Vilket var ditt första jobb?
– Jag packade tomater en sommar när jag var 16 år. Det var i Närpes, Finland, där jag är uppvuxen. Jag stod vid ett löpande band. Mitt jobb var att bedöma när lådorna hade fyllts så mycket att de vägde fem kilo.

Var det ett fysiskt krävande jobb?
– Ja, det var tidvis ett tungt jobb. Vi staplade lådorna innan de skulle iväg med lastbilarna. Jag minns att vi stod på rad och langade lådor som skulle förflyttas. Jag var bara 16 år och de flesta var äldre än jag, så man fick inte ge sig i första taget. Jag fick kämpa på!

Har du fortfarande bra känsla för hur många tomater som motsvarar fem kilo?
– Nej, inte längre. Men då hade jag det, till slut satt det i ögat och handen hur mycket fem kilo var och det räckte med att jag kände lite på en låda för att jag skulle kunna avgöra vad den vägde.

Vad tyckte du om jobbet?
– Det var ett bra jobb när man var 16 år, men det ledde också till tanken att det nog vore bra att utbilda sig.
– Men jag hade inget emot jobbet som sådant. Det lärde mig att det krävs ordning och reda för att klara ett jobb och att man måste jobba på. Och så var det roligt att tjäna egna pengar. Jag fick lönen i ett kuvert direkt i handen!

Trodde du då att du en dag skulle bli Sveriges riksbankschef?
– Absolut inte! Nej, det hade jag tyckt var ett skämt! Man ska komma ihåg att på den tiden präglades Finland mycket av att landet var fattigare än Sverige, det var ett evigt jämförande. Hälften av mina klasskamrater emigrerade antingen till Sverige, USA eller något annat land.

Så att du hamnade i Sverige var inte så oväntat?
– Nej, och inte att jag skulle studera nationalekonomi heller. Jag växte upp i en miljö där man diskuterade samhällsfrågor. Jag hade extremt stor nytta av mitt första jobb när jag sedan kom till storstaden. Jag hade lärt mig att det krävs att man är beredd att arbeta och att ta i!

Sara Jonerin

sara.jonerin@sktf.se