I Migrationsverkets avtal med tolkförmedlingar står bland annat att kostnader för tolkars arbetsresor ersätts beräknat på fågelvägen.
– Tror de att vi har vingar eller att vi lever i en teknologiskt utvecklad framtid? funderar Chris Kosanovic, ordförande i Vision rikstolk, sarkastiskt.
Fågelvägar kortare än 7 mil, enkel väg, ersätter Migrationsverket över huvud taget inte. Ett exempel: En tolk ska ta sig från Ödeshög på Vätterns östra strand till Migrationsverkets enhet i Skövde på andra sidan sjön. Det innebär en bilresa på över 30 mil tur och retur. Men fågelvägen är bara cirka 5 mil enkel väg.
– Så med ett arvode på några hundra kronor blir det inte så mycket kvar med tanke på utgifterna för resan, konstaterar Chris Kosanovic.
Enligt Migrationsverkets upphandlingsexpert, Ola Andersson, är syftet att spara på kostnader för staten och att få tolkar att resa kollektivt för miljöns skull.
– Tolkar som inte bor nära vår verksamhet kan uppleva att de missgynnas, men vår uppfattning är att det ändå är sakligt motiverat, säger han.
Men det är inte bara hos Migrationsverket som Chris Kosanovic upplever problem för tolkar, utan även hos tolkförmedlingarna. Det finns förvisso ramavtal för förmedlingarna, upprättade av Kammarkollegiet, som bland annat säger att tolkarna ska få hela arvodet av en uppdragsgivare, medan tolkförmedlingarna enbart ska få ut förmedlingsavgiften. Men avtalet är bindande enbart gentemot myndigheter inom rättsväsendet. I övriga fall är det bara rekommendationer. Och det, menar Chris Kosanovic, utnyttjar vissa tolkförmedlingar.
– De behåller en del av det arvode som i sin helhet ska vara tillägnat tolken.
Att så skulle vara fallet motsätter sig dock tolkförmedlingen Språkservice.
– Alla arvoden tillfaller tolken. Men hos kommuner och landsting gör varje enskild upphandlare en egen bedömning av vad som är ett rimligt arvode. Det blir ofta godtyckligt och olyckligt och orsakar missförstånd hos tolkarna, säger Pirkko T Kyllönen, vd på Språkservice.
Men i ett mål i förvaltningsrätten mot Malmö stad menade samma tolkförmedling att ”det aldrig kan vara en lämplig /…/ åtgärd att kräva att ett arvode oavkortat ska utgå till tolken.” Domstolen gav dock Malmö stad rätt i dess krav att tolkar ska få hela arvodet, medan tolkförmedlingen enbart får ta betalt för själva förmedlingen.
Malmö är ett gott exempel, men för kommuner och landsting som upphandlar tolktjänster finns varken ramavtal eller rekommendationer. Och då får ofta prislappen styra, menar Chris Kosanovic.
– Vissa kommuner och landsting ersätter varken restid eller resekostnader alls. Det enda kravet man ställer på tolkförmedlingarna är ett lågt pris, säger han.
Både Vision rikstolk och Språkservice har försökt få Sveriges Kommuner och Landsting att skriva ett ramavtal för tolktjänster, men utan framgång.
– Vi försöker nu kontakta och påverka upphandlarna i varje kommun. Ibland lyssnar de, ibland inte, säger Chris Kosanovic.