Malin Drugge släcker takbelysningen och tänder ljusen på borden. Tjugo anställda i hennes och kollegan Anna-Lena Olofssons hemtjänstgrupper har samlats för APT, arbetsplatsträff, i konferensrummet på Torggården i Kalix.
Första punkten på dagordningen är sig lik: Work-shop. Post-it-lappar och en påse med pennor skickas runt samtidigt som Malin Drugge drar förutsättningarna.
– Ibland kan det vara svårt att komma på saker i grupp, så därför börjar vi individuellt. Fundera utifrån er själva och skriv ner: vad gör jag bra, och vad kan jag förbättra.
Det är ungefär ett år sedan Malin Drugge och Anna-Lena Olofsson började samverka fullt ut med delat ansvar för sex hemtjänstgrupper. Den utlösande faktorn var ett politiskt beslut om att Kalix ska vara en attraktiv arbetsgivare. Hemtjänsten var först ut i projektet vilket innebar att genomföra
rätt till heltid, inga tvingande delade turer
och färre helgpass. För att gå i land med det ökades grundbemanningen, nu är man sammanlagt 80 anställda i de sex grupperna. Samtidigt ska man vara självförsörjande med vikarier.
– Egentligen är det ganska naturligt. Ska vi klara ekonomin är det samarbete som gäller, och för att kunna täcka upp för korttidsfrånvaro måste vi jobba som en enda grupp, säger Malin Drugge.
På gemensamma APT – tre eftermiddagar på raken var tredje vecka för att alla ska kunna vara med – jobbar man fram olika aktiviteter och förbättringar utifrån kommunens värdegrund och socialnämndens mål.
– För att kunna samarbeta måste vi lära känna varandra och dra mot samma mål. Och visst skulle vi två chefer kunna komma på massa smarta lösningar, men det är lättare att genomföra saker man själv kommit på än det någon annan bestämt, säger Anna-Lena Olofsson.
Det låter ju ganska enkelt, lite brainstorming med jämna mellanrum för att kläcka idéer som kan förbättra hemtjänsten. Men poängen med Malin Drugges och Anna-Lena Olofssons metod är att det ska finnas en tydlig linje som alla förstår, från värdegrund och mål till de aktiviteter och förändringar som personalen bestämmer. Samt, inte minst, att allt som genomförs ska gå att följa upp och utvärdera.
– Ledordet är ”Agda ska må bra”. Allt vi gör ska gå att kontrollera och mäta så att man kan se konsekvenserna för vårdtagarna. Det är för de äldre vi finns till. Så när vi hjälper Agda på med stödstrumporna är det värdegrunden som ska genomsyra arbetet, säger Anna-Lena Olofsson.
En titt i handlingsplanen visar hur det fungerar i praktiken. Politikens mål formuleras utifrån fyra olika perspektiv: Medborgare och brukare, tillväxt, medarbetare och ekonomi. Här finns ganska abstrakta formuleringar om förbättrad livskvalitet, inflytande, stärka varumärket och uthållig ekonomi.
– Mål kan framstå som väldigt luddiga. Så för oss har det handlat om att bryta ned dem till något som passar oss och hitta ett koncept så man ser den röda tråden, säger Anna-Lena Olofsson.
I praktiken innebär det att man brutit ner perspektiven i tydligare mål för hemtjänsten, till exempel som att verksamheten ska vara trygg och säker och att de äldres eget inflytande ska öka. På samma sätt som värdegrundens formuleringar om empati, gott bemötande med mera används sedan Torggårdens egna mål som utgångspunkt när personalen i work-shops mejslar fram konkreta aktiviteter.
Uppföljningen då? Här kopplas insatserna mot Socialstyrelsens öppna jämförelser och undersökningar om vad de äldre själva tycker om äldreomsorgen. Så till exempel: Utifrån målet att öka brukarinflytandet bestämmer personalen att man ska se till att ta tillvara vårdtagarnas egna önskemål. I uppföljningen går att se att andelen nöjda ökat successivt, från 85 till 89 procent.
– Det känns bra att vi alltid kan mäta effekten av det vi gör. När vi började med att själva täcka upp korttidsfrånvaron snurrade vi runt så mycket personal att vi brast i kontinuiteten. Och mycket riktigt syntes det i statistiken. I snitt mötte de äldre 13 anställda i månaden mot tidigare 11, säger Malin Drugge.
Vad gör ni åt det?
– Ett av förslagen från medarbetarna var att skapa en särskild flexgrupp som i första hand är den rörliga delen i verksamheten. Vi testade detta under 3 månader, nu är den tillsatt permanent. Det ska bli intressant att se hur siffrorna blir i år, om vi lyckats återskapa kontinuiteten.
Åter till dagens APT. Temat för work-shopen är ”min arbetsplats” och här gäller det att komma på hur till exempel samarbetet kan bli bättre eller hur man lyckas hålla budgeten. Efter en halvtimme, när var och en skrivit ner några punkter om vad de själva gör bra och vad som kan förbättras, delas personalen
upp och får fortsätta diskussionen i grupp.
Undersköterskorna Annica Piekkola och Eva Strand har slagit sig ned i en soffgrupp utanför konferensrummet. Ganska snart kommer de fram till ett par förbättringar som behövs: Mer inblick i andra arbetsgruppers rutiner, så att man till exempel gör matbeställningar till de äldre på samma sätt blir en punkt på listan. Tydligare information till nyanställda är en annan.
Eva Strand, som arbetat många år i hemtjänsten, konstaterar att mycket har förändrats sedan hon började. Inte minst när det gäller samarbetet och metoderna för kvalitetsuppföljning.
– Nu känns det som att vi är en enda arbetsplats. Det är stor skillnad mot när jag började för 27 år sedan. Om man på den tiden tyckte att något borde förbättras blev det mest bara prat som rann ut i sanden. Nu följs allting upp. Och vården har blivit mer lika för alla. Det tycker jag är bra, säger hon.
Återsamling i konferenssalen. Malin Drugge samlar in gruppernas förslag.
Anna-Lena Olofsson och Malin Drugge kallar sitt samarbete för tvillingskap. Fortfarande är de på pappret enhetschefer för tre hemtjänstgrupper var. Men nu är det samarbete till 110 procent som gäller.
– Det är ju ingen som sagt åt oss att vi ska jobba så här. Mycket utgår förstås ifrån vad som är lagstadgat, men vi har ganska stora möjligheter att skapa metoder själva. Och vi är nog ganska påhittiga, säger Malin Drugge.