– Det är overkligt, som en dröm. Jag är van vid att vi får 100 000 till konstnärlig gestaltning per år, nu pratar vi om många miljoner, säger han.
Om man ska förstå dagens konsthajp i Kiruna måste man backa bandet till 1900-talets början. Hjalmar Lundbohm, LKAB:s förste chef och stadens grundare, hade en stor samling tavlor av bland andra prins Eugen, Carl Larsson och Anders Zorn.
Dessa konstverk utgör grunden i kommunens samling. Årliga inköp har gjort att man numera har över 2 300 verk, som visas upp i kommunens olika verksamheter. Cirka 200 av dem finns i de allmänna utrymmena i arkitekt Artur von Schmalensees klassiska stadshus från 1963.
– Byggnaden har fungerat som konsthall. Det kommer busslaster med folk för att titta på konsten här, säger Lennart Lantto, när han guidar runt i den byggnad som ska utrymmas till hösten och därefter rivas när gruvan expanderar.
Lägg därtill en aktiv konstförening, Kiruna konstgille, ett etablerat konstnärsstipendium med 200 sökande per år och en lägenhet som lånas ut gratis till bildkonstnärer. Då inser man att konsten har en stark ställning i Sveriges nordligaste kommun.
Och den stadsflytt som just har inletts förbättrar läget ytterligare. Den så kallade enprocentsregeln innebär att en procent av byggkostnaden ska avsättas för konstnärlig gestaltning. Det är en rekommendation, som det ofta tullas på, men här tolkar man regeln bokstavligt.
I världens förmodligen största stadsomvandling byggs inte bara ett nytt stadshus, utan också en rad andra kommunala byggnader. Sammanlagt betyder det att cirka 30 miljoner kronor kommer att satsas på konst under de närmaste åtta åren.
– Enprocentsregeln betyder ingenting om kommunen inte bygger nytt, men nu har vi ett unikt läge.
En del av pengarna ska användas till att renovera och flytta befintlig konst, men lejonparten kommer att gå till nyinköp. Framförallt är det platsspecifik konst som kommer att prioriteras.
Vad det blir för konstverk återstår att se. Lennart Lantto hoppas att konstnärerna får så stor frihet som möjligt.
– Vi byråkrater kan säga att vi vill ha det si eller så, men jag tror mer på att ge konstnärerna ett vidare uppdrag och låta dem hitta ett eget koncept.
För politikerna i Kiruna har det varit självklart att slå vakt om enprocentregeln, förklarar Roger Suup (S), kultur- och utbildningsnämndens ordförande sedan många år:
– Nu har vi en fantastisk möjlighet att skapa en ny och attraktiv stad där konsten kommer att spela en stor roll för ortens identitet.
Han menar att det var arbetet med nya Raketskolan, en grundskola invigd 2013, som gav blodad tand. Arkitekten Mats Jakobsson ritade en byggnad i form av en liggande raket och nästan 300 förslag på konstnärlig gestaltning kom från konstnärer från hela landet. Mest uppmärksamhet har konstnären Florence Hermansson fått för sitt ljusspel i skiftande norrskensfärger i den 23 meter höga entréhallen.
– Det var den första stora satsningen som lärde hos hur man jobbar med ett stort projekt. Det kommer vi ha stor nytta av under de kommande åren, säger Roger Suup.
Efter sommaren går flytten från det gamla stadshuset med storslagen utsikt över gruvan till danska arkitekten Henning Larsens runda skapelse kallad Kristallen tre kilometer österut.
Lennart Lantto tar på bygghjälm och skyddsskor och vandrar in i den entré som ska bli Kirunabornas nya vardagsrum. I augusti går flyttlasset för honom och de andra tjänstemännen.
Med följer inte bara det gamla klocktornet som renoverats och placerats på en sju meter hög sockel utanför ingången, utan också mycket av konsten. Sven X:et Erixsons rya ”Soltrumma från Rautas” får en hedersplats i fullmäktigesalen och Helmer Osslunds ”Höstliga färger i fjällen” som ska pryda Osslundrummet, det nya vigselrummet.
– Det är fantastiska rum där konstverken verkligen kommer till sin rätt, säger Lennart Lantto.
Mest gläds han dock över att det nya stadshuset också kommer att rymma ett länskonstmuseum. Frågan har dryftats under många år, men till hösten blir den gamla drömmen verklighet.
– Det är nästan så att jag får nypa mig i armen. Museet kommer betyda enormt mycket för konsten i hela Norrbotten. Och två år senare får vi ett kulturhus strax intill med en egen konsthall där Kiruna konstgille kan ha utställningar.
Det går bra nu. Frågan om det finns några mörka moln på Kirunas konsthimmel, besvarar kultursekreteraren med ett kort ”nej”.
Faktum är att stadsflytten och uppsvinget för konsten har fått honom att fundera. Kanske är det dags att satsa på att bli Årets kulturkommun, en utmärkelse som Vision delat ut sedan 30 år till en kommun som jobbar framsynt med kulturfrågor (se artikel på sid III).
– Vi har väntat ett par år, men nu börjar vi bli redo. Det här läget har vi inte varit i närheten av tidigare, säger Lennart Lantto.