Vilket var ditt första jobb?
– Jag växte upp i en by utanför Umeå och mitt första sommarjobb var som 14-åring hos en hemmansägare i en grannby. Han var ensamstående och första dagen jag kom dit blev jag ställd framför en stor vedhög och en vedklyv. Det var en ganska tuff erfarenhet. I norra Sverige är ganska många rätt kärva och första veckan pratade vi knappt med varandra.

Att jobba med en vedklyv som 14-åring, det låter inte helt ofarligt …
– Han visade på några vedklabbar hur det skulle gå till. Sedan gick han därifrån för att sköta andra sysslor, det var inte mer än så. Efter en stund kom han tillbaka och sa att det var kafferast, och så satt vi där, mittemot varandra, utan att prata. Efter fyra–fem dagar hade han tydligen sett vad jag dög till och då gav han mig en röjsåg, vi tog traktorn och åkte ut i skogen, och han pekade på ett stort område med sly som skulle röjas.

Det låter som en ganska ensam sommar?
– Ja, det var det och jag var en ganska social person. Men jag behövde pengar, jag tror att jag ville köpa en moped eller vad det nu var. Så man fick ta de jobb som fanns. Det var också ett ganska fysiskt jobb så när jag kom hem på kvällarna stöp jag i sängen ganska kvickt.

När du tittar tillbaka på jobbet i dag, vad tog du med dig vidare i livet?
– I efterhand kan jag tycka att det var en viktig erfarenhet. Jag kom till en äldre, kärv man och fick i praktisk handling visa vad jag kunde för att vinna hans förtroende – och när jag fick det öppnade han sig mer och mer. Det visade sig att han egentligen uppskattade sällskap. Han hade mycket att berätta och var även en god lyssnare. Men hans tvära sätt höll människor borta. Sorgligt när jag tänker på det.

– Det blev en möjlighet att komma nära och bättre förstå en person som från början betedde sig som att man inte var vatten värd. Egentligen skulle jag bara vara där en vecka men det slutade med att jag var där hela sommaren. Jag lärde mig att det fanns mycket att vinna genom att inte döma människor direkt.

Några andra lärdomar från detta jobb?
– Jag lärde mig att ta vad som stod till buds. Jag hade nog egentligen hellre jobbat med något annat men där, utanför Umeå, var det bara den här typen av jobb som fanns.

I dag arbetar du bland annat som psykoterapeut. Hur upplever du att arbetet påverkar vår livssyn och självbild?
– Jag träffar många människor, både de som har arbete och de som står utanför arbetslivet, och ser hur det påverkar. Att ha en funktion i samhället ger en social trygghet och självkänsla. Det är ett djupt mänskligt behov att vara behövd. Står man utanför kan man känna att man inte har ett värde, om man inte hittar andra kanaler där man kan fylla det behovet.

Oscar Magnusson

oscar.magnusson@sktf.se