Jag skulle bli fotbollsproffs. Det fanns bara ett problem. Och det var inte att jag saknade talang (enligt egen utsago) eller träningsvilja. Utan att jag var tjej. Så då gick det inte, det fanns liksom inte.

Jag minns också bilderna på baksidan av ett flingpaket som jag antar skulle illustrera energin som frukostflingorna gav. En hockeykille, en fotbollskille och en tenniskille (som satt i rullstol, vilket förstås var väldigt fördomsfritt med dåtidens mått mätt). Och så var där en tjej med vanliga kläder på en mormorscykel. Inte jag och ingen av mina syskon ville vara hon när vi skulle fördela rollerna.

Nåväl, det där var länge sedan, tiderna förändras och jämställdheten går framåt.

Bland höga chefer i kommuner och landsting/regioner håller fördelningen av män och kvinnor på att komma i balans. Det gäller även lönerna för dessa tjänster. Det visar vår granskning som du kan läsa om i detta nummer.

Och numera kan ju också tjejer bli fotbollsproffs, om än med milsvida skillnader i både lön och villkor jämfört med killproffsen. Och flingproducenten skulle knappast vara lika ojämställd i dag.

Men jag vill ha mer.

Och, som forskare på området säger, det krävs annat än enbart könsfördelning och lön för att något ska kallas jämställt. Till exempel är ansvarsfördelningen i familjen också en faktor som bör räknas in, förstås i privatlivet men också för förutsättningarna i arbetslivet. Tidigare forskning visar att kvinnliga höga chefer är mer benägna att använda sig av RUT-tjänster i hemmet än manliga höga chefer. Jag är säker på att det varken beror på att kvinnorna är rikare eller latare.