visar att sexuella trakasserier inte är okej. Följ upp arbetet systematiskt.
2. Visa medarbetarna att du tar frågan på allvar för att möjliggöra berättelser från både utsatta och bystanders. Informera om att du kommer att ställa frågor om utsatthet på din arbetsmiljörond.
3. Se till att det finns rutiner för att sätta in stöd till den som utsatts, till dig själv som chef och till hela arbetsgruppen.
4. Det finns många bra forskningsstudier som generellt visar på att kvinnor som grupp har en större förmåga att bedöma vad som är okej och inte. Lyssna därför på de som har tydligast uppfattning om var gränsen går.

Text: Sofie Lundmark