På lantmäterienheten i Nacka kommunhus är inredningen sobert grå, toppad med detaljer i orange. Lite varstans finns vita skåp, liknande de som brukar finnas i skolor, där de anställda har sina saker.

Mätingenjören och skyddsombudet David Askelin har varit med under hela processen sedan kommunen beslutade sig för att införa flexkontor.

– I början var det en del som grät för att de inte hade en plats att komma till på morgonen och en person slutade som en direkt följd av det här, säger han.

Björn Johannisson, kommunvägledare och ledamot i Visions avdelningsstyrelse, instämmer i kritiken.

– De flesta anställda är negativt inställda till flexkontoret, vi människor är vanedjur och vill gärna sitta på samma plats. Många vill också omge sig med personliga saker. Numera går det inte ens att ha en krukväxt här, fönsterbrädorna lutar snett, säger han.

Ett och ett halvt år efter införandet är problemen med tekniken fortfarande stora. Det trådlösa nätverket kan i många fall inte härbärgera de tunga datorprogram som används. Kontakten bryts när man går från sin arbetsplats till ett tyst rum för att tala i telefon.

Andra bekymmer som uppstått är att det blivit krångligare att göra utskrifter, att leta rätt på kolleger som sitter på andra avdelningar, att det tar tid att plocka upp och ner sina saker och att installera hjälpmedel som specialtangentbord samt att ställa in stolar, bord och belysning så att det passar varje person.

– Vår verksamhet har blivit lidande. Vi producerar helt enkelt mindre, eftersom vi utsätts för så många problem i arbetsmiljön, säger David Askelin.

Men ur en aspekt har flexkontoret bidragit med något positivt.

– Nyanställda har lättare att komma in i gänget och jobbet har blivit mer socialt, säger Björn Johannisson.

Stadsdirektör Lena Dahlstedt säger till Tidningen Vision att hon tycker att flexkontoret fungerar alldeles utmärkt, att tanken med det inte främst är att spara pengar och att det stora flertalet bland personalen är nöjda.

Sara Jonerin

sara.jonerin@sktf.se