Centerns ungdomsförbund hade en ”Fuck facket”-kampanj i förra valrörelsen och din partikollega Fredrick Federley förde en kamp mot facket i konflikten kring en salladsbar utan kollektivavtal. Är Centerpartiet antifackligt?
– Absolut inte. Det är viktigt med ett starkt fack som kan driva medarbetarnas rättigheter. Själv har jag varit med i Jusek sedan 2003. Jag anser att det är bättre att jobb och utanförskap regleras genom avtal mellan arbetsmarknadens parter i stället för genom lagstiftning. Vår kritik har framför allt riktats mot LO, som vi tycker har glömt bort alla människor som står utanför arbetsmarknaden och inte är medlemmar i fackförbund.
Ni menar samtidigt att facket inte alltid behövs i mindre företag. Varför?
– Drygt 150 000 företag saknar kollektivavtal. Där har man valt att ha enskilda avtal med sina medarbetare, som är minst lika bra som kollektivavtal. Om både medarbetare och arbetsgivare har valt den modellen så tycker jag att man måste respektera det.
Är det inte på små företag som risken är störst att personal utnyttjas? Chefen kanske inte är någon fena på arbetsrätt och medarbetarna kanske inte vet att de har rätt till tjänstepension och försäkringar.
– Vår ingång är att makten ska finnas så nära den som berörs som möjligt. Att tvinga alla att gå med i facket eller att tvinga alla småföretag att sluta kollektivavtal, det tycker jag inte är rätt väg. Däremot bör man genom information kan se till att unga människor får veta sina rättigheter och möjligheter.
Ni menar att dagens anställningsskyddslag, Las, stoppar människor från att byta jobb. Hur då?
– Vi har en stor utmaning i Sverige, 400 000 är utan jobb. Jag ser det som min absoluta skyldighet att vända på alla stenar för att de ska komma in på arbetsmarknaden. Samtidigt möter jag många äldre som inte vågar byta jobb med risk för att hamna sist i Las-kön. Hur ska vi skapa en arbetsmarknad med större rörlighet där tryggheten ligger i att man får ett nytt jobb om man blir av med det andra? Centerpartiet menar att turordningsreglerna borde ändras så att man utgår från kompetens snarare än från anställningsår när personal sägs upp.
Finns det inte en risk att arbetsgivare i kristider väljer att behålla de som är unga och pigga och hellre gör sig av med dem som är 55+ och lite trötta?
– Det tror jag absolut inte. I kompetens ligger erfarenhet. Och en 55-årig civilingenjör med 30 års yrkeserfarenhet har ett betydligt högre värde för de alla flesta företag än en helt nyexaminerad 24-åring. Jag tror att de med längre erfarenhet kommer att dra det längsta strået. Men den ändrade, mer flexibla arbetsrätten måste kombineras med höjd a-kassa. Dessa förslag går hand i hand.
Ni har haft målet att minst hälften av välfärdstjänsterna ska produceras av privata och ideella utförare. Varför vill ni det?
– Det är ett trubbigt mål som sattes under Maud Olofssons tid, och jag har delvis frångått det. Jag tycker inte att det är viktigt vem som driver verksamheten, utan kvalitet och innehåll ska styra i välfärden. En bra välfärd får man genom en mångfald av aktörer, de sporrar varandra. Och ska vi ha några alternativ så krävs det att företag får möjlighet att gå med vinst.
Kommer det att kunna bli valfrihet – och enligt ditt resonemang bättre kvalitet – även för dem som bor på landsbygden?
– Det är klart att det finns fler alternativ i storstäder. Men jag ser ju exempel på kommunala byskolor som läggs ner och föräldrakooperativ som tar över.
Men det finns ju ingen valfrihet när det kommunala alternativet har försvunnit?
– Fast hade vi haft ett förbud mot etableringar hade skolan försvunnit helt. Möjlighet till flera aktörer skapar en bättre tillgänglighet i den svenska välfärden. Det är klart att med tio invånare i en by så kan man inte ha tre hemtjänstaktörer, utan då är det en.
Centern vill minska löneskillnaden mellan kvinnor och män. Hur ska det gå till?
– Jag blir uppretad när jag ser att det är löneskillnader mellan nyutexaminerade killar och tjejer som har samma ålder och samma utbildning. Individuell lönesättning är bra, men här krävs en attitydförändring hos arbetsgivarna. Sedan har de offentliga arbetsgivarna i en kvinnodominerad sektor ett stort ansvar att erbjuda heltidstjänster till fler, så att de kan öka sin lön.
Men även en heltidslön är rätt skral i den kvinnligt dominerade offentliga sektorn.
– Ett sätt att öka lönerna är att kunna byta arbetsgivare. Tidigare när den offentliga verksamheten bara var just offentlig så kunde man inte gå till någon annan arbetsgivare. Nu finns olika alternativ, vilket skapar möjlighet till lönekarriär. Men utvecklingen mot jämställda löner går alldeles för långsamt.
Kan du som politiker snabba på utvecklingen?
– Vi politiker ska akta oss för att lägga oss i lönebildning. Men vi är också arbetsgivare i kommuner och landsting – där har man ett jätteansvar att se till de kvinnodominerade yrkena i löneförhandlingarna med facken.