Han ger makt till de maktlösa. Jonas Jonassons huvudpersoner förtvinar inte på äldreboendet och dukar inte under i slummen. En skruttig 100-åring rymmer från hemmet. En ung latrintömmerska i kåkstaden Soweto tar sig till Sverige och hamnar mitt i händelsernas centrum tillsammans med både Reinfeldt och kungen.
Kanske är det därför – för att han injicerar styrka i dem som uppfattas som svaga och hänsynslöst häcklar de maktfullkomliga – som Jonas Jonasson har vunnit läsarnas hjärtan.
Framför allt är det maktens män som han hånar, men också vanliga människor som präglas av dumhet, snålhet, uppblåsthet, fundamentalism och rasism.
Jonas Jonassons första roman, den komiska skrönan Hundraåringen som klättrade ut genom ett fönster och försvann, recenserades till en början knappt i svensk press utan spreds via mun till mun-metoden. Den klättrade på försäljningslistorna och nu har var tionde svensk en Jonas Jonasson i sin bokhylla.
Och har man inte läst Hundraåringen, så har man med stor sannolikhet sett den. På juldagen hade Felix Herngrens film premiär med Robert Gustafsson i huvudrollen.
– Jag får ofta frågan om hur det kan komma sig att en bok om en hundraåring sålt den omöjliga summan sju miljoner exemplar. Att jag driver med makten kan vara en orsak, men det finns inte bara en förklaring. Mina läsare brukar säga att jag sprider hopp. Det finns knappast något allmänt överskott av hopp i litteraturen eller våra liv, så jag försöker sprida det genom mina böcker, säger Jonas Jonasson när Tidningen Vision når honom på Gotland för att gratulera till Årets författare-utmärkelsen.
Priset får han för sin andra roman Analfabeten som kunde räkna.
– Vad härligt! Jag är stolt och överraskad, säger han.
Analfabeten som kunde räkna tar sitt avstamp i Sowetos slum. Där bor det föräldralösa mattesnillet Nombeko. Tack vare sin extremskarpa hjärna och förmåga att halka in i de mest otroliga sammanhang så landar Nombeko till slut i Sverige. Tillsammans med en sydafrikansk atombomb (!).
Varför valde du en supersmart latrintömmerska i Soweto som huvudkaraktär?
– Dels finns en berättarteknisk finess att låta huvudpersonen starta så långt bort som möjligt, föräldralös i det eländigaste skjulet under apartheid, det eländigaste av politiska system. Dels är apartheid som politisk idé ett perfekt ämne för en författare som jag, som gärna är sarkastisk mot mänsklig dumhet. Bara konstruerande av atomvapen skulle kunna vara ännu dummare.
I Sverige möter Nombeko tvillingbröderna Holger och Holger. Desperat försöker de göra sig kvitt den sydafrikanska bomben på alla upptänkliga sätt. Det går sådär.
– Det är otäckt mycket sanning i Analfabeten. Sydafrika producerade faktiskt atomvapen och det går inte att utesluta att det är uran på vift därifrån.
Det märks tydligt att Jonas Jonasson har en folkbildarådra i sig. Han varvar det uppdiktade med historiska fakta – och lyckas få de verkliga händelserna att framstå som lika komiska som de påhittade.
– I ett kommande liv ska jag bli lärare. Gärna i svenska för invandrare, säger han.
I sitt redan levda liv, innan han blev författare, har Jonas Jonasson varit journalist på Smålandsposten och Expressen. Sedan startade han det stora medieföretaget OTW och jobbade så mycket att han till slut dukade under.
Det kunde vara 17 jobbtimmar per dag och snabbmatsluncher på stående fot. Till slut gick han in i väggen.
Han sålde företaget, blev rik på kuppen och bodde några år i Schweiz där han började skriva sin första roman. Sedan dess har han upplevt glädjen att få en son, men också en separation och en uppslitande vårdnadstvist.
Du skriver att Nombeko har två favoritord: mat och förändring. Har du själv något favoritord?
– Sorglöshet. Det är en egenskap som båda mina huvudpersoner Allan Karlsson och Nombeko har och som jag avundas.
Är du aldrig sorglös?
– Jag var sorglös när jag var ung. Sedan arbetade jag alldeles för mycket och intensivt så att jag tappade bort min sorglöshet. Men jag tror att mina romankaraktärer har lärt mig ett och annat. I’m on my way back!
Vad blir det för bok härnäst?
– I huvudet finns redan nästa bok, men inget är skrivet. Det kommer ta flera år innan den är klar.
Vill du ge oss en hint om vad den handlar om?
– Det skulle jag absolut vilja. Om ni torterade mig.