Robert Aschberg: 'Jag har aldrig planerat så mycket'
2013-10-22, Tidningenvision.se
Robert Aschberg berättar om sin första anställning.
Fakta
Ålder: 61 år.
Yrke: Journalist, programledare.
Familj: Fru, tre barn.
Aktuell: Programledare för Aschberg i Radio 1, gästprofessor JMG i Göteborg.
Vilket var ditt första jobb?
– Det allra första jobbet var att cykla ut med böcker åt Äppelvikens bokhandel. Jag var tolv år och cyklade i decimeterhög snömodd. För det fick jag av den snåle bokhandlaren 2 kronor i timmen som han tog ur kassan. Det har etsat sig fast i mitt minne för att det var ett sånt djävla slit för de där kronorna.
Vilket var det första mer fasta jobbet?
– Efter gymnasiet, det måste ha varit hösten 1970, var jag vaktmästare på ett mycket konstigt ställe som hette stadskansliets organisationsavdelning, Skorg. Det var en del av Stockholms stadshus. Där satt det massor med tjänstemän som skrev olika papper, jag vete fan vad det handlade om. Jag hämtade papper i deras utkorgar och lade i andras inkorgar, de kunde sitta i rummen bredvid varandra.
– Ibland fick jag gå med papper till ett rum där det satt sex sekreterare med väldigt långa naglar och skrev ut allting. Sen gick det tillbaks till respektive tjänsteman för att rättas. Därefter skrev sekreterarna ut en ny version och till sist skrev tjänstemannen under. Så där kunde det hålla på i dagar, kvarnarna malde långsamt.
– En dag i hissen tappade jag en bunt bruna kuvert som sögs ned i hisstrumman. Då gick jag till chefen och frågade om jag skulle ringa hissfirman så de kunde hämta upp breven. Men han sa ”nej låt det vara”.
Det var ingen som brydde sig?
– Nej, det kom så mycket post ändå. Jag begrep aldrig vad de gjorde där på Skorg. Det var bara ett Strindbergskt verk. Jag hade eget rum och kunde låsa in mig och läsa tidningar i lugn och ro. Jag jobbade där i tre månader.
Varför jobbade du inte längre, fick du sparken?
– Nej, jag fick inte sparken. Som jag minns det var de rätt nöjda med mina bleka insatser. Jag kommer inte ihåg varför jag slutade. Jag kanske skulle in i lumpen. Eller så var det då jag började jobba i bussgaraget i Alvik. Där jobbade jag i flera år och trivdes skitbra, men det är en annan historia.
Vad drömde du om att bli på den tiden?
– Ingenting, jag ville bara att arbetsdagen skulle ta slut. På den tiden var man mer intresserad av att festa med polarna och ragga brudar. Jag har aldrig planerat så jävla mycket.