Vilket var ditt första jobb?
– Via bekantas bekanta fick jag som 14-åring jobb på en frisersalong, där jag jobbade extra på eftermiddagar och helger. Jag tvättade hår, sköljde ur permanentvätska och sopade hår på golvet, men fick naturligtvis inte klippa.

Ville du bli frisör när du blev stor?
– Ja, det fanns med i bakhuvudet. Jag har alltid varit intresserad av hår, frisyrer, kläder, naglar och allt sådant där. Det har väl avtagit en del med åren – och en del har blivit värre – men den världen kändes lockande då. Och jag tänkte att jag ville utbilda mig till frisör, men jag hade ganska känslig hy och hade fått utslag på händerna av att skölja ur de starka vätskorna, så jag kom på att det där var nog ingen bra framtid för mig. I dag är jag glad för att det inte blev så.

Vad sa kunderna om att en 14-åring tvättade håret på dem?
– Inget särskilt. Det här var på 70-talet, och många unga människor fanns i arbetslivet. Det gör det ju inte i dag.

Trivdes du?
– Ja, det var kul, även om jag längtade efter att få klippa och forma hår och vara kreativ. Men framför allt var det underbart att tjäna egna pengar.

Vad hade du för lön?
– Ingen aning. Men jag kände mig alltid rik jämfört med mina kompisar.

Vad köpte du för pengarna?
– Jag köpte väl cigaretter, något plagg och gick och fikade. Inga stora grejer, det var bara extra fickpengar.

Har du kunnat använda erfarenheterna från jobbet på frisersalongen i ditt nuvarande jobb som journalist?
– Jag tror att alla små pusselbitar har betydelse när man går vidare till det yrke man får. Jag kan också säga att jag var väldigt blyg som barn, men på frisersalongen kunde jag inte vara det, utan tvingades att lära mig att hälsa, vara social och trevlig och att titta folk i ögonen. Det var nyttigt för mig.

– Över huvud taget tror jag att det är bra för unga människor att komma ut i yrkeslivet. Man växer och får känna sig stor.

Lotta Ekstedt

lotta.ekstedt@vision.se