– Om jag ska tävla på lika villkor är jag tvungen att sticka ut mer än de med svenskt ursprung. När jag var aktiv inom handbollen kom jag alltid tidigare till träningen, och gick allra sist.

Som tonåring flydde Mehmed Hasanbegovic från Bosnien och hamnade till slut med sin familj i Kumla. Efter gymnasiet studerade han till sociolog och gick kurser i personalledning och började därefter jobba på Arbetsförmedlingen. Där anmälde chefen honom till en kurs för potentiella ledare.

Efter två jobb som enhetschef inom kommunal omsorg kände han att han ville testa om han klarade av större, strategiska frågor och sökte tjänsten som socialchef i Övertorneå. Där styr han i dag över en budget på 150 miljoner kronor och 250 anställda.

– Det är ett stort ansvar. Jag beslutar om någon ska omhändertas - min underskrift verkställer tuffa beslut. Samtidigt är det väldigt stimulerande att få sätta sin egen prägel på en förvaltning.

Som chef har han bara haft problem med sitt ursprung ett fåtal gånger.

– Det är när jag har haft samtal med anställda som misskött sitt jobb. Då har de attackerat utifrån en nationalistisk syn. Någon gång per år har jag fått brev med hakkors, dödshot och krav på att jag borde åka hem. Men det har känts som att det inte är någon substans i det. Jag har alltid fått stöttning av arbetsgivaren.

Han är inte förvånad över att bara fyra av 97 toppchefer i granskningen är födda utomlands.

– Vi kan inte förändra strukturer över en natt. Men när mina barn blir vuxna så ser samhället annorlunda ut. I diskussioner med mina landsmän pratar jag ofta om att man antingen kan klaga eller ge järnet och vara med och tävla med de andra. Jag försöker pusha dem.

Karin Warne

karin.warne@vision.se