Det är en handlingskraftig man som Region Skåne rekryterat som landstingsdirektör. Det är de flesta överens om.
När han under 2011–2012 var landstingsdirektör i Västerbotten gjorde Jonas Rastad sig känd för två saker. Dels fotoförbudet i landstingets lokaler, dels ett besparingsprogram som i mycket riktade in sig på administrationen. När han rekryterades till Skåne framhöll politikerna också hans ”förmåga att leverera resultat”.
Resultaten börjar nu synas. Anledningen till den radikala omorganisationen är, enligt Jonas Rastad, det ovanligt dåliga samarbetet i Skåne mellan de olika sjukhusen, och mellan vårdcentraler och sjukhus.
Regionens administration ska bantas med 15 procent. Kommer många att bli utan jobb?
– Det vet man aldrig. Om man gör sådana här omstruktureringar och från början gör uppskattningar av hur stor övertaligheten ska bli gör man ofta bort sig. Det blir spontanavgångar, särskild avtalspension och några kommer att lämna för andra jobb. Så ja, de kommer att bli en viss övertalighet, men inte särskilt stor.
Bland anställda finns en oro för att behöva byta arbetsplats till annan ort, vad tänker du om det?
– Jag gissar, utan att vara särskilt upplyst, att det handlar om ett fåtal som kommer att byta arbetsplats. Det har redan skett när det gäller chefer, där högsta ledningen har flyttat in från hela regionen till Lund.
På många arbetsplatser har en del fått tjänster, andra väntar oroligt på om det ska bli någon tjänst för dem, vilket skapar oro. Är det bra personalpolitik?
– Nej, men det är oundvikligt, och det är därför det ska gå så fort som möjligt. Och där har vi varit för långsamma. Men det är en olycklig sits för individen.
Det är mycket kritik mot att informationen varit dålig. Vad anser du om det?
– Det ska man vara ödmjuk för. Ur individens aspekt är det så. Men det finns också ett jättebehov av information och lösningar där det ännu inte finns lösningar. Samtidigt ska jag inte slå ifrån mig. Jag tror att det är svårt att göra en sådan här förändring utan sådana här reaktioner.
Det är många nya chefer som inte känner till de anställda, eller känner till någon historia från arbetsplatsen. Är det bra?
– Det är svårt att genomföra förnyelse med bibehållen erfarenhet. Det är en balansgång. Jag tror att en chef är kraftfull under tre år och lämplig under sex år, så jag tror på förnyelse. Men det finns en risk med att man går bort sig för att man inte kan något om historien på arbetsplatsen.