Det vore fantastiskt härligt att få ett fast jobb. Det tycker behandlingsassistenten Mohammad Moutaz Hasan, som arbetar på ett HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn.
– Det första vi skulle göra är att köpa en lägenhet eller en villa.
Mohammed Moutaz Hasan kom till Sverige från Damaskus i Syrien för tre år sedan. Förra året hade han en visstidsanställning på ett privat HVB-hem men vid årsskiftet sökte han jobb och fick en sex månaders provanställning på ett kommunalt drivet boende fram till sommaren.
– Det är bättre schema och lön och jag skulle gärna fortsätta jobba där. Jag förstår att arbetsgivaren vill se hur bra det fungerar under en period och jag ska göra mitt bästa för att få ett fast jobb, säger han.
Mohammad Moutaz Hasan tycker det är stressande att inte veta om han har ett jobb efter sommaren. Han frågar sig till exempel vad som händer med jobbet om Sverige drar ner på mottagandet av ensamkommande flyktingbarn. Drömmen är att bara gå till ett tryggt arbete och slippa oroa sig för framtiden.
– Det skulle vara skönt att slippa söka andra jobb och inte behöva ha en plan B hela tiden.
Mohammed Moutaz Hasans villkor speglar hur majoriteten i Tidningen Visions undersökning beskriver situationen att gå på vikariat eller annan tidsbegränsad anställning. Fyra av tio uppger att de mår dåligt av att ha osäkra anställningar. ”Jag får inget besked om jag får vara kvar, får ingen feedback på att jag gör ett gott arbete och ingen information om tillsvidareanställning blir aktuellt trots att mitt yrke har stora behov av att rekrytera”, skriver en högskoleutbildad kvinna som för närvarande har ett vikariat.
Att inte ha fast jobb medför också begränsningar i livet utanför arbetsplatsen. Det handlar till exempel om möjligheterna att få hyreskontrakt eller lån till bostad och tvekan inför att våga sätta bo och skaffa barn när inkomsterna är osäkra.
”Måste ha en borgenär på hyreskontrakt. Och att låna till bostad är inte att tänka på”, skriver en 32-åring utan fast jobb.
”När jag hade en otrygg anställning påverkade det absolut mitt beslut att om att skaffa barn. Till slut gick det inte att dröja längre, jag var 34 år och vi skaffade barn ändå och hade det skittufft ekonomiskt”, skriver en kvinna.
Och trots att lagen slår fast att visstidsanställda inte får missgynnas i förhållande till fast anställda vittnar många om sämre villkor på arbetsplatsen. Hälften uppger att de inte ges samma förmåner och förutsättningar som sina kolleger. Det handlar om mindre fortbildning och handledning, att inte få vara med på möten och personalaktiviteter, inget friskvårdsbidrag eller sämre arbetsutrustning i form av telefon och arbetsplats.
Trots att både fack och arbetsgivare är överens om att den ska minska blir andelen otrygga jobb allt större. Värst är det i kommunerna. Vid årsskiftet var nästan 200 000 av de anställda i kommunerna utan fast jobb, andelen visstidsanställda har sedan 2010 ökat från 21,8 till 23,7 procent.
Agneta Jöhnk, chef för SKL:s avdelning för arbetsgivarpolitik ser flera orsaker till ökningen.
– En orsak kan vara att sjukfrånvaron har ökat, vi måste ju ersätta dem som är borta från jobbet. Dessutom är 80 procent av våra anställda kvinnor. Många skaffar barn och tar också det största ansvaret för föräldraledigheten. Då kräver ju det vikarier hos oss, säger hon.
Men ser du inget problem med att visstidsanställningarna ökar?
– Det är klart att ingen mår bra av att ha en visstidsanställning för länge. Och ett problem är ju att kontinuiteten i verksamheter för barn och gamla blir lidande.
Vad görs för att minska visstidsanställningarna?
– Vi kan erbjuda fler heltid och arbeta systematiskt med att sänka sjukfrånvaron. Det skulle också vara bra att öka jämställdheten och se till att det blir ett jämnare uttag av föräldraförsäkringen. Slentrianmässigt ska man ju aldrig använda den här typen av anställning, men man ska komma ihåg att den kan vara en bra ingång i arbetslivet för våra ungdomar och nyanlända. Väldigt många av dem vi anställer kommer ur den gruppen.
En som nyligen fått fast jobb är Mattias Lindholm i Lycksele. Sedan årsskiftet har han en tillsvidareanställning på flyktingsboendet Hoppet. En ganska stor förändring jämfört med tidigare när han hade tre olika timanställningar samtidigt. Förutom på boendet jobbade han på Karamellkungen och ortens syltfabrik.
– De kunde ringa halv sju på morgonen. Jag kunde ju säga nej när det inte passade, men det hände också att jag började dagen på syltfabriken och sen åkte till boendet och arbetade kväll, säger Mattias Lindholm.
Nu har han bättre framförhållning med ett sex veckors-schema. Vilket kan behövas när man har tre barn.
– Det är tryggt att ha ett schema, en månadslön och veta att man har jobb. Och jag trivs bra med jobbet, men även nu är det mycket nätter, kvällar och helger. Min fru får sköta mycket när det gäller matlagning och barnens aktiviteter. Det är slitsamt för henne.
För Mohammad Moutaz Hasan har det blivit ännu mer angeläget att få en fast anställning sedan sonen Hamza föddes för sex månader sedan.
– Det är jättesvårt att klara sig utan jobb i Sverige. Jag skulle ju kunna få a-kassa men det är viktigt för mig att jobba och klara mig på egen hand, säger han.
Läs också:
Här ska jobben bli trygga
Varför ska jag vara med i facket?