Tommy Birelius sambo är en flexibel person. Det tvingas hon vara.
För rätt som det är ringer det i Tommys telefon och plötsligt slås alla planer omkull. Behandlingshemmet för ungdomar, där han jobbar som timvikarie, vill att han ska rycka in.
– Jag måste ta vissa pass för att få tillräckligt med lön. Ringer de och vill att man ska jobba natt eller helg, då säger man ja. Det är ett evigt pusslande. Det är tur att min tjej har ett kontorsjobb, säger Tommy Birelius som sitter hemma vid köksbordet i Sala tillsammans med sina två barn, 3 och 5 år gamla.
Han är väldigt frustrerad över hur arbetslivet ser ut just nu. Och irriterad över att samhället inte är anpassat för personer som honom, som jobbar som timvikarie.
Tommy Birelius har arbetat i fem år som timanställd på behandlingshem för ungdomar i Sala, ibland på schema och ibland som inhoppare. Innan dess hade han en tillsvidareanställning i samma bransch i Norrtälje.
– Vi väntade med att skaffa barn till dess att jag hade ett fast jobb. Jag ville ha trygghet och schemalagda arbetstider, därför valde vi att vänta. Men så blev jag tyvärr av med jobbet.
Parallellt med timanställningen har Tommy Birelius de senaste åren studerat på högskolan för att bli nätverkstekniker.
– Jag har pluggat för att komma bort från natt- och helgarbetet. Det enda som återstår för att få jobb som nätverkstekniker är att jag läser in några certifikat. Men detta kräver både tid och tiotusentals kronor.
Pengarna drar han in genom att ta alla pass som erbjuds. I perioder har han jobbat hysteriskt mycket.
– I december jobbade jag 170 procent. Men när sommaren kommer har jag inga betalda semesterdagar, så då måste jag ha jobbat ihop pengar för att ha råd att vara ledig. Det blev 1,5 veckas ledighet förra sommaren.
Bristen på tid är det största problemet i Tommy Birelius liv just nu. Eftersom han räknas som deltidsarbetslös så får han bara ha barnen tre timmar per dag på förskolan.
– Under de tre timmarna ska man åka till och från dagis två gånger, krångla med vinterkläder på två trotsiga ungar samt försöka äta lunch själv. Den tid som återstår är så pass liten att man blir för stressad för att klara av att både plugga till certifikat och söka jobb.
Tommy Birelius säger att han upplever att han befinner sig i ett Moment 22.
– Ska jag få fast tjänst inom mitt nya område så måste jag tacka nej till jobb på helgerna för att kunna läsa in certifikaten, vilket då leder till att jag inte tjänar pengarna som behövs till certifikaten. Om jag fick ha ungarna på dagis heltid en månad så kunde jag få ro att sitta och läsa in mina certifikat och sedan skulle jag ha ett heltidsjobb.
En envis skrällhosta gör att Tommy Birelius då och då måste avbryta vårt samtal. Det visar sig att en av ungdomarna som han jobbar med har sprutat pulversläckare i ansiktet på honom. Pulvret hamnade i lungorna och i ögat, som drabbats av blödning. Nu går han på kortison.
– Det är en jobbig bransch. Det är inte första gången som jag blir utsatt för våld på arbetet.
Hans arbetsgivare har polisanmält våldet, och det tycker visserligen Tommy Birelius är bra. Men som visstidsanställd finns det även stora nackdelar med det.
– Som vikarie får man sitta med i polisförhör och rättegångar på fritiden. Hade jag haft fast tjänst med kontorstider hade det kunnat ske på arbetstid.