Avgörandet sker varje år en kväll i december. I tre veckor har konstverken varit utställda i Södertälje stadshus entréhall, vinnarna (var tionde medlem) har sedan tidigare lottats fram under överinseende av kommunens lotterimyndighet, och nu ska rangordningen – i vilken ordning de får välja – fastställas genom att namnen dras ur en urna.
– Många tycker att konstlotteriet är en höjdpunkt. Så det gäller naturligtvis för oss att köpa in den konst medlemmarna vill ha, säger Monika Thorn, vice ordförande i SKAIS konstklubb, ansvarig för konstlotteriet och också en av dem som köper in konsten.
– Och jag tycker att vi brukar träffa rätt. Vi lägger nästan alla våra pengar på konst, köper mycket original, framför allt från lokala konstnärer, och ramar in allting så att den som vinner kan hänga upp den direkt.
Konstklubben, som är öppen för Södertäljes kommun- och bolagsanställda, har 325 medlemmar och har förutom lotteriet en livaktig programverksamhet. Men på många andra arbetsplatser har konstföreningarna tynat bort. För 20 år sedan fanns 1 439 konstföreningar på arbetsplatser i landet (föreningar anslutna till riksorganisationen Sveriges Konstföreningar). Nu finns det bara 428 kvar.
– En orsak är att arbetsmarknaden förändrats, att företag försvunnit eller slagits samman till större enheter. Ett exempel är Posten som förr hade konstföreningar på flera håll i landet. Det har man inte längre. En annan orsak är att det ges mindre tid för anställda att arbeta med konstföreningar. Resurserna minskas både vad gäller tid och ekonomiskt stöd, säger Mathias Jansson, informatör på Sveriges Konstföreningar, som tycker att arbetsgivare borde uppskatta konstföreningarnas verksamhet mer.
– Det är lite motstridigt att många samtidigt framhåller värdet av att främja nya idéer och innovationer som ett medel för att öka konkurrenskraften. Man ser inte kopplingen mellan kreativitet och kultur.
Hur kan den negativa trenden brytas?
– Genom att man lyfter betydelsen av konstföreningar, att de tillför ett mervärde för arbetsmiljön.
I Södertälje betalar medlemmarna 30 kronor per månad. Därutöver får konstklubben ett mindre bidrag från arbetsgivaren och styrelsen får avsätta lite tid för möten, åtta–nio per år. Konstinköpen sker på fritiden, liksom förstås de evenemang som arrangeras.
I höstas ordnades en föreläsningsserie om olika konstepoker, det görs besök i lokala konstnärers ateljéer och guidade visningar, nu närmast väntar en tur till Tändstickspalatset i Stockholm. Och senare i vår är det dags för vårsalongen, konstklubbens årliga arrangemang där anställda i kommunen och Telgekoncernen ställer ut sina egna verk. Utställningen inleds som sig bör med vernissage och mingel.
– Syftet med klubben är att väcka, underhålla och utveckla intresset för konst. Konst ska vara lättillgängligt, säger Monika Thor.
Men klubben växer inte av sig själv, och även om den har flera decennier på nacken ser man till att förnya sig. Sedan ett par år har klubben en egen Facebooksida där man bland annat visar upp en del konstinköp. Man har också sett till att få en ingång på intranätet.
– Och vi i styrelsen försöker vara ambassadörer. Vi försöker informera om klubben vid nyanställningar och nu ska vi också ha en värvningskampanj där vi lottar ut vinster både till de nya medlemmarna och till dem som värvar, säger Monika Thorn.
Fotnot: Förkortningen SKAIS står för Södertälje kommuns allmänna idrottssällskap. Det lite udda namnet för en konstklubb hänger ihop med att den bildades vid en tid när kommunen hade mängder av olika föreningar för anställda. Nu står konstklubben på egna ben, men namnet har bestått.