Äldreomsorgens historia. Man kan säga att den moderna äldreomsorgen föddes på 1950-talet när anhöriga och hemmafruar mot betalning började hjälpa skröpliga släktingar eller grannar med vardagssysslor. Vårdbiträdet ansågs inte som ett riktigt yrke förrän långt in på 1970-talet. Fortfarande klibbar bakgrunden fast vid yrkesrollen – med lägre status som följd. När ett yrke har låg status anses chefens roll för att styra verksamheten inte heller lika viktig.

Lojalitet med de äldre. Ofta har chefer själva rationaliserat bort administrativt stöd för att ”rädda sin verksamhet”, enligt forskaren Tina Kankkunen, sociologiska institutionen vid Stockholms universitet.

Organisationsmodeller. På 1980- och 1990-talen fanns en trend mot självstyrande grupper och platta organisationer. Om undersköterskor och vårdbiträden själva styrde sin verksamhet skulle det öka kreativiteten och stärka personalens yrkesansvar, ansågs det. Det innebar att chefen drog sig tillbaka till kontoret. Mellanchefer inom äldreomsorgen togs också bort med hänvisning till att det skulle bli mindre byråkrati.

Kvinnoarbetsplatser. Äldreomsorgen är kvinnodominerad, både bland chefer och vårdpersonal. Könsperspektivet är inte oväsentligt. Exempelvis har omsorgschefer (majoriteten kvinnor) haft svårare att lyfta problem till högre nivå, jämfört med tekniska chefer (majoriteten män), enligt Tina Kankkunen.

Få akademiska poäng. Utbildningsgraden spelar roll. Även individ- och familjeomsorgen (IFO) är kvinnodominerad, ändå är personalgrupperna mindre där än i äldreomsorgen. En vanlig förklaring är att de anställda inom IFO generellt har högre utbildning och anses ha mer kvalificerade arbetsuppgifter än anställda i äldreomsorgen. Därför har de också krävt mer handledning och stöd från en chef.

Pengar. Det finns en stor rädsla bland politiker för kostnadsutvecklingen inom äldreomsorgen. Det smittar även av sig på dem som jobbar i verksamheten.

Oscar Magnusson

oscar.magnusson@sktf.se